Makten över stadsplaneringen

Alla var där, politiker, arkitekter, konstnärer, journalister, Skönhetsrådet, Östermalmsdamer och vanliga något äldre par från föorten, som vi. Det vi kommit för var att höra vem som har makten över stadsplaneringen i Stockholm. I panelen fanns bland andra journalisten Björn Elmbrant, som sade en massa bra saker, som att

-Marknaden och politikerna har bytt plats, nu är det marknaden som styr. Det triviala monumentaliseras istället för att man gör något åt bristen på bostäder, segregationen och behovetav gröna bostadsområden. Politiken måste återta sin plats och vi måste utgå från behoven, inte från arkitekterna och exploatörerna.

Andra lyfte fram att den demokratiska processen håller på att urholkas i stadsplaneringen. Allt ska gå så fort att ingen hinner fatta något eller protestera. Någon påtalade att lagen om offentlig upphandling (LOU) styr vilka arkitektbyråer etc som upphandlas. En annan påminde om vilken underlig ordning som råder när det gäller markanvisningar, som vem som helst kan begära att få hos exploateringskontoret. Ytterligare någon påpekade att en hel del av den mark som det ska byggas på i staden tillhör statliga bolaget Jernhusen. Det agerar helt kommersiellt och vill ha bra betalt, vilket gör att exploateringsgraden måste bli hög på för att det som byggs ska bli lönsamt. Exempel på det är förfärliga Stockholm Waterfront som gjorts ännu högre än det var tänkt från början för att lönsamheten ska bli tillräckligt stor för byggherren.

Det som inte sades var att detta är en medveten politik från den borgerliga alliansen. Det är den som beslutat att planprocesserna ska snabbas på och det är den som anser att nödvändiga byggen ska finansiera sig själva istället för av oss alla. Alliansens stadsbyggnadspolitik går ut på att den inte ska kosta staden något för det överordnade målet för allt är att hålla skatterna nere. Alliansen kan inte tänka sig att stockholmarna vill betala för att få leva i en vacker och levande stad, där de viktigaste inslagen inte är fler gallerior eller "fler uttryck", som den närvarande centerpartisten ville ha.

Vill vi förändra denna ordning är det alltså inte bara politiken vilken som helst som måste återta sin plats, utan en politik som ser till det gemensamma och långsiktigt bästa.

PS. En av dem som var där var Lars Epstein. Läs hans referat från mötet här.