Gråt inte - kämpa!

I en stort uppslagen insändare i DN under rubriken "Stoppa folkfördrivningen" beskrev Steffan Carlson igår utförsäljningen av allmännyttan och de konsekvenser den kan få. Carlson är både välformulerad och slagfärdig, men både hans utgångspunkter och hans slutsatser är, enligt min mening, fel.

Carlson menar att ingen kan stå ut med att vara hyresgäst i en bostadsrättsförening för som sådan blir man mobbad vid ombildningsprocessen och sedan går bostadsrättsinnehavarna bara och väntar på att man ska dö så att de kan sälja lägenheten. Många kommer därför att flytta redan i samband med ombildningen, tror Carlson och, övriga "kommer sannolikt att av hälsoskäl tvingas ut från sina hem under resans gång."

Men snälla nån. Här hos oss är vi faktiskt ett helt gäng som bott som hyresgäster i sju år nu och inte har några som helst planer på att flytta. Det ursprungliga antalet hyresgäster har visserligen halverats sedan ombildningen, men nästan alla de som förvsunnit härifrån har gjort det till antingen ett äldreboende eller direkt till den sista vilan. Bara någon enstaka har flyttat till annat hyresboende och då på annan ort. Av bostadsrättare är det däremot en ständig vandring in och ut.

Det går alltså visst att bo som hyresgäst och ha det drägligt om än inte lika behändigt som hos en allmännyttig hyresvärd. Den sidan av saken är det dock inte så många som känner till. Inte konstigt, för till och med hyresgästföreningens ordförande och dess pressombudsman i Stockholm turnerar runt och berättar hur förfärligt det är att bo kvar. Jag har väldigt svårt att förstå varför de gör på detta vis. De borde väl istället ingjuta mod i hyresgästerna, uppmana dem att stå för sin rätt och utlova stöd till dem som är emot ombildningar och som vill bo kvar.

Steffan Carlson avslutar sin insändare med att "all anständighet kräver ... att alla berörda skall kunna erhålla kommunal borgen för att kunna bo kvar i sina hem."

Fel igen. Lösningen är inte att göra det möjligt att låna pengar utan den är att göra det möjligt att bo kvar utan att behöva sylta in sig i åtaganden och kostnader som man inte alls ville ha. För det är ju faktiskt så att man som bostadsrättsinnehavare har ett ansvar för sitt eget och för andras boende som man inte har som hyresgäst och dessutom är det så att boendekostnaden nästan alltid blir högre än den som man hade som hyresgäst.

Den verkliga lösningen på alltihop är förstås att inte ombilda eller tillåta ombildning alls.