B. är en man i sina bästa år som i två decennier bott hos samma privata hyresvärd på Södermalm. Nästan lika länge har B. försökt få fason på denna värd utan att lyckas. Nu ska det ombildas till bostadsrätt hemma hos B, som på så många andra håll i innerstan. Men denna gång är det inte de boende som är drivande, utan fastighetsägaren. Han tänker i stort sett sälja fastigheten till sig själv genom att behålla minst fem av de elva lägenheterna för eget bruk.
Om hyresvärden kommer att lyckas med denna märkliga affär vet vi inte och B. tänker inte heller stanna kvar för att se hur det går. Han har tröttnat och vill flytta, helst till en annan lägenhet på Söder som han betraktar som sin hemort. B. försöker därför få en lägenhet genom bostadsförmedlingen, där han nu köat i sjutton år. En sådan kötid tycker man borde räcka, men det gör det inte. På alla de intresseanmälningar som B. gjort har han inte hamnat högre än på plats 36 . De som legat på de första platserna har genomgående haft kötider på över 25 år.
Inte heller B:s inkomster räcker till för att han ska få den tvårummare som han behöver. Trots att han har en ordnad ekonomi utan betalningsanmärkningar anses hans inkomst (ungefär 260 000 kr per år) vara för låg för att han ska klara de hyror som gäller just nu, dvs ca 6000 kr för en två. För en sådan lägenhet kräver hyresvärdarna att den nya hyresgästen ska ha en årsinkomst på minst 300 000 kr.
Hur ska det gå för B, undrar man, och för alla andra i hans situation, det vill säga lågavlönade människor som av olika orsaker behöver flytta. Först har en stor del av de billiga hyresrätterna i innerstan sålts ut till bostadsrättsföreningar och sedan, när det nya hyressättningssystemet slår igenom, kan hyrorna för de kvarvarande hyresrätterna komma att höjas kraftigt. Att B. någonsin ska kunna hitta en hyreslägenhet hemma på Söder eller någon annan stans innanför tullarnana blir mer och mer osannolikt. Ja, B själv tror att det redan är kört - "bara börja packa och leta ett rum och kokvrå ute i länet eller satsa på en husvagn" är hans tanke om vad han måste göra.
Jag är rädd att han kan ha rätt. Det kan bli ut med B och andra som inte har så mycket i plånboken och in med den välbärgade medelklassen i ännu större utsträckning än nu. Är det verkligen en sådan segregerad stad som vi vill ha?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
"Ja, B själv tror att det redan är kört - "bara börja packa och leta ett rum och kokvrå ute i länet eller satsa på en husvagn" är hans tanke om vad han måste göra."
Stockholms kommun är väl större än bara Södermalm, eller hur? Han kan väl använda sin 17-åriga kötid till att finna en hyresrätt någon annanstans, med lite blygsammare kötids-odds, men fortfarande inom kommunens gränser?
Med 17 års kötid är chansen stor att han kan finna något strax utanför malmarna, hyfsat nära någon T-banestation. Det tar exempelvis endast 12-15 minuter att åka T-bana från Liljeholmen eller Midsommarkransen till Medborgarplatsen.
Att snacka i termer av "möbelerat rum" med 17 års kötid att spela med är ju bara pinsamt. Det känns ju även riskfritt att bo kvar som resthyresgäst ett tag till, för att i lugn och ro hitta något som kommer väldigt nära idealet.
Jag tycker att han borde rycka upp sig, sluta tycka synd om sig själv.
Hej Anonymous!
Det handlar väl inte om att det är synd om B, utan om det är bra att bara rika kan bo på Söder, något fattigare i närförort osv
Av bostadsförmedlingens statistik ser det ut som om också lägenheter på Söder har förmedlats med kortare kötid än 17 år. Så kan man ju ifrågasätta inkomstkraven. Allmännyttan brukar kräva att man ska tjäna tre gånger hyran. Man ser inte i förmedlingsstatistiken vem som är hyresvärd. Redan det kravet är inte riktigt logiskt, behöver man mera pengar över till annat, ju dyrare hyra man har? En del privatvärdar har helt orimliga krav, 360-380000 om året för 7000 i hyra, ibland måste huvudsökanden ensam uppfylla kravet, hjälper inte att vara två.
Tack Ingrid B för att du förstått poängen, att det handlar mycket mer än om just B. Det frågan gäller är ju vem som överhuvudtaget ska få bo i innerstan, om den ska vara ett reservat för dem med pengar eller med tunnar plånböcker - som B:s - också ska få bo där.
Såvitt jag vet tycker för övrigt B egentligen inte alls särskilt synd om sig själv. Däremot vill han gärna få till stånd en diskussion om hyresvärdarnas inkomstkrav på den som ska hyra. Är det t.ex. rimligt att en blivande hyresgäst ska ha en bruttoinkomst som är flera gånger större än hyran?
Själv har jag inget färdigt svar på den frågan, men tycker att man kan få vägledning av hur mycket Konsumentverket anser att olika typer av hushåll ska ha för att klara sitt uppehälle. Räknar man utifrån deras summor bör en man som B utan vidare klara en hyra på både 6000 och 7000 kr per månad.
Här är länken för den som vill kolla själv: http://www.konsumentverket.se/sv/privatekonomi/Budget/budgetkalkylen_orginal/
Ja, när man vill låna till en bostadsrätt, räknar väl bankerna som du förslår: hur mycket man behöver ha över, när bostadskostnaden är betald. Alltså är det lättare att få låna till en bostadsrätt än att få hyra en till samma kostnad. Borde väl vara tvärtom, om man ser till risken.
Post a Comment