Gentrifieringens följder

I det vita medelklassområde i San Francisco där äldsta sonen bor med sin familj skyltar alla butiker och restauranger med Organic, Fair Trade, Recycling och annat som berättar om hur miljömedvetna de är. Att detta inte är någon slump förstår jag när jag läser Mustafa Cans artikel i SvD idag om varför Miljöpartiet har så många väljare på Södermalm. Can skriver underhållande och klokt om hur gentrifieringen av Söder i kombination med tidsanda, fåfänga och behovet av att vara lagom radikal och upprorisk leder till att den före detta arbetarstadsdelen nu röstar grönt och blått i stället för rött och att miljömedvetenhet är högsta mode. När man inte röstar går man, enligt Can, på kundalinyoga och äter buljongkokta ekologiska puilinser.

Huruvida den här utvecklingen är bra, dålig eller bara oundviklig kan man förstås diskutera. Själv tycker jag den är oroväckande, inte för att jag inte är miljömedveten och inte för att jag är emot MP, utan för att det handlar om segregation och centrering kring det egna jaget.

PS. Minus i kanten för Can är att han hävdar att MP har 20% av röster på Södermalm. Det har partiet inte alls, i alla fall inte i riksdagsvalet, utan som högst 19,5 % och det i ett valdistrikt (Högalid 8). I Sofia 16 - Sjöstan - fick man bara 7,8%. Faktum är att partiet fick fler röster ändå i mitt eget valdistrikt Skarpnäck 11. Där kammade MP hem 21,4%, vilket nog är den högsta siffran i hela stan. Vad det beror på vet jag förstås inte, men gissar att det kan komma sig av ett genuint naturintresse hos oss som valt att bo invid skogen. Inte så mycket skådande av navlar här alltså utan mer av fåglar.