Proffs och andra

När jag såg en massa trädgrenar ligga på marken blev jag upprörd, så som många blir när det skövlas träd. Dessutom var det en ek, det kunde jag se, och får man överhuvudtaget såga i såna? När jag höjde blicken blev jag däremot imponerad. Uppe i den avgrenade trädstammen hängde en ung man endast förankrad i en säkerhetslina. Med sin motorsåg kapade han metodiskt och säkert också stammen så att till sist bara en liten stubbe fanns kvar. Och resultatet: inte sorgligt, som jag befarat, utan snyggt och uppenbart till gagn för träden runtomkring, som var snedväxta och elända på grund av konkurrensen med eken.

Det jag sett var en föreställning av ett gäng arborister, proffs av högsta klass, som hade anlitats av bostadsrättsföreningen mittöver gatan till att ta ned detta träd. Också i andra sammanhang utmärker sig den föreningen av att saker blir snabbt och snyggt gjorda: fina planteringar, plogning vid minsta snöfall, sandning på alla isfläckar.

Så annorlunda här. När denna bostadsrättsförening just tagit över rådde i sanning amatörernas afton. Självutnämnda trädgårdsmästare rev bort fina buskar och planeterade trista röda rosor i militärisk ordning. Det vackra vildvinet på fasaden revs bort därför att någon fått för sig att råttor klättrade där. Mitt på den trevliga gräsmattan anlades en monstruös murad bassäng som skulle föreställa stenparti. Den stora gamla julrosen som blommat så rikligt rensades bort av någon som inte visste vad det var. Träd fälldes enbart därför att någon ansåg dem störande. Och så vidare.

Så småningom avtog aktiviteten (tack och lov, med tanke på resultaten). Nu händer ingenting, förutom det som de få tappra i trädgårdsgruppen orkar med. Ingen plogar, ingen sandar, ingen byter trasig lampor eller bryr sig om i allmänhet. Att köpa in tjänsterna har man inte råd med.

Tur att vi kan tvärsa över gatan och gå på grannarnas trottorarer när det är halt.