Det perfekta livet och folkhemmets död

Svenska Dagbladet har idag en bra artikel om gentrifieringen av innerstaden. Läs den här.

Rättslösa hyresgäster

Hyresgästföreningens förbundsstyrelse har beslutat att föreningen inte längre ska lämna juridiskt biträde till medlemmar som vill klandra köpstämmor. Beslutet motiveras med att det är dyrt för föreningen med den juridiska hjälpen i tingsrätten, att ombildningarna blir av även om den som klagat får rätt samt att det finns risk för att Hyresgästföreningen förlorar i anseende.

Det är usla argument för ett uselt beslut som gör att motståndarna i praktiken blir rättslösa, eftersom de sällan ur egen kassa kan betala de många tiotusentals kronor som ett tvistemål kostar den förlorande parten. Det vet jag av egen erfarenhet.

Om något kan medföra att en förening förlorar i anseende så är det väl att den inte företräder sina medlemmar. Att medlemmarna skulle vara missnöjda med att de får det de betalat för är en synnerligen besynnerlig tanke som förmodligen endast Hyresgästföreningen kan komma på.

Förbundsstyrelsen var tack och lov inte enig i beslut. Ledamoten Egon Frid reserverade sig och sade (enligt www.hemhyra.se):

- Många av ombildningarna sker på ett odemokratiskt sätt. Jag tycker möjligheten att driva klandertalan i tingsrätten mot köpstämmor som inte gått rätt till borde ha funnits kvar. Hyresgästföreningen ska ta ställning för hyresrätten.

Just så. Heja Egon!

Som man bäddar

Hyresgästföreningen ondgör sig just nu över de krav på höga hyreshöjningar som lämnas in av den ena hyresvärden efter den andra och särskilt från dem med fastigheter i attraktiva lägen. Men vad annat var att vänta med de principer för hyressättning som hyresgästföreningen själv tagit en så aktiv del i att få fram? Hade man verkligen väntat sig att fastighetsägarna inte skulle utnyttja de möjligheter som nu finns att sätta hyror utan självkostnadsprincip och hyresnormerande allmännytta eller att man skulle bortse från att lägesfaktorn tillåts inverka på hyran? Bolagen agerar ju bara utifrån det uppdrag de numera har oavsett om ägaren är privat eller kommunal - att ta ut så stor vinst som möjligt.

Hyresgästföreningen måste acceptera att som man bäddar får man ligga. I det här fallet har bädden blivit rätt knölig och trång, som en gammal utdragssoffa med hö i madrassen. Det krävs en hel del av hyresgästföreningens förhandlare om de ska få ordning på den sovplatsen. Vi får hoppas att de lyckas så att både de och hyresgästerna kan sova gott om natten även i fortsättningen.

Borättsbildarna - någon?

För drygt ett år sedan efterlyste Anna i Skarpnäck via bloggen någon som kände till ombildningskonsulterna Borättsbildarna som anlitats av den bostadsrättsförening där Anna bodde.

Nu har bloggen fått mejl från en anonym person som skriver:

"Dessa konsulter vill ombilda våran förening, jag undrar därför hur det gick för er? Har samma intryck som du att de är oseriösa."

Anna eller någon annan som vet något om Borättsbildarna får gärna höra av sig.

Den nakna sanningen

Ständigt förekommande fastighetsprofessorn Hans Lind är inte direkt någon av mina favoriter, men den här gången tror jag att han har rätt. Det han uttalat sig om nu är den fördubbling av hyran som Familjebostäder och Hyresgästföreningen kommit överens om vad gäller några ombyggda lägenheter i innestan. Så här säger Lind om detta:

-Det här är inget konstigt för de allmännyttiga bolagen ska ju vara affärsmässiga. Alla fastighetsägare letar nu efter möjligheter att höja hyrorna där det finns ett utrymme, dvs. där marknadshyran ligger långt över den nuvarande hyran. Det som förvånar mig är att hyresgästföreningen gått med på höjningen.Vi skall förvänta oss denna utveckling framöver. Någon påverkan på segregationen kommer den inte att ha för Stockholm är redan väldigt segregerat"

Uttalandet fanns att höra i ABC-nytt den 5 november.

Resultatet

En sexbarnsfamilj i södra Stockholm riskerar att bli vräkt från sin lägenhet av bostadsrättsföreningen som de hyr av eftersom de inte haft råd att köpa lägenheten. Föreningen anför försenade hyresbetalningar som skäl för att familjen ska flytta, trots att skulderna är betalada och hyrorna nu kommer i tid.

Formellt har bostadsrättsföreningen rätt att göra så här, men den moraliska rätten har de då inte. Förklaringen varför föreningen väljer att vräka (och inte bara denna familj utan två hyresgäster till) finns säkert i detta, som familjen berättar för tidningen Metro idag:

"Men så fick vi en ny lapp om att köpa lägenheten, vilket vi tackade nej till - och en vecka efer det fick vi brev från bostadsrättsföreningens jurist om att vi skulle vräkas. Det känns som att de vill bli av med oss för att kunna sälja lägenheten och få en hyresgästfri förening."

Vad denna och andra familjer som är i samma situation (och de finns även på andra håll i stan) tycker om konsekvenserna av ombildningarna är inte svårt att räkna ut. Jag hoppas att de får samma enkät som Ronny fått från stadens utrednings- och statistikkontor, USK. I enkäten, som är en uppföljning av en tidigare från 2007, ställs frågor om relationer mellan bostadsrättsförening och hyresgäster, om underhåll, trivsel och grannkontakter, om man är nöjd eller missnöjd med ombildning och en del annat.

Förhoppniningsvis blir det många och sannfärdiga svar på enkäten så att vi äntligen får den osminkade bilden av hur ombildningarna påverkat de boende i de ombildade fastigheterna. Jag tror inte att den bilden blir särskilt positiv.

PS. Idag den 8 november 2010 vet Metro berätta att hyresnämnden hittills i år fått in 1016 ärenden om vräkningar varav 103 från bostadsrättsföreningar. För helåret 2009 var siffrorna 1026 respektive 73. Hyresgästföreningen menar att bostadsrättsföreningarnas hårdare attityd är en orsak till ökningen av vräkningsärenden.

Hyresrätten i fortsatt strykklass

"Under mandatperioden ska det byggas minst 15 000 nya bostäder, varav en betydande andel hyresrätter" skriver den borgerliga majoriteten i stadshuset i sitt förslag till budget för nästa år. Det låter ju väldigt trevligt, men tittar vidare i handlingarna blir man inte så glad.

Av de så kallade indikatorerna för vad som faktiskt ska åstadskommas framgår att det under åren 2011-2013 ska färdigställas 3750 bostäder per år och lika många ska påbörjas. Av dem som börjar byggas ska 1500 varje år vara hyresrätter, vilket förstås betyder att resterande 2250 bostäder ska vara bostadsrätter eller kanske villor. Även ägarlägenheter ska byggas under de kommande åren, men hur många dessa ska vara är ännu inte fastställt.

Nytillskottet av bostäder kommer alltså huvudsakligen att ha annan upplåtelseform än hyresrätt. Lägger man till det att staden ska fortsätta att uppmuntra ombildningar till bostadsrätt i förorterna så blir resultatet förstås att andelen hyresrätter fortsätter att sjunka i Stockholm.

Om varför man gör på detta viset kan man ha olika teorier. Lars Ohly har en som han skriver om i senaste numret av Flamman. Jag tror att han kan ha rätt.

Så var det då

Oron är stor bland många hyresgäster för vad som ska hända med hyrorna under de kommande åren. Det är lätt att förstå. En sak är dock säker - det som gäller är i alla fall förhandlingar utifrån förhoppningsvis någorlunda begripliga principer. Annat var det förr - då kunde det låta så här:

"Härmed få vi meddela, att från och med den 1 oktober 1938 höja Eder nuvarande hyra till kr 915:60. Anledningen härtill är att Edert yngsta barn avlidit under innevarande hyresår."

(Brev från Stockholmshem i juni 1938 till en familj i ett av de nya barnrikehusen)

På en sådan grund kommer i alla fall hyran inte att förändras idag.

Vid samma tid kunde man å andra sidan också få ett sånt här trevligt brev från sin hyresvärd:

"Med anledning av att Eder nuvarande lägenhet måste anses för trång för Eder familj få vi härmed och från och med den 1 oktober 1938 uppsäga hyreskontraktet å Eder lägenhet om 2 r & kök, Hoburgsvägen 13, 3 tr. Samtidigt få vi meddela att Ni den 1 oktober d.å. erhåller lägenhet om 3 r. & kök i Traneberg. Vi emotse Edert besök senast den 18 ds. Prästbetyg och hyreskontrakt torde medhavas."

Något sådant lär nog inte heller inträffa idag.

Hur stor familjen med den trånga lägenheten var vet vi inte. Kanske var de lika många som i den familj som beskrivs i den här skrivelsen till AB Stockholmshem:

Familjen S... bebor en lägenhet om 1 rum och kök å n.b.t.h. i de provisoriska trähusen Vanadislunden 4 B. Rummet har en golvyta om ca 20 kvm, köket ca 13 kvm. Familjen utgöres för närvarande av nio personer, därav sju barn i åldern 2½ till 16½ år - två barn ha enligt uppgift nyligen flyttat hemifrån. Av ovanstående framgår att lägenheten är i hög grad överbefolkad. Önskvärt vore därför att familjen så snart lämpligen kan ske, kunde beredas rumligare och även ur andra synpunkter lämpligare bostad.

Stockholm den 30 december 1937
E. Flodin
1:ste assistent vid bostadsinspektionen"

Om det förra brevet är en önskedröm för många så får vi hoppas att det aldrig mer ska finnas anledning för någon att skriva ett som det senare.

Källa: Stockholmshem 1937-1987 (Byggförlaget 1987)

Hur ska det gå?

Av nio borgerliga borgarråd bor sex i bostadsrätt och en i villa. Två är alltså hyresgäster, varav en (höghuskramaren Ankersjö) faktiskt hos en bostadsrättsförening. Åtta bor i innerstan, de flesta på Södermalm. Den enda förortsbon är den som bor i villa, i Gamla Enskede.

Låter inte precis som om det finns mycket förståelse att hämta här vad gäller hyresrätter och förorter.

Ställer man hoppet om att i alla fall oppositionen ska tala sig varm för hyresrätten blir man också besviken. I alla fall har den socialdemokratiska ordföranden i civilutskottet, dit bostadsfrågorna hör, inget att säga i denna sak. Det hon tycker är viktigt är att satsa på småhusbyggande genom en ny egnahemsrörelse. Att bygga flerfamiljshus är för henne liktydigt med att bygga "getton gjorda av bostadsjättarna".

Vi som vill ha bra och billiga hyresrätter både i innerstad och ytterstad verkar ha all anledning att oroas.

Källor: Papperstidningarna City och Stockholmstidningen den 18 oktober 2010

Sopigt

Här säljs lägenheter som aldrig förr och mäklarna är ständigt lika entusiastiska över det fantastiska läget och de hääääärliga lägenheterna. Men för första gången i en mäklarannons har jag hittat en liten reservation, en antydan att allt kanske inte är tiptop. Så här skriver en på tal om kommande renoveringar:

"Föreningen tittar också över hanteringen av hushållssopor. De gröna behållarna på gården kommer att ersättas med en mer attraktiv lösning."

Som alla vet finns det inte särskilt mycket i lägenhetsannonser som är helt med sanningen överensstämmande. Så inte heller detta.

Det tittas inte alls över någon sophantering och om de fula plasttunnornas sägs för närvarande inte ett ord. Sant är att det funnits en översyn och en diskussion, men de tvärdog när det stod klart vad kostnaden skulle bli för de nedgrävda sopbehållare som föreslagits. Så nu står tunnorna där på tredje året och varken medlemmar eller styrelseledamöter tar några initiativ för att få någon förändring till stånd.

Så blir det - vill jag påstå - när spontanism, amatörism och kortsiktighet får råda och de egna ekonomiska intressena tillåts väga tyngre än allting annat. Den omsorg om det gemensamma boendet som bostadsrättsivrare brukar använda som argument för sin sak finns då inte här.

Mindre attraktivt enligt mäklarna,

"rätt sopigt" om man ska vara mer rakt på sak.

Bakom fasaden

Om man bläddrar förbi ledarsidorna kan man faktiskt finna en hel del både klokt, intressant och viktigt i Svenska Dagbladet. En av höjdpunkterna är kolumnisterna, bland vilka man finner namn som Karin Thunberg och Cordelia Edvardson. Även Lars Berge hör till denna skara. Hans senaste krönika har rubriken "Attraktivt läge - och högt i tak" och är en berättelse om vad som kan hända i bostadsrätteriets Stockholm.

Huset det hela utspelade sig i ligger i Vasastan och ägdes tidigare av Familjebostäder. De som ombildade köpte för 14 500 kr per kvadratmeter och kunde sedan sälja för 50 000 kr per kvm. De som köpte var unga, framgångsrika, luktade nytvättat hår och Armani Code och förvandlade innergården till en avstjälpningsplats för de gamla badkaren, köksbänkarna och tapeterna.

En av dem som inte kunde köpa var Henrik så han bodde kvar som hyresgäst. Henrik hade en psykisk sjukdom och svårt med umgänget med andra, men han var en stillsam och vänlig själ. Trots det kunde Armanifolket inte tåla honom utan bestämde sig för att han skulle bort. Så här gick det till, enligt Berge:

"Först hittade de på att han hade slarvat med hyran. När hans förmyndare skickade över kontoutdragen som visade att avgiften punktligt betalats den 27:e varje månad bytte de taktik. Då påstod de att Henrik hade hyrt ut sin lägenhet utan tillstånd. I själva verket hade han fått lov att hyra ut av den förre ordföranden. Henriks far, som bor i Spanien, hade plötsligt blivit akut hjärtsjuk. Därför flyttade sonen dit för en kort period. Så de kunde tillbringa den sista tiden tillsammans.

Tyvärr blev inga avtal skrivna. Ordföranden tyckte inte att det behövdes. Det var Henriks svaga punkt. Bakom ryggen på de övriga grannarna började den nya styrelsen lämna hotfulla brev i hans inkast. De visste att han var svag. Hårdhjärtat och metodiskt bröt de ner denne sorgsne, ensamme och psykiskt sjuke man. Henriks läkare intygade att det för patientens mentala hälsa är absolut nödvändigt att han har någonstans att bo. Hans advokat påtalade det orimliga i att utan giltiga skäl vräka en hyresgäst.

Det spelade ingen roll. Henrik pallade inte. Kände sig jagad. Det homestajlade huset stötte ut honom, som om han vore en främmande organism. /.../ Var Henrik finns nu är det ingen som vet."

Så kan det se ut bakom fasaderna och bakom flosklerna i bostadsmäklarnas annonser.

Hur ska det gå?

B. är en man i sina bästa år som i två decennier bott hos samma privata hyresvärd på Södermalm. Nästan lika länge har B. försökt få fason på denna värd utan att lyckas. Nu ska det ombildas till bostadsrätt hemma hos B, som på så många andra håll i innerstan. Men denna gång är det inte de boende som är drivande, utan fastighetsägaren. Han tänker i stort sett sälja fastigheten till sig själv genom att behålla minst fem av de elva lägenheterna för eget bruk.

Om hyresvärden kommer att lyckas med denna märkliga affär vet vi inte och B. tänker inte heller stanna kvar för att se hur det går. Han har tröttnat och vill flytta, helst till en annan lägenhet på Söder som han betraktar som sin hemort. B. försöker därför få en lägenhet genom bostadsförmedlingen, där han nu köat i sjutton år. En sådan kötid tycker man borde räcka, men det gör det inte. På alla de intresseanmälningar som B. gjort har han inte hamnat högre än på plats 36 . De som legat på de första platserna har genomgående haft kötider på över 25 år.

Inte heller B:s inkomster räcker till för att han ska få den tvårummare som han behöver. Trots att han har en ordnad ekonomi utan betalningsanmärkningar anses hans inkomst (ungefär 260 000 kr per år) vara för låg för att han ska klara de hyror som gäller just nu, dvs ca 6000 kr för en två. För en sådan lägenhet kräver hyresvärdarna att den nya hyresgästen ska ha en årsinkomst på minst 300 000 kr.

Hur ska det gå för B, undrar man, och för alla andra i hans situation, det vill säga lågavlönade människor som av olika orsaker behöver flytta. Först har en stor del av de billiga hyresrätterna i innerstan sålts ut till bostadsrättsföreningar och sedan, när det nya hyressättningssystemet slår igenom, kan hyrorna för de kvarvarande hyresrätterna komma att höjas kraftigt. Att B. någonsin ska kunna hitta en hyreslägenhet hemma på Söder eller någon annan stans innanför tullarnana blir mer och mer osannolikt. Ja, B själv tror att det redan är kört - "bara börja packa och leta ett rum och kokvrå ute i länet eller satsa på en husvagn" är hans tanke om vad han måste göra.

Jag är rädd att han kan ha rätt. Det kan bli ut med B och andra som inte har så mycket i plånboken och in med den välbärgade medelklassen i ännu större utsträckning än nu. Är det verkligen en sådan segregerad stad som vi vill ha?

Återkomster

Det har varit mycket ett tag nu med nytt barnbarn och resor kors och tvärs, så en mängd tossigheter och märkvärdigheter har fått passera okommenterade. För det mesta gör ju inte det så mycket för det finns nästan alltid någon annan som säger något bra eller bättre, men just nu verkar det som om bostadsbloggeriet gått i stå. Några av ombildningsmotståndarna har gett upp och avslutat sina bloggar, andra verkar låta dem ligga i träda. Det är synd, för det finns ju faktiskt mycket att tycka till eller informera om, som effekterna av det nya hyressättningssystemet eller hur och var alla nya bostäder ska byggas. Jag hoppas därför att bostadsdebatten ska leva vidare i bloggosfären, gärna med nya debattörer.

Medan jag ägnat mig åt annat har det influtit en kommentarer från signaturen Tryggve till en tidigare bloggpost. Tryggve säger att "bostadsrätter medför fler problem än de som man normalt talar om." Så långt är jag med på noterna, men sedan fortsätter Trygge: "Boendemiljön måste förbättras, och inte minst för dem som bor i bostadsrätt. Idag brister regelverken på ett sätt som gör det fullt möjligt för varje styrelse i en bostadsrättsförening att dölja i princip vad de vill för medlemmarna. Det finns som regel ingen insyn och inget inflytande för den som bor i bostadsrätt, trots att man är både medlem och delägare i föreningen. Hur rimligt är detta? Lagar måste förändras så att bostadsrättshavare får något att säga till om i stället för den oligarki som råder i föreningarna!"

Men snälla Tryggve! Är det något som är fel med bostadsrätter så är det väl inte detta. Det finns samma demokrati i bostadsrättsföreningar som i andra föreningar och samma möjligheter till insyn och påverkan. Du får väl bli aktiv i din förening, delta i möten, skriva motioner, granska bokslut och verksamhetsberättelser, gå med i styrelsen och annat. Sedan får du förstås finna dig i att just du kanske inte alltid får igenom din vilja utan att majoriteten vill något annat än du. (Vilket för övrigt är just vad många ombildningsmotståndare fått uppleva under de senaste åren, men då under former som inte ens kommer i närheten av av att vara demokratiska.)

Och så någonting helt annat: den sista av sommarens resor gick till Island, där man förväntar sig att möta hästar, får och frisk natur. Det man absolut inte tänker sig är att träffa på vägglöss, men det är just vad några av oss gjorde. Min rumskamrat, som är uppvuxen i Afrika, visste genast vad det var frågan om, för vägglöss hade hon sett hemma som barn. I Sverige har detta otrevliga lilla djur inte funnits på decennier, men nu är de på återtåg både hit och till andra västländer.

På 1920-talet var de vanliga. Då försökte man röka ut dem med cyanväte, som inte var så hälsosamt för människor heller. Poeten Dan Andersson dog t.ex. på ett hotell i Klarakvarteren till följd av vägglusbekämpning med detta medel. Senare använde man DDT. Det var som bekant inte så nyttigt det heller för månniskor. Om vad man bör göra idag för att slippa vägglössen som sängkamrater (bedbugs på engelska) kan man läsa här. Och hur man kan se ut när de kalasat på en syns här nedanför.

Gentrifieringens följder

I det vita medelklassområde i San Francisco där äldsta sonen bor med sin familj skyltar alla butiker och restauranger med Organic, Fair Trade, Recycling och annat som berättar om hur miljömedvetna de är. Att detta inte är någon slump förstår jag när jag läser Mustafa Cans artikel i SvD idag om varför Miljöpartiet har så många väljare på Södermalm. Can skriver underhållande och klokt om hur gentrifieringen av Söder i kombination med tidsanda, fåfänga och behovet av att vara lagom radikal och upprorisk leder till att den före detta arbetarstadsdelen nu röstar grönt och blått i stället för rött och att miljömedvetenhet är högsta mode. När man inte röstar går man, enligt Can, på kundalinyoga och äter buljongkokta ekologiska puilinser.

Huruvida den här utvecklingen är bra, dålig eller bara oundviklig kan man förstås diskutera. Själv tycker jag den är oroväckande, inte för att jag inte är miljömedveten och inte för att jag är emot MP, utan för att det handlar om segregation och centrering kring det egna jaget.

PS. Minus i kanten för Can är att han hävdar att MP har 20% av röster på Södermalm. Det har partiet inte alls, i alla fall inte i riksdagsvalet, utan som högst 19,5 % och det i ett valdistrikt (Högalid 8). I Sofia 16 - Sjöstan - fick man bara 7,8%. Faktum är att partiet fick fler röster ändå i mitt eget valdistrikt Skarpnäck 11. Där kammade MP hem 21,4%, vilket nog är den högsta siffran i hela stan. Vad det beror på vet jag förstås inte, men gissar att det kan komma sig av ett genuint naturintresse hos oss som valt att bo invid skogen. Inte så mycket skådande av navlar här alltså utan mer av fåglar.

Klarspråk

Och jag som hade tänkt ut något otroligt smart och viktigt som jag skulle skriva just idag. Och så får jag en länk med en artikel, där det redan står allt jag skulle vilja säga och mer därtill. Och dessutom uttryckt på ett sätt som inte går att missförstå.

Den som skrev heter Petter Larsson och platsen var Aftonbladets kultursida den 15 juli 2010. Här är artikeln om vad som händer och vad det gör med oss.

Förändringar

Klapphuset i Kalmar.

När man har varit borta några veckor tror man lätt att det ska ha hänt en massa saker därhemma. Det har det sällan. I år har det visserligen startats en bostadspolitisk debatt på Newsmill, men där är det mest de förväntade personerna som uttrycker de förväntade åsikterna, så det känns inte särskilt nytt.

Fast kanske har det ändå inträffat viktiga händelser denna sommar, fast det ännu är för tidigt för oss att kunna urskilja dem. Ibland måste tiden få gå ett tag innan vi kan förstå vad som skett.

När vi besökte Kalmar fick i alla fall jag en handfast påminnelse om den omvälvningen som tvättmaskinen inneburit, främst för kvinnorna. Idag slänger vi in tvätten i tvättmaskinen och går sedan och gör något annat tills tvätten är klar. Trekvart senare hänger vi allt i torkskåpet eller stoppar det i torktumlaren och efter ytterligare trekvart är allt klart.

Annat var det förr. Så här beskriver Nordisk Familjebok från 1933 hur man tvättade på 1930-talet:

"T. av bomulls- och linnetvätt tillgår vanl. så att kläderna läggas i blöt i kallt vatten omkr. ett halvt dygn i förväg. Dagen därpå urvrides de vattenlagda kläderna för hand el. i centrifug och tvättas i varmt vatten med tvättmedel. T. kan ske antingen för hand el. i tvättmaskiner (se nedan). Efter t. sköljas de åter, urvridas eller centrifugeras och torkas."

De tvättmaskiner som nämns är inte de vi är vana vid nu (elektriska hushållstvättmaskiner kom inte i allmänt bruk förrän en bit in på 1950-talet), utan trettiotalsmaskinerna var något annat. De bestod av en metallbehållare med en rotor inuti. Ibland fanns en motor som vred runt tvättbehållaren, men ofta fick tvätterskan vrida själv sedan hon lagt i tvätten och fyllt på vatten. Uppvärmningen skedde genom en särskild eldstad under tvättmaskinen eller genom att maskinen sattes på spisen.

Flera dagars tungt fysiskt arbete, alltså, även om man hade något så modernt som en tvättmaskin. Innan den kom var det ännu värre. Då tvättades allt för hand, vanligen utomhus och ofta i sjön, även vintertid.

Det är lätt att tänka sig hur slitna kvinnorna blev i ryggar och händer av det tunga och kalla arbetet. För att kvinnorna skulle få det lättare började man i mitten på 1800-talet att bygga särskilda tvätt- och klapphus där tvätterskorna kunde stå i skydd för vind och väder.

Bilden härovanför är från ett klapphus som byggdes i Kalmar 1857. Tunnorna kan sägas vara en tidig form av arbetarskydd, för de var till för kvinnorna att stå i så att de skulle slippa böja sig för att nå vattnet.

När man sett klapphuset känns det inte särskilt överdrivet att påstå att tvättmaskinen haft en stor betydelse för kvinnans frigörelse.

Tveksam dom

Hyresgästföreningen har bestämt sig för att inte överklaga Södertörns tingsrätts dom i målet mellan en av hyresgästerna och bostadsrättsföreningen Lådkameran. Beslutet grundar sig, förefaller det, på att tingsrätten kommit fram till att det är okej att rösta på en köpstämma även om man inte bor i sin lägenhet utan bara är folkbokförd där.

Jag har svårt att förstå hyresgästföreningens ställningstagande. Inte vad gäller frågan om folkbokföringen för den är nog klar juridiskt (om än inte moraliskt i detta fall, där tvisten gäller en person som både före och efter köpstämman varit skriven på annan ort än i Bandhagen). Det som däremot inte är särskilt klart - åtminstone inte för mig - är om samtliga hyresgäster i en lägenhet måste rösta var för sig i en fråga om t.ex. ombildning eller om det räcker med att en av de boende röstar. På den punkten är tingsrätten väldigt luddig och jag tycker därför att det skulle vara bra att få prövat i högre instans vad som egentligen ska gälla.

I övrigt måste man säga att domen är en sorglig läsning för en gammal föreningsmänniska. Som det avsnitt när bostadsrättsföreningens ordförande säger att hyresgästen Eriks "enda syfte med att begära rösträkning var att finna något formellt fel på föreningsstämman för att senare kunna klandra bostadsrättsföreningens beslut att förvärva fastigheten." Som om det inte vore kutym i föreningssammanhang att göra just detta när man vill ha förhållandena klarlagda i viktiga omröstningar. Och som om det inte just förekommit mängder med tveksamma och felaktiga röstförfaranden när det gäller ombildningar.

I tingsrättens eget resonemang framkommer att rätten finner det helt okej med felaktiga protokoll - som att personer antecknas som närvarande och ja-röstande trots att de inte varit på mötet -, att fullmakter inte åberopas under mötet utan bara antecknas till protokollet och att folk sitter och nickar istället för att uttrycka sin mening i ord.

Det enda lite vettiga som tingsrätten gjort i detta mål var nog beslutet om att inte gå med på Lådkamerans yrkande om ersättning för rättegångskostnader med 300 000 kr. Tingsrätten tyckte att hälften borde räcka, men egentligen är naturligtvis även det ohyggligt ohemult.

Ombildningen har nu alltså gått igenom med 66 ja-röster av 99 möjliga. Enligt min miniräknare blir det en procentsumma på 66,6%. Ombildarna räddades alltså av en fördelaktiga avrundningsregler och en välvillig tingsrätt. Det ska både ombildarna och de kvarboende hyresgästerna leva med framöver. Jag hoppas att ombildarna är medvetna om vilket ansvar de nu har tagit på sig.

PS. För den som vill läsa domen är målnumret T 16371-09.

Förfärande människosyn

Det är inte bara hyresrätten som är utsatt för attack dessa dagar, utan det finns folk som tycker att inte ens hyresgästerna själva är särskilt mycket värda. I Täby tycker man till exempel att

"det kan vara en fördel att bygga flerfamiljshus som skydd för buller invid större vägar."

Visserligen säger man inte ordet hyreshus, men det är lätt att förstå att det är sådana som avses. Bullerstörda bostadsrätter skulle ju inte vara så eftertraktade precis.

De som tycker att hyresgästerna kan vara bullerskydd är närmare bestämt moderaterna i Täby, åtminstone enligt DN som i sin tur citerar Villägarnas utskick VillaInfo.

Och här söder om söder sade nyligen en av våra grannar att det var bra att de nya hus som ska byggas här intill är bostadsrätter "så det inte blir hyreskaserner med en massa löst folk. Dom ska inte finnas här."

Detta sade han till en annan granne som han mycket väl vet är just hyresgäst hos bostadsrättsföreningen.

Medan vi försökte byta lägenhet försökte jag då och då övertyga Ronny om att vi skulle flytta till Sjöstaden. Det ville han inte för han ville inte ha såna grannar som han trodde att vi skulle få där. Nu har vi istället just sådana grannar här. Det är förfärligt.

Nu är det klippt

Imorgon kommer riksdagen besluta att de allmännyttiga bostadsbolagen ska drivas affärsmässigt och att de inte längre ska ha någon hyresnormerande roll. Beslutet tas utan någon egentlig debatt i kammaren. Bara tre personer - den ansvariga ministern och de bostadspolitiska talespersonerna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (Carina Moberg respetive Egon Frid) - hann med att yttra sig på under den stund som blev kvar av sammanträdet efter den långdragna debatten om kärnkraften häromdagen.

Mats Odell inledde sitt anförande med att påpeka att detta är "ett historiskt steg i flera avseenden", vilket ju är alldeles sant. Sedan fortsatte han med ett förvirrat resonemang om EU-kommissionens syn på statsstöd till bostadsbolag i Nederländerna och konsekvenserna av det för svensk allmännytta, fast de som förstår sig på sånt menar att det holländska fallet inte alls har någon relevans för Sverige. Resten av sitt anförande ägnade han åt att försöka utslå split mellan oppositionspartierna. Inte särskilt imponerande som argumentation för en ny bostadspolitik.

De båda talespersonerna kritiserade bland annat att det så kallade påtaglighetsrekvisitet ska finnas kvar, fast Odell lovat att det skulle bort. Rekvisitet innebär att den ena hyresvärden kan hävda att han ska ha 5% högre hyra än den andra och så kan den tredje hävda att han ska ha mer än den första och så vidare och så vidare. Fast lovat hade han inte alls, sade Odell och nu gick förslaget inte att ändra för propositionen var ju redan tryckt. Så nu får det bli så här och så får man se hur det går.

Talespersonerna hade också gemensam kritik mot undantag från den skyddsregel som ska finnas för stora och snabba hyreshöjningar. Enligt propositionen ska det gälla att om hyresnämnden godkänt en ombyggnad med tillhörande hyreshöjning då måste hyresgästen godta beslutet - eller flytta. Besittningsskyddet riskerar alltså att sättas ur spel genom detta undantag.

Trots sina invändningar på dessa och andra punkter, bl.a. om värdeöverföringar, yrkar (S) bifall till propositionen med hänvisning till att den grundas på ett gemensamt förslag från parterna på bostadsmarknaden. (V) däremot yrkar avslag på propostitionen i sin helhet. Vad (MP) hade velat säga vet vi inte för de yttrande sig inte i debatten.

(S)-taleskvinnan anförde i ett av sina inlägg i debatten att "det är oerhört viktigt att följa hyresutvecklingen efter det beslut som kammaren kommer att fatta i detta ärenden. Det kräver att bra statistiska verktyg utvecklas så att ett heltäckande och tillförlitligt underlag finns för vidare analyser och ställningstaganden."

Det är bra sagt, men bättre vore förstås att inte alls anta förslaget och att istället värna om en social bostadspolitik där "principerna om självkostnad, allmännyttans hyresnormerande roll och en allmännytta med ett tydligt bostadsförsörjningsansvar är centrala", som Vänsterpartiet vill.

Ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2011.

Den som vill veta mer om vad partierna sagt och skrivit i frågan kan hitta motioner och debattprotokoll på http://www.riksdagen.se/. Sök på prop. 2009/10:185.

Tillägg den 23 juni: Flera bra inlägg om detta sorgliga beslut (som till slut togs igår den 22.6.)finns i tidningen Bofast. Se speciellt f.d. Sabo-chefen Bengt-Ove Birgerssons artikel Lås in reavinsterna - annars blir det socialbostäder.

Äntligen något vettigt

Oppositionsborgarrådet och vice ordföranden i Svenska Bostäder Teres Lindberg har gjort anmälan till EU om bolagets försäljning av fastigheten Vattuormen på Norr Mälarstrand till en bostadsrättsförening. Minst fyra av de 25 lägenheterna som ombildades under våren har sålts eller håller på att säljas vidare av ombildarna. Den lägenhet som utannonseras just nu har ett utgångspris för 18,9 miljoner kr, vilket skulle ge en vinst på 11,8 miljoner kronor för ombildaren ifråga.

Teres L. tycker att det här visar att bostadsrättsföreningen fått köpa alldeles för billigt, långt under marknadspris. Hon kräver därför att EU utreder om försäljningen till bostadsrättsföreningen utgjort ett otillåtet statsstöd på samma sätt som avknoppningar av kommunala verksamheter bedömdes vara det i en tidigare dom. Går EU:s avgörande i den riktningen kan bostadsrättsföreningen bli skyldig att betala mellanskillnaden upp till marknadspriset i efterhand.

Om detta berättar Svenska Dagbladet idag, tyvärr bara i papperstidningen.

Äntligen har EU fått något vettigt att syssla med, istället för att lägga sig i våra hyror som fastighetsägarna ville få det till.

SvD vet också att förtälja att i fastigheten på Norr Mälarstrand bor inte bara en moderat ersättare i Stockholmshems styrelse utan också vd:arna för två av de bolag som sysslar med att värdera de allmännyttiga fastigheterna inför försäljning till bostadsrättsföreningar.

Att något är ruttet i staden Stockholm, det är ett som är säkert.

Utförsäljningarnas pris

Den som söker socialbidrag (eller försörjningsstöd, som det egentligen heter numera) måste göra vad han kan för att så snart som möjlig bli oberoende av bistånd. Kan man inte öka sina inkomster så kan man bli tvungen att minska sina utgifter.

En kostnad som det kan bli aktuellt att se över är den för boendet. Om bostaden är för dyr i förhållandet till sin storlek och till familjens behov och om bidragsbehovet väntas bli mer än tre månader, då kan kan socialtjänsten kräva att den bidragsbehövande ska ändra sin bostadssituation, genom att t.ex. byta till en billigare bostad.

Sådana är reglerna, men nu börjar verkligheten att sätta käppar i hjulet för tillämpningen av dem. De bidragsbehövande som bor i de dyra bostäderna har fått svårt att byta dem nu när det finns så få billiga hyresrätter kvar i stan. De måste följaktligen bo kvar och fortsätta att vara beroende av bistånd och socialtjänsten måste fortsätta att bevilja bidrag till de höga hyrorna.
Både enskilda personer och kommunen får alltså betala ett högt pris för utförsäljningen av våra bostäder.

Även inom apoteksområdet är det de mest de mest behövande och kommunen som får betala priset för privatiseringen. Eftersom de nya apoteken inte är skyldiga att lagerhålla alla mediciner väljer de förstås att ha hemma de mest efterfrågade och de mest lönsamma medikamenterna. Det innebär att den som ska ha ett visst preparat inte alltid kan få det på sitt närmaste apotek utan måste ta reda på vilket annat apotek som har medicinen och så bege sig dit.

För en privatperson är det förstås mycket irriterande, men när det blir hemtjänstpersonalen som måste vallfärda till de olika apotekskedjorna så blir det orimligt. Det var ju inte till sådant som deras arbetstid var tänkt att användas.

Full rulle

Bostadsrättsföreningens nya styrelse har konstituerat sig. Ronny och en annan man blev ansvariga för det yttre och inre underhållet. Det första de fick att ta itu med var en vattenläcka i en lokal till följd av gamla och spruckna rör, det andra var mögelskador i en lägenhet, troligen till följd av taffligt jobb av en entreprenör. Och så det där med avtal med firman som har hand om fastighetsskötseln, planering av hur trädgården ska se ut i framtiden och allt möjligt annat. Tur att både Ronny och styrelsekamraten är proffs på sånt. Vore de amatörer vore det illa för de boende.

Inget vidare engagemang

Ronny har varit på många möten i sitt liv, i politiken, facket och hyresgäströrelsen. I somliga har han bara deltagit, på rätt många har han varit ansvarig för ruljansen. Nu är han där igen, för vid bostadsrättsföreningens årsmöte i förra veckan blev han invald i styrelsen. Det är förstås mycket bra, eftersom han har stor kompetens i just sådana frågor som man behöver veta något om när man ska förvalta en fastighet och dess invånare.

Han är inte ensam ny i denna styrelse. Av den förra styrelsen finns bara tre personer kvar, av totalt tio. Fyra av de avgångna har flyttat, tre vill bara inte vara med längre. Ingen av dem hade suttit i styrelsen mer än två år.

Det blir inte mycket kontinuitet med en sådan omsättning av styrelseledamöter.

I den nya styrelsen är nio män och en kvinna. Valberedningen, som dörrknackat fram kandidaterna, bestod av fem, tämligen unga, kvinnor. Man undrar varför de inte lyckats få fram fler kvinnliga kandidater eller varför inte någon av dem själv ville vara med i styrelsen. En välvillig tolkning är att kvinnorna är tillräckligt kloka för att förstå vilket svårt jobb detta är. En sorgsen tolkning är att de tycker sig mindre kompetenta än sina jämnåriga män. Jag vet inte vilket som är sant.

På årsmötet fanns 38 hushåll representerade, av totalt ca 150 bostadsrätter. Inte heller det just något tecken på stort engagemang i boendet.

Total makeover

När Gröndal byggdes ut, från förra sekelskiftet och några årtionden framåt, var det inte bara av arbetare utan också för dem. Tidigare hade där mest funnits torp och lägenheter under Hägerstens gård och sedan sommarställen för utflyttade Stockholmsbor. När stadens industrier började etableras utanför tullarna i slutet av 1800-talet påverkade det också Gröndal, där det anlades svavelsyrefabrik, färgfabrik och en del annat. Behovet av bostäder i området blev då stort.

Bland de första husen som byggdes fanns de s.k. hyresvillorna, stora villor med små lägenheter på ett och två rum och kök. En lägenhet beboddes av ägaren, resten hyrdes ut för att finansiera bygget. År 1913 omfattade villastaden ett hundratal sådana villor.

På 1930-talet byggde arbetslösa medlemmar i Syndikalisterna ett hyreshus i tidens funkisstil i centrala Gröndal. Ungefär samtidigt började byggmästaren Olle Engkvist köpa upp mark i området, som då var slitet och hade dåligt rykte. Engkvist hade en bestämd uppfattning om vad hans yrke medförde, nämligen

"ett särskilt ansvar som krävde en personlig ambition, moraliska och ekonomiska kvalifikationer samt en social syn hos sina utövare. En byggmästare skulle reagera mot allt vrångt och tokigt samt kraftigt medverka till sunda, riktiga initiativ."

I praktiken betydde detta, menade Engkvist, att det byggmästaren skulle göra var att bygga goda bostäder till rimliga priser åt vanligt folk.

Och det gjorde han sannerligen, för han är mannen bakom både de fina stjärnhusen och de berömda terasshusen i Gröndal.

Också Stockholmshem gjorde en insats för arbetarna genom att bygga barnrikehus på flera ställen i stadsdelen.

Det var då det. Idag är det inte längre några särskilt behövande personer som bor i Gröndal. Under stadsvandringen, som vi gick på denna underbara försommardag, fanns visserligen många av de gamla husen kvar, men invånarna har bytts ut. Vid det ena huset efter det andra konstaterade guiden att "ja, nu är här ju bostadsrätter".

Och det stämmer också med statistiken. Vid senaste årsskiftet var 70% av lägenheterna i Gröndal bostadsrätter och bara knappt 20% allmännyttiga hyresrätter. För tjugo år sedan var andelen bostadsrätter drygt 20% och andelen allmännytta 46%.

År 2007 låg medelinkomsten i Gröndal, enligt stadens officiella statistik, fortfarande något under stadens genomsnitt och hälften av befolkningen röstade på (S), (V) eller (MP).

Jag blir inte förvånad om nästa USK-redovisning visar att både inkomstnivåerna och partisympatierna är helt andra än vid den senaste mätningen. Risken är stor att att Gröndal genomgått en total makeover eller, om man så vill, blivit väldigt segregerat.

Källor: Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag) och statistik på http://www.uskab.se/

Borgerlig politik avvecklar hyresrätten

Igår talade sig Mats Odell och några HSB-företrädare varm på SvD:s debattsida för samhällelig stimulans till bosparande, förenklade byggregler för studentbostäder och till- och frånval i hyreskontrakt. Syftet med det hela skulle vara att underlätta för unga att hitta en egen bostad och det kan det kanske vara.

Skribenterna passar förstås också på att säga att Odells proposition om de kommunala bostadsbolagen och hyressättningssystemet ska leda till "en bättre bostadsmarknad och ett ökat intressse för hyresrätten med ett ökat bostadsbyggande som följd." Och det låter ju väldigt trevligt, tills man börjar fundera på vad förslagen egentligen innebär.

Vad det är frågan om förstår man bättre av SvD:s ledarsida idag. Under rubriken "Rädda hyresrätten utan miljonprogram" hakar man på Odell. SvD är dock mer oförblommerat än Odell och hans kompisar för av ledaren framgår tydligt att essensen i den borgerliga bostadspolitiken är den personliga vinningen för den som redan har. Upp till hälften av villor och lägenheter ska få hyras ut skattefritt, ägarlägenheter ska öka antalet lägenheter till uthyrning och hyressättningen ska bli fri.

Alltså: den som icke äger ska få hyra en halv bostad till det pris som ägaren sätter efter eget skön och som han sedan inte behöver betala skatt för. Även den hela bostaden ska betinga det pris som ägaren anser skäligt (men här ska i alla fall skatt betalas av ägaren. Åtminstone än så länge.).

Kan man kalla det för att rädda hyresrätten? Nej, det kan man inte. Istället handlar det om att avveckla den, i alla fall den hyresrätt som vi känt under de senaste decennierna som en god bostad för i stort sett alla och envar.

Tiderna förändras och bostadsområdena med dem

Den rara grannfamiljen ska flytta. De klarar inte längre att bo med tre små barn i en tvåa tre trappor upp utan hiss. Jag förstår dem.

De ska flytta till Bredäng.

Med tydliga minne av Bredäng när det var nybyggt på 1960-talet bleknar jag. Hur kan en ung familj välja att flytta dit? Obegripligt.

Kanske är det på grund av boendekostnaderna? En fyrarummare i Bredäng kan man ju få till samma pris som en tvårummare här. Och det är nog inte fel för en ung familj med konstnärliga yrken och knapp ekonomi.

Och visst är det ett argument för dem, men det handlar inte bara om pengarna, visar det sig, utan de tycker faktiskt att Bredäng är fint. Och de har massor med kompisar där och i områdena runt omkring.

När jag tänker efter minns jag att närstående unge fotografen G pratat om att bo i Sätra. Det är så snyggt där, tycker han.

Och vilket område i stan tycker inte Lars Ohly är fint om inte just Bredäng, i alla fall enligt en intervju häromdagen.

Av detta tror jag man kan dra slutsatsen att den process inletts som kommer att leda till en gentrifiering även av miljonprogramsområdena i sydväst: först kommer konstnärerna och den övriga bildade medelklassen, sedan kommer höginkomsttagarna och till slut har området sociala status höjts så att det blivit för dyrt för dem som bodde där från början att bo kvar. Precis det har hänt på Söder. Och i Brooklyn, där G bodde, till dess att finanskrisen tömde lägenheterna på Manhattan och åter gjorde det möjligt för andra än dem med mycket pengar att bo där.

Bra vallöfte

Under de första fyra månaderna i år färdigställdes 671 nya bostäder i Stockholms stad och 631 började byggas. Av de påbörjade var 273 hyresrätter.

Det är inte mycket.

Därför är det mycket bra att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i sina första maj-tal idag lovade införa ett statligt investeringsstöd till byggande av hyresrätter.

Röstar vi rätt i höst kan det kanske alltså äntligen bli fart på byggandet av hyresrätter i Stockholm. Och kanske kan de bli billigare än vad nyproduktionen är idag. Bäggedera vore på tiden.

Städdag

Härvarande bostadsrättsförening har avhållit städdag. Som blomstervän ansågs jag lämpad att ansvara för städningen av trädgården. I den positionen fick jag förstås en rätt bra överblick över hur det hela fungerade. Sammantaget, kan jag säga, gick allt bra, det gjordes som skulle göras och det blev riktigt fint på gårdarna och i rabatterna. Dock:

Av ca 150 bostadsrättslägenheter var ungefär 30-35 representerade.Av dem som kom gick några direkt till den plantering som de anser vara sin egen och så pulade de på där utan hänsyn till vad som var anbefallt som nödvändigt att göra. När det blev fika kom några ut och tog sig en korv fast de inte varit med och jobbat och inte var det sedan heller.

Inget vidare bra bevis för ivrarnas påståenden om att bostadsrätten är en boendeform för folk som vill ha gemenskap med sina grannar och för dem som vill vara med och påverka sin boendemiljö.

Makten över stadsplaneringen

Alla var där, politiker, arkitekter, konstnärer, journalister, Skönhetsrådet, Östermalmsdamer och vanliga något äldre par från föorten, som vi. Det vi kommit för var att höra vem som har makten över stadsplaneringen i Stockholm. I panelen fanns bland andra journalisten Björn Elmbrant, som sade en massa bra saker, som att

-Marknaden och politikerna har bytt plats, nu är det marknaden som styr. Det triviala monumentaliseras istället för att man gör något åt bristen på bostäder, segregationen och behovetav gröna bostadsområden. Politiken måste återta sin plats och vi måste utgå från behoven, inte från arkitekterna och exploatörerna.

Andra lyfte fram att den demokratiska processen håller på att urholkas i stadsplaneringen. Allt ska gå så fort att ingen hinner fatta något eller protestera. Någon påtalade att lagen om offentlig upphandling (LOU) styr vilka arkitektbyråer etc som upphandlas. En annan påminde om vilken underlig ordning som råder när det gäller markanvisningar, som vem som helst kan begära att få hos exploateringskontoret. Ytterligare någon påpekade att en hel del av den mark som det ska byggas på i staden tillhör statliga bolaget Jernhusen. Det agerar helt kommersiellt och vill ha bra betalt, vilket gör att exploateringsgraden måste bli hög på för att det som byggs ska bli lönsamt. Exempel på det är förfärliga Stockholm Waterfront som gjorts ännu högre än det var tänkt från början för att lönsamheten ska bli tillräckligt stor för byggherren.

Det som inte sades var att detta är en medveten politik från den borgerliga alliansen. Det är den som beslutat att planprocesserna ska snabbas på och det är den som anser att nödvändiga byggen ska finansiera sig själva istället för av oss alla. Alliansens stadsbyggnadspolitik går ut på att den inte ska kosta staden något för det överordnade målet för allt är att hålla skatterna nere. Alliansen kan inte tänka sig att stockholmarna vill betala för att få leva i en vacker och levande stad, där de viktigaste inslagen inte är fler gallerior eller "fler uttryck", som den närvarande centerpartisten ville ha.

Vill vi förändra denna ordning är det alltså inte bara politiken vilken som helst som måste återta sin plats, utan en politik som ser till det gemensamma och långsiktigt bästa.

PS. En av dem som var där var Lars Epstein. Läs hans referat från mötet här.

Lock och pock

Statliga bostadsbanken SBAB är så ivrig att låna ut pengar att man blandar ihop begreppen. I ett prospekt som Ronny fått propagerar man för "lån till dig som köper din hyresrätt".

Såvitt jag vet är det förbjudet att ta betalt för hyresrätter. Sånt kallas svarthandel och bestraffas tämligen hårt, enligt svenska mått mätt.

Så här står det nämligen i 12 kap jordbalken, dvs. det kapitel som i dagligt talas kallas hyreslagen:

65 § Uppställer någon uppsåtligen villkor om särskild ersättning för upplåtelse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätten till sådan lägenhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ej dömas till straff.

Skämt åsido, jag förstår att vad SBAB menar är att de vill låna ut till dem som köper en bostadsrätt i samband med ombildning. För att understryka hur gärna banken medverkar till ombildning berättar man att "hos oss slipper du topplån och vi erbjuder rabatt på redan låga räntor."

Att ränterabatten verkligen tillämpas upptäckte vi när vi jämförde den ränta som Ronny ska betala för lånet på sin lägenhet och den ränta som vi har på vårt gemensamma lån. Skillnaden är inte stor men den finns och det går inte att utesluta att den - tillsammans med att man inte behöver ta något topplån - bidrar till att en del tveksamma personer går med i en ombildning fast de kanske inte borde.

Man - det vill säga jag - kunde tänka sig att en statlig bank skulle ha ett annat synsätt än att låna ut så mycket som möjligt till så många som möjligt, men så är det alltså inte.

Fast ett ska sägas till SBAB:s försvar: de har inte försökt pracka på oss en massa saker som vi inte bett om så som man gjorde på SEB. Där kändes det som om vi var utsatta för utpressning: "ge oss allt - lönekonto, sparkonton, kontokort och vad mer ni nu kan kan ha -så ska ni får det här lånet som vi förstått att ni behöver". Det var en mycket obehaglig upplevelse, som gjorde att vi bestämde oss för att på alla sätt undvika den banken i fortsättningen.

Det man behöver som bankkund är förstås en alltigenom saklig rådgivning med korrekt och tillräcklig information om olika alternativ, inte skönmålning, övertalning eller utnyttjande av trångmål.

Proppen är ur

Mats Odells bostadspolitiska proposition presenterades idag. Såvitt jag hunnit se innehåller den det väntade: ut med självkostnad, in med affärsmässighet, ut med allmännyttans ledande roll, in med jämförelser med alla hyror.

Om konsekvenserna av förslagen säger Odell sånt som att

-"i den mån hyrorna höjs kommer hyresgästerna att få högre utgifter. Med högre hyror kan behovet av olika former av sociala bidrag komma att öka."

-"de privata fastighetsägarna kommer att kunna förhandla med hyresgästorganisationerna om hyrorna ... Detta kan medföra att hyrorna i vissa områden kan komma att bli högre. I vad mån de kommunala bostadsbolagen kommer att sträva efter högre hyrorna med den modell som föreslås är svårt att förutse. Redan idag ställer flertalet kommuner avkastningskrav på sina bostadsföretag."

-"de föreslagna ändringarna kan påverka hyresnivåerna även för privatpersoners uthyrning av hyres- och bostadsrättslägenheter och egna hem och därmed komma att öka privatpersoners intresse av att hyra ut den egna bostaden."

Avslutningsvis skriver Odell: "Sammantaget talar det ovan sagda för att det kan finnas anledning att efter en tid följa upp i vilken grad de ändrade reglerna har gett upphov till hyreshöjningar."

Om Odell bedömde risken för större hyreshöjningar som minimal skulle han inte behöva komma med denna brasklapp.

Proppen betyder alltså proppen ur för att begära hyreshöjningar, både i kommunala och privata bostadsföretag och på andrahandsmarknaden. Hyresgästföreningen kommer att behöva en stor ekonomisk och förhandlingsteknisk kunnighet när de ska tackla dessa hyreskrav. Den närmaste framtiden kommer att utvisa om de har den kompetensen.

Läs även här och här om förslaget.

Bruksvärdera bostadsrätten

Svenska Dagbladet berättar idag om en lägenhet som köptes för ombildningspriset 3 miljoner kronor i februari och såldes för drygt det tredubbla nu i mars. Artikeln har genererat 408 kommentarer på svd.se berättar idag om en lägenhet som köptes för svd.se. Många av inläggen andas ilska, några få menar att det hela är okej.

Själv är jag varken förvånad eller upprörd, tillvand som jag är. Samma sak händer ju hela tiden, det borde vara väl bekant vid det här laget. Sällan säljs en nyombildad bostadsrätt för mindre än dubbla ombildningspriset, ofta är det mer. Efter några år har summorna stigit ytterligare. Här såldes till exempel nyligen en lägenhet för nästan fem gånger vad den ursprungligen kostade.

Somliga menar att det är bra att människor - nämligen de som köper i första leder - kan skaffa sig en förmögenhet på det här sättet. Det tycker inte jag, för det blir ju andra som får betala kalaset och får en högre boendekostnad än de egentligen behövde ha.

Mitt förslag är att en bruksvärdering ska göras av de blivande bostadsrätterna, på samma sätt som man gör när hyrorna sätts. Utifrån den värderingen får lägenheten ett pris som bestäms av marknadspriset för likvärdiga lägenheter i samma område. Om alla som bor i fastigheten vill köpa till det pris som då erbjuds för respektive lägenhet kan de få ombilda. De gemensamma utrymmena i huset kan de få på köpet.

En gissning är att en sådan prissättning, där det är de enskilda lägenheterna och inte hela fastigheten som värderas, skulle göra att benägenheten att ombilda skulle bli lägre och att de som faktiskt ombildade skulle vara de som också är intresserade av fastighetsförvaltning och städdagar. Och det skulle vara till gagn både för hyresrätten och för bostadsrätten som boendeform.

Knut är hemlös

Igår hade vi tackmiddag för alla de goda människor som hjälpte oss att flytta. När vi dukade upp för kalaset fick vi anledning att använda en av de fina skålar som jag köpt på julmarknad hos hantverksföreningen Knut här i Björkhagen. Skålen påminde mig om att besöket i julas nog blev det det sista hos Knut, för föreningen var uppsagd från sin lilla källarlokal och visste inte vart den skulle ta vägen framöver. Anledningen till uppsägningen var att där bildats bostadsrätt i fastigheten där Knut huserat och att deras lokal nu behövdes för att bygga tvättstuga till bostadsrättsföreningen. Någon ersättningslokal hade hantverkarna inte erbjudits.

Trist, tycker jag, för det berikar ett bostadsområde att där finns plats för olika sorters aktiviteter och inte bara sådant som vilar på kommersiell grund. Tyvärr verkar bostadsrättsföreningarna inte ha samma synsätt, för inte bara föreningen på Svalövsvägen utan också andra gör sig av med det inte så räntabla eller strömlinjeformade. Se bara på Fältöversten, där bostadsrättsföreningen inte ens står ut med att ha en förskola i fastigheten.

Både kulturen och barnen kommer att ligga illa till om den här tendensen fortsätter. Visserligen har staden förstått problemen för de kommunala verksamheterna och ser numera till att ha långtidskontrakt på förskolelokaler och annat, men sånt kan inte små kulturföreningar och andra svaga parter göra.

Äntligen varmt

Aldrig har väl en vår varit lika efterlängtad som denna. Åtminstone har jag frusit och pulsat och halkat alldeles för länge och för mycket för att inte önska allt som påminner om vinter all världens väg. Med större glädje än vanligt hälsar jag därför vintergäcken här på baksidan och snödropparna vid jobbet välkomna tillbaka.

Inte bara ute har det varit kallt, utan även inne. Till och med Ronny, som är en varmblodig person, har frusit här hemma hos oss. Ofta under vintern har temperaturen bara nått upp till 19 grader och vissa dagar har vi haft 17 grader i ett av rummen. Vi har förstås grumsat och klagat och det har också andra gjort, men utan resultat. Det är för dyrt att höja temperaturen har bostadsrättsföreningen sagt, sånt har vi inte råd med.

Ingenting hände förrän Birgitta tog kontakt med hyresgästföreningen och sade att hon frös hela tiden och var tvungen att krypa under sin elektriska filt för att få värme. När förhandlaren Sara lyssnat färdigt skrev hon ett brev till bostadsrättsföreningen och krävde att temperaturen i Birgittas lägenhet skulle höjas till minst 20 grader, som är vad alla har rätt till. Kunde det inte åstadkommas genom justering av värmen i fastigheten så skulle bostadsrättsföreningen få betala för ett extra element till Birgitta, skrev Sara.

Och då minsann fick vi alla det plötsligt varmare. Sedan några veckor tillbaka är det inte bara 20, utan ibland till och med 22 grader i vår lägenhet och vi slipper att ha på raggsockorna och fleecetröjorna hela tiden.

Som hyresgäst hade Birgitta alltså ett påtryckningsmedel gentemot sin hyresvärd, men vad hade vi bostadsrättsinnehavare för möjlighet att tvinga fram en ändring? Ingen, såvitt jag kan se, utom att rösta fram en ny styrelse vid nästa stämma.

Kanske något att fundera över för dem som ska ta ställning till ombildning.

Vill man veta vilka regler som gäller för inomhustemperaturer kan man läsa Socialstyrelsens föreskrifter i frågan.

Kommentar om Norra station

Apropå fullmäktiges beslut ikväll om Tors torn och all den andra höga och trånga bebyggelsen på Norra stationsområdet.

Från Arkitekturmuseums pepparkakshustävling häromsistens.

Mer om eländet kan man läsa i här och här och även här.

Surt

Någon har satt upp lappar i portarna i Ronnys bostadsområde. Lapparna handlar om att Ronny köpt sin lägenhet och att det är ett svek. Lapparna är undertecknade med signaturen "arg hyresgäst".

Vi har förstås funderat mycket över vem som skrivit detta. Vi tror inte att det är någon hyresgäst. För vilken hyresgäst skulle gå till angrepp mot någon som i nästan tjugo år ordnat möten, delat ut kallelser, protokollerat, förhandlat, motionerat, röstat och debatterat under hur många timmar som helst i lokal hyresgästförening, förhandlingsdelegation, fullmäktige och förbundsstämma för att just hyresgästerna skulle få så bra boendeförhållanden och så låga hyror som möjligt? Och dessutom varit den som flitigast av alla hyresgäster arbetat mot ombildningen.

Slutsatsen blir att det sannolikt är en ivrare som står bakom angreppet, kanske någon som räknat med att bostadsrättsföreningen skulle få ett tillskott till sin kassa genom att sälja Ronnys lägenhet. Ett klassiskt fall av "surt sa räven", alltså.

Trist historia. Men till bostadsrättsföreningens fördel ska sägas att det var några personer i deras styrelse som gick runt och tog ned lapparna så fort de kunde. Det var bra gjort.

Lästips: Karin Thunbergs krönika i gårdagens SvD om bumerangbarnen som måste flytta hem till mamma därför att de inte har någon stans att bo fast de är vuxna och borde kunna få stå på egna ben.

Andra sidan OS

Före OS visste jag ingenting om Vancouver. Nu har jag lärt mig att staden har lyckats bevara en levande stadskärna med mer bostäder än kontor, att stadsplaneringen inriktar sig på en ekologiskt hållbar utveckling av staden och att naturen runt om staden är fantastiskt vacker. Inte överraskande visar sig invånarna trivas bra och staden har fått internationell uppmärksamhet för sin goda livsmiljö.

Men så enkelt är det förstås inte att alla har det bra ens här. I stadsdelen Downtown Eastside har 70% procent av invånarna mycket låga inkomster och många är hemlösa. Andelen hiv-positiva är 30%, samma andel som i Botswana.

De här människorna har inte fått synas inne i stan under de olympiska spelen, utan polisen har genom en särskild skyddslag haft rätt att tvinga hemlösa att ta in på tillfälliga härbärgen utanför centrum. De som brukar sälja grejor eller spela musik på gatorna har avkrävts särskilda tillstånd för att få fortsätta med det. Den som inte kunnat betala har fått böter.

Satsningen på OS har följaktligen fått kritik från frivilligorganisationer i staden, bland annat i form av de "Poverty Olympics" som ordnats flera år i rad. I dessa fattigspel har man kunnat tävla i höjdhopp över existensminumum, curling om löften om nya lägenheter och köpskytte.

Och visst behöver de styrande påminnas om vad de åtagit sig när det gäller bostäder. Av de fjorton utlovade bostadsprojekten för hemlösa har bara fyra genomförts. Däremot har staden byggt bostäder och arenor för OS-folket.

Fastighetsägarna i staden har också välkomnat OS som gett dem tillfälle att hitta köpare till nya dyra bostäder.

En representant för frivilligorganisationerna menar att OS förvärrar de redan massiva klyftorna mellan rika och fattiga i staden. Det verkar hon ha rätt i. För inte kan det väl vara sig att man tänkt sig att de hemlösa ska få flytta in i OS-byn nu när hela spektaklet är över?

Källor: Wikipedia samt Kyrkan tidning 25 februari 2010

Avgångstid

Igår var det årsmöte i vår lokala hyresgästförening och dags för mig att avgå som ordförande för den. Visserligen finns inget formellt hinder för en bostadsrättsinnehavare att ha uppdrag i hyresgästföreningen, men för mig skulle det kännas märkligt att sitta kvar.

Inför mötet fanns osäkerhet om LH:n skulle kunna leva vidare, men nu kommer den att göra det, i alla fall under det kommande året. Det är gott, för om det är några som behöver organisera sig så är det de kvarboende hyresgästerna hos bostadsrättsföreningar.

Om inte vår lokala hyresgästförening inte hade funnits så

- hade alla hyresgäster fått sina kök ombyggda även om de inte önskat det.
- hade inte alla hyresgäster som ville fått sina lägenheter målade och tapetserade.
- hade inte hyresgästerna fått ekonomisk kompensation för men i nyttjanderätten i samband med stambytet.
- hade hyresgästerna riskerat större hyreshöjningar än vad som blivit fallet.
- hade hyresgästerna inte fått kompensation för strul i samband med fasadrenoveringen.
- hade hyresgästerna inte haft regelbundna samråd med bostadsrättsföreningen.
- hade hyresgästerna inte känt till varandra och fått möjlighet att träffa varandra.

Kort sagt hade hyresgästerna varit mer utsatta och otrygga än vad de är nu.

Jag tillönskar den nya styrelsen framgång i sitt - ofta rätt trista och otacksamma men väldigt viktiga - arbete. Och jag hoppas att bostadsrättsföreningens nya styrelse ska ha samma positiva inställning till sina hyresgäster som den snart avgående styrelsen har haft.

PS. Vi har förstås inte gjort allt jobb själva i LH:n, utan har haft turen att ha goda förhandlare på Hyresgästföreningen Region Stockholm på vår sida.

Om moralen

Den okända vän av ordning, som jag apostroferade igår, har visat sig heta farbror Melker. Han kommenterar i lätt syrliga ordalag Ronnys argumentation kring sitt köp av den nyombildade bostadsrätten.

Om Melkers sakpåståenden vill jag inte argumentera. Visst är hela ombildningskarusellen ett pyramidspel som driver upp kostnaderna på hela bostadsmarknaden. Om detta har jag också skrivit många gånger tidigare och det är fortfarande inte okej.

Det är också riktigt som Melker påstår att Ronny kommer att acceptera det bästa bud som mäklaren får in och att han därutinnan gör likadant som "alla andra". Och visst, han kommer att få behålla den största delen av vinsten, hur stor den nu blir.

Den intressanta frågan, som Melker inte ställer, är dock vilken rätt vi har att ha synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar. Själv har jag låtit bli att köpa i nästan tio år fast jag kunnat. Gör det mig till en bättre människa än dem som kämpat emot en ombildning men köper när den väl går igenom? Jag kan inte tycka det.

Det som är omoraliskt i detta sammanhang är när människor tar sig rättigheter i förhållande till andra och försöker tvinga eller skrämma dem till att gå med på sådant som de egentligen inte vill.

Helg i bostadsrätten

Igår städade och stajlade vi hela dagen hemma hos Ronny. Utan det benägna biståndet från hans rara och stilsäkra dotter och måg hade hans lägenhet fortfarande sett ut som om en desperat pundare vänt upp och ned på den i jakt efter något som kunde omvandlas till narkotika. Nu var det riktigt fint och trivtsamt när vi gick därifrån.

Idag har projektet fortsatt med besök i blomsterbutik och på Ikea för att hitta de där sista trivselskapande detaljerna som få den som kliver in i lägenheten att känna att "här vill jag bo".

Fast dagens shopping räckte inte, ännu fattas lite som ska till inför dagen F, som i Fotografering. Här ska nämlingen fotas inför försäljning av bostadsrätt och då gäller det att lägga på en hel massa krut på både städning och inredning för att rätt personer ska lockas till en titt.

Och om ett tag är det dags för Visning. Och så måste precis allt vara tiptop, då duger det inte med skräp i skåpen och smuts i hörnen, utan allt måste glänsa och se oemotståndligt lockande ut.

- Har du tänkt på, sade jag till Ronny igår kväll när vi vacklade hem till vår nya lägenhet, hur mycket enklare det är att lämna en hyresrätt? Man säger upp kontraktet, städar lägenheten och flyttar sin väg. Ingen stajlning, ingen visning, ingen mäklare och ingen bank att underhandla med. Man kan i stort sett bara gå därifrån. Hur underbart låter inte det?

Och nu på söndagskvällen håller Ronny på att snickra ihop ett grytskåp till vårt charmiga men något opraktiska kök. Ingen vila nu heller.

De praktiska bestyren verkar aldrig ta slut för en bostadsrättsinnehavare. För några helger med långpromenader och teaterbesök finns inte tid, det är bara att fixa och dona.

PS. Nu frågar sig förstås vän av ordning varför Ronny köpt och varför han säljer? Han har köpt därför att att han inte unnar bostadsrättsföreningen att göra sig en vinst på hans lägenhet. Han har också köpt för att finansiera sin del av vår gemensamma lägenhet. Det betyder inte att han är ute efter att göra den maximala vinsten, utan han menar - helt riktigt - att varje krona han tjänar ju egentligen är orätt fången. Därför nappar han inte på de sätt att smita undan skatt som han föreslagits, utan tänker fullt ut betala den skatt som följer på den eventuella vinst han kan göra.

Hur det blev så här

År 1990 fanns 1033 lägenheter hos de allmännyttiga bolagen Svenska Bostäder och Stockholmshem i Björkhagen. Idag har hälften av dem försvunnit genom ombildningar. Även i en del privatägda fastigheter har ombildningar skett.

Samtidigt har inga nya hyresrätter byggts här utan bara bostadsrätter.

Strukturen på ägandet av fastigheterna i området har genom detta kraftigt förändrats, från 75% hyresrätter år 1990 till endast 55% vid utgången av år 2009.

Merparten av dessa hyresrätter finns hos små privata fastighetsägare, dvs. den kategori av värdar som fortfarande inte är så benägna att lämna lediga lägenheter till bostadsförmedlingen.

Av detta kan man förstå att det är nästintill omöjligt att få en lägenhet här genom bostadskön. Särskilt om man behöver en trerummare, som det inte finns så många av över huvud taget och ännu färre i form av hyresrätter.

Under de senaste två åren har fyra familjer per år fått sin trerummare genom bostadsförmedlingen. Kötiderna varierade från 8-10 år för några dyra nyrenoverade lägenheter hos privatvärd till 14-20 år hos billigare och mindre påkostade lägenheter hos Svenska Bostäder.

I rimlighetens namn borde kötiderna ha varit betydligt kortare om de 508 nu ombildade allmännyttiga hyrsrätterna inte försvunnit. Och då hade de unga familjerna som vill bo här inte behövt låna 2 miljoner kronor av banken för att för att få en liten tvårummare.

Och då hade vi nog inte suttit där vi sitter i denna – i och för sig mycket trevliga men också rejält belånade – treummare.

SvD och segregationen

Svenska Dagbladets ledarsida förfasar sig idag över de rödgrönas bostadspolitiska program. I stort sett ingenting finner nåd inför moderatskribenternas ögon, inte ens sådant som de i andra sammanhang finner synnerligen önskvärt och lovvärt. Som det här med blandade upplåtelseformer. Det är bra när det är den borgerliga politiken som får råda och blanda upp hyresrätter med ombildade bostadsrätter. Men när oppositionen vill bygga hyresrätter i områden med villor då är det fel och kommunal byråkrati.

Hade de menat allvar med sitt tal om valfrihet och att motverka segregation hade de förstås välkomnat olika upplåtelseformer även där de egna väljarna bor.

Jaså!? Näääääej!

Om vi inte hade bestämt oss för att flytta ihop.

Om vi inte hade behövt en trea.

Om vi inte hade kommit fram till att vi ville bo i Björkhagen.

Då hade vi inte köpt en bostadsrätt.

Men nu har vi gjort det.

- Jaså, du har bytt sida, säger folk och skrattar gärna lite.

-Näääääej, säger jag. Absolut inte. Jag har inte ändrat mig en millimeter när det gäller att hyresrätt är vad jag vill ha och att ombildningar är ett eländes elände.

Om varför det blev så här ska jag berätta mer senare, när inte flyttlådor, gardinstänger och klädkrokar kräver all vår tid och kraft.

Ett vill jag dock säga idag: vänsterblockets utspel om bostadspolitiken bör vi glädjas åt, vi som vill ha bra och billiga hyresrätter.

Och så ett lästips: Dagens Arenas artikel om det snöpliga slutet för gentrifieringen av andra storstäder.