Utförsäljningarnas pris

Den som söker socialbidrag (eller försörjningsstöd, som det egentligen heter numera) måste göra vad han kan för att så snart som möjlig bli oberoende av bistånd. Kan man inte öka sina inkomster så kan man bli tvungen att minska sina utgifter.

En kostnad som det kan bli aktuellt att se över är den för boendet. Om bostaden är för dyr i förhållandet till sin storlek och till familjens behov och om bidragsbehovet väntas bli mer än tre månader, då kan kan socialtjänsten kräva att den bidragsbehövande ska ändra sin bostadssituation, genom att t.ex. byta till en billigare bostad.

Sådana är reglerna, men nu börjar verkligheten att sätta käppar i hjulet för tillämpningen av dem. De bidragsbehövande som bor i de dyra bostäderna har fått svårt att byta dem nu när det finns så få billiga hyresrätter kvar i stan. De måste följaktligen bo kvar och fortsätta att vara beroende av bistånd och socialtjänsten måste fortsätta att bevilja bidrag till de höga hyrorna.
Både enskilda personer och kommunen får alltså betala ett högt pris för utförsäljningen av våra bostäder.

Även inom apoteksområdet är det de mest de mest behövande och kommunen som får betala priset för privatiseringen. Eftersom de nya apoteken inte är skyldiga att lagerhålla alla mediciner väljer de förstås att ha hemma de mest efterfrågade och de mest lönsamma medikamenterna. Det innebär att den som ska ha ett visst preparat inte alltid kan få det på sitt närmaste apotek utan måste ta reda på vilket annat apotek som har medicinen och så bege sig dit.

För en privatperson är det förstås mycket irriterande, men när det blir hemtjänstpersonalen som måste vallfärda till de olika apotekskedjorna så blir det orimligt. Det var ju inte till sådant som deras arbetstid var tänkt att användas.