Full rulle

Bostadsrättsföreningens nya styrelse har konstituerat sig. Ronny och en annan man blev ansvariga för det yttre och inre underhållet. Det första de fick att ta itu med var en vattenläcka i en lokal till följd av gamla och spruckna rör, det andra var mögelskador i en lägenhet, troligen till följd av taffligt jobb av en entreprenör. Och så det där med avtal med firman som har hand om fastighetsskötseln, planering av hur trädgården ska se ut i framtiden och allt möjligt annat. Tur att både Ronny och styrelsekamraten är proffs på sånt. Vore de amatörer vore det illa för de boende.

Inget vidare engagemang

Ronny har varit på många möten i sitt liv, i politiken, facket och hyresgäströrelsen. I somliga har han bara deltagit, på rätt många har han varit ansvarig för ruljansen. Nu är han där igen, för vid bostadsrättsföreningens årsmöte i förra veckan blev han invald i styrelsen. Det är förstås mycket bra, eftersom han har stor kompetens i just sådana frågor som man behöver veta något om när man ska förvalta en fastighet och dess invånare.

Han är inte ensam ny i denna styrelse. Av den förra styrelsen finns bara tre personer kvar, av totalt tio. Fyra av de avgångna har flyttat, tre vill bara inte vara med längre. Ingen av dem hade suttit i styrelsen mer än två år.

Det blir inte mycket kontinuitet med en sådan omsättning av styrelseledamöter.

I den nya styrelsen är nio män och en kvinna. Valberedningen, som dörrknackat fram kandidaterna, bestod av fem, tämligen unga, kvinnor. Man undrar varför de inte lyckats få fram fler kvinnliga kandidater eller varför inte någon av dem själv ville vara med i styrelsen. En välvillig tolkning är att kvinnorna är tillräckligt kloka för att förstå vilket svårt jobb detta är. En sorgsen tolkning är att de tycker sig mindre kompetenta än sina jämnåriga män. Jag vet inte vilket som är sant.

På årsmötet fanns 38 hushåll representerade, av totalt ca 150 bostadsrätter. Inte heller det just något tecken på stort engagemang i boendet.

Total makeover

När Gröndal byggdes ut, från förra sekelskiftet och några årtionden framåt, var det inte bara av arbetare utan också för dem. Tidigare hade där mest funnits torp och lägenheter under Hägerstens gård och sedan sommarställen för utflyttade Stockholmsbor. När stadens industrier började etableras utanför tullarna i slutet av 1800-talet påverkade det också Gröndal, där det anlades svavelsyrefabrik, färgfabrik och en del annat. Behovet av bostäder i området blev då stort.

Bland de första husen som byggdes fanns de s.k. hyresvillorna, stora villor med små lägenheter på ett och två rum och kök. En lägenhet beboddes av ägaren, resten hyrdes ut för att finansiera bygget. År 1913 omfattade villastaden ett hundratal sådana villor.

På 1930-talet byggde arbetslösa medlemmar i Syndikalisterna ett hyreshus i tidens funkisstil i centrala Gröndal. Ungefär samtidigt började byggmästaren Olle Engkvist köpa upp mark i området, som då var slitet och hade dåligt rykte. Engkvist hade en bestämd uppfattning om vad hans yrke medförde, nämligen

"ett särskilt ansvar som krävde en personlig ambition, moraliska och ekonomiska kvalifikationer samt en social syn hos sina utövare. En byggmästare skulle reagera mot allt vrångt och tokigt samt kraftigt medverka till sunda, riktiga initiativ."

I praktiken betydde detta, menade Engkvist, att det byggmästaren skulle göra var att bygga goda bostäder till rimliga priser åt vanligt folk.

Och det gjorde han sannerligen, för han är mannen bakom både de fina stjärnhusen och de berömda terasshusen i Gröndal.

Också Stockholmshem gjorde en insats för arbetarna genom att bygga barnrikehus på flera ställen i stadsdelen.

Det var då det. Idag är det inte längre några särskilt behövande personer som bor i Gröndal. Under stadsvandringen, som vi gick på denna underbara försommardag, fanns visserligen många av de gamla husen kvar, men invånarna har bytts ut. Vid det ena huset efter det andra konstaterade guiden att "ja, nu är här ju bostadsrätter".

Och det stämmer också med statistiken. Vid senaste årsskiftet var 70% av lägenheterna i Gröndal bostadsrätter och bara knappt 20% allmännyttiga hyresrätter. För tjugo år sedan var andelen bostadsrätter drygt 20% och andelen allmännytta 46%.

År 2007 låg medelinkomsten i Gröndal, enligt stadens officiella statistik, fortfarande något under stadens genomsnitt och hälften av befolkningen röstade på (S), (V) eller (MP).

Jag blir inte förvånad om nästa USK-redovisning visar att både inkomstnivåerna och partisympatierna är helt andra än vid den senaste mätningen. Risken är stor att att Gröndal genomgått en total makeover eller, om man så vill, blivit väldigt segregerat.

Källor: Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag) och statistik på http://www.uskab.se/

Borgerlig politik avvecklar hyresrätten

Igår talade sig Mats Odell och några HSB-företrädare varm på SvD:s debattsida för samhällelig stimulans till bosparande, förenklade byggregler för studentbostäder och till- och frånval i hyreskontrakt. Syftet med det hela skulle vara att underlätta för unga att hitta en egen bostad och det kan det kanske vara.

Skribenterna passar förstås också på att säga att Odells proposition om de kommunala bostadsbolagen och hyressättningssystemet ska leda till "en bättre bostadsmarknad och ett ökat intressse för hyresrätten med ett ökat bostadsbyggande som följd." Och det låter ju väldigt trevligt, tills man börjar fundera på vad förslagen egentligen innebär.

Vad det är frågan om förstår man bättre av SvD:s ledarsida idag. Under rubriken "Rädda hyresrätten utan miljonprogram" hakar man på Odell. SvD är dock mer oförblommerat än Odell och hans kompisar för av ledaren framgår tydligt att essensen i den borgerliga bostadspolitiken är den personliga vinningen för den som redan har. Upp till hälften av villor och lägenheter ska få hyras ut skattefritt, ägarlägenheter ska öka antalet lägenheter till uthyrning och hyressättningen ska bli fri.

Alltså: den som icke äger ska få hyra en halv bostad till det pris som ägaren sätter efter eget skön och som han sedan inte behöver betala skatt för. Även den hela bostaden ska betinga det pris som ägaren anser skäligt (men här ska i alla fall skatt betalas av ägaren. Åtminstone än så länge.).

Kan man kalla det för att rädda hyresrätten? Nej, det kan man inte. Istället handlar det om att avveckla den, i alla fall den hyresrätt som vi känt under de senaste decennierna som en god bostad för i stort sett alla och envar.

Tiderna förändras och bostadsområdena med dem

Den rara grannfamiljen ska flytta. De klarar inte längre att bo med tre små barn i en tvåa tre trappor upp utan hiss. Jag förstår dem.

De ska flytta till Bredäng.

Med tydliga minne av Bredäng när det var nybyggt på 1960-talet bleknar jag. Hur kan en ung familj välja att flytta dit? Obegripligt.

Kanske är det på grund av boendekostnaderna? En fyrarummare i Bredäng kan man ju få till samma pris som en tvårummare här. Och det är nog inte fel för en ung familj med konstnärliga yrken och knapp ekonomi.

Och visst är det ett argument för dem, men det handlar inte bara om pengarna, visar det sig, utan de tycker faktiskt att Bredäng är fint. Och de har massor med kompisar där och i områdena runt omkring.

När jag tänker efter minns jag att närstående unge fotografen G pratat om att bo i Sätra. Det är så snyggt där, tycker han.

Och vilket område i stan tycker inte Lars Ohly är fint om inte just Bredäng, i alla fall enligt en intervju häromdagen.

Av detta tror jag man kan dra slutsatsen att den process inletts som kommer att leda till en gentrifiering även av miljonprogramsområdena i sydväst: först kommer konstnärerna och den övriga bildade medelklassen, sedan kommer höginkomsttagarna och till slut har området sociala status höjts så att det blivit för dyrt för dem som bodde där från början att bo kvar. Precis det har hänt på Söder. Och i Brooklyn, där G bodde, till dess att finanskrisen tömde lägenheterna på Manhattan och åter gjorde det möjligt för andra än dem med mycket pengar att bo där.

Bra vallöfte

Under de första fyra månaderna i år färdigställdes 671 nya bostäder i Stockholms stad och 631 började byggas. Av de påbörjade var 273 hyresrätter.

Det är inte mycket.

Därför är det mycket bra att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i sina första maj-tal idag lovade införa ett statligt investeringsstöd till byggande av hyresrätter.

Röstar vi rätt i höst kan det kanske alltså äntligen bli fart på byggandet av hyresrätter i Stockholm. Och kanske kan de bli billigare än vad nyproduktionen är idag. Bäggedera vore på tiden.