Den okända vän av ordning, som jag apostroferade igår, har visat sig heta farbror Melker. Han kommenterar i lätt syrliga ordalag Ronnys argumentation kring sitt köp av den nyombildade bostadsrätten.
Om Melkers sakpåståenden vill jag inte argumentera. Visst är hela ombildningskarusellen ett pyramidspel som driver upp kostnaderna på hela bostadsmarknaden. Om detta har jag också skrivit många gånger tidigare och det är fortfarande inte okej.
Det är också riktigt som Melker påstår att Ronny kommer att acceptera det bästa bud som mäklaren får in och att han därutinnan gör likadant som "alla andra". Och visst, han kommer att få behålla den största delen av vinsten, hur stor den nu blir.
Den intressanta frågan, som Melker inte ställer, är dock vilken rätt vi har att ha synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar. Själv har jag låtit bli att köpa i nästan tio år fast jag kunnat. Gör det mig till en bättre människa än dem som kämpat emot en ombildning men köper när den väl går igenom? Jag kan inte tycka det.
Det som är omoraliskt i detta sammanhang är när människor tar sig rättigheter i förhållande till andra och försöker tvinga eller skrämma dem till att gå med på sådant som de egentligen inte vill.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
"Den intressanta frågan, som Melker inte ställer, är dock vilken rätt vi har att ha synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar."
Du har själv ständigt synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar. Den bloggs blotta existens med dess innehåll bevisar ju det. Har du för övrigt själv ställt frågan "med vilket rätt jag har att ha synpunkter..."? Frågar du mig så har du all rätt i världen - och det har jag också.
När det gäller hyresgäster som gärna vill köpa så hycklar de i vart fall inte om saken. Samma gäller de som motarbetar en ombildning, men som (ifall detta misslyckas) ändå accepterar att bo kvar som resthyresgäster, alternativt flytta. Problem med trovärdigheten uppstår när man försöker göra både och - både motarbeta och moralisera, men ändå sälja och förhoppningsfullt håva in den förväntade mellanskillnaden mellan köp och säljpris.
Det sistnämnda är dock inte självklart - det känns som utvecklingen är typ 5 minuter innan tolv, vad lättförtjänta ombildnings-vinster beträffar:
Googlesök E24-artiklarna: "Dags för den riktiga skuldkrisen", "Bostadsbubblan kommer att svida", "Bobubblan nära bristningsgränsen", "Lånefesten närmar sig sitt slut".
Jag upprepar frågan Melker: om nu huset är oåterkalleligen sålt, varför är det bättre att man flyttar och ger föreningen vinsten än att man tar den själv? Det är ändå en del omkostnader att flytta och kanske flyttar man till en högre hyra.
Visst har man rätt att ändra sig och köpa även om man motarbetat ombildning, men visst blir det dubbelmoral när man köper för att sälja på en gång.
Skillnad kan jag tycka om man gör det för att bo kvar...
Håller m farbror melker här.
Det är inte att ändra sig om man vill bo i allmännyttan, men inte stanna som hyresgäst i den nya föreningen. Melker tyckte det var OK att flytta, men inte att köpa först. Men moral ska väl ha en mening? Lägenheten kan inte förbli hyresrätt när man flyttat, föreningen kommer att sälja den. Det blir inte billigare för den som kommer efter. Ligger moralen i att jag är skyldig föreningen något för deras arbete med ombildningen? Men när jag hellre ville ha det arbetet ogjort?
Moral hit och moral dit, ni kunde ha bytt era två hyreslägenheter mot en större så hade inte hyreslägenheterna i stockholm minskat och Ronny hade sluppit köpa
hyresgäst
Synpunkter har alla rätt att ha och borde kanske ha i ännu större utsträckning än man faktiskt har. Men det är skillnad mellan att tycka till om det ena och det andra och att moralisera över hur människor agerar i de konkreta situationer som de befinner sig i och som man själv kanske inte vet så mycket om.
För Ronny är det så att han köpt för att kunna sälja för att kunna köpa så att vi kan bo ihop. Och köpa var vi tvungna till för att kunna bo kvar i Björkhagen (vilket framgår av föregående bloggpost).
skitprat och undanflykter att byta två "små" lägenheter till en större är säkert inget problem om viljan finns Ronny är som alla andra intresserad av vinsten
HYRESgäst
Allt är relativt, kära anonym. När vi inte lyckats byte på 1½ år så gav vi upp. Men du kanske hade fortsatt i ytterligare några år eller bosatt dig där du inte ville bo egentligen?
Och vad tycker Ronny?
Om alternativet att byta för att inte hyreslägenheterna ska minska:
Den som vill byta till sig en "blivande bostadsrätt" brukar vara någon som tänker köpa och sälja för att sedan köpa villa. Jag har prövat, hade inte två lägenheter men en. En lägenhet i en bostadsförening kan formellt vara en hyreslägenhet så länge "resthyresgästen" stannar, men kommer aldrig att bli ledig för någon bostadskö. Varför är det bättre att föreningen säljer?
Mera om förslaget att byta sin blivande bostadsrätt: De som vill göra det har också anklagats för att vara giriga i en Ja-till-omvandling-blogg. Nämligen ville de inte byta jämnt med grannen i det likadana nej-huset bredvid, utan hoppades kunna använda situationen till något extra, som kakelugn eller altan. (Om någon ville ha svarta pengar var det förstås både omoraliskt och olagligt.)
Om jag har fattat situationen rätt har paret Inger-Ronnie köpt en riktig bostadsrätt till marknadspris. Då har de väl egentligen inte tjänat något alls, jämfört med om de hade bott kvar i sina hyreslägenheter till döddagar, när föreningen äntligen fick sälja dem. Istället ligger de på en farlig plats i pyramidspelet som Melker talade om
Moralfrågan intresserar mig, jag kan känna mig träffad, har köpt och sålt.
Det är olika var vi lägger gränsen. Det kanske inte är så många som verkligen tycker att allmännyttan ska avskaffas. En del säger att nu har politikerna bestämt detta, deras ansvar, jag måste ta emot, om jag tror att det är bra för mig. Andra säger att det är försent och inget att göra åt, finns så få hyresrätter att man måste anpassa sig och röstar ja därför.
Själv tyckte jag att jag hade möjlighet att med min röst försöka rädda ett hus till allmännyttan. (ska erkännas att jag också för egen del önskade bo kvar i lugn och ro, med 35 år i interna byteskön som extra reserv.)
När vi väl röstat klart lät jag mig inte stressas av att man kunde få rabatt på räntan vid tidigt beslut. Jag väntade tills köpet av huset var helt klart. Då kunde jag inte tycka att min moral förbjöd mig att ta vinsten (som visade sig vara ganska måttlig) själv istället för att låta föreningen ta den. Jag skulle vilja se Melker utveckla varför det vore bättre ur allmän samhällssynpunkt att bara flytta.
Även jag välkomnar ett mer utvecklat resonemang från Melker om varför det alltid är fel för en ombildningsmotståndare att köpa en ombildad bostadsrätt.
Han får också gärna säga vad han tycker vi skulle ha gjort när vi kontaktades av en person som drivit en ombildning i sin fastighet men misslyckats med att få igenom den. Nu ville han gärna byta med Ronny för att få en nyombildad lägenhet. Vi var intresserade av hans lägenhet, men sade nej ändå till byte därför att vi inte ville medverka till att en sådan person skulle komma över en bostad som han uppenbarligen bara tänkte ha till att göra affärer med.
Istället köpte vi alltså - när vi tröttnat på att försöka byta till oss en schysst hyresrätt - den lägenhet som vi nu bor i.
Vad är rätt eller fel i detta och vem ska avgöra det?
Sammanfattning:
Vad vi än gör efter att huset är sålt kommer att sluta på samma sätt - förr eller senare. Lägenheten kommer att säljas till högstbjudande.
Post a Comment