Agnes

Så här i de yttersta av dagar undrar man ju hur allting började. Med allmännyttan alltså. När jag letar mig fram i litteraturen om detta hittar jag Agnes Lagerstedt, lärarinna (som det hette förr) vid Hedvig Eleonora folkskola i slutet av 1800-talet.

Agnes upprördes över de förhållanden som hennes elever levde under. Barnen bodde i närheten av skolan på ett Östermalm som ännu hette Ladugårdslandet och befolkades av hantverkare, sjöfolk och arbetare. Bostäderna var usla och de sociala problemen avsevärda. Många av eleverna kom från mycket fattiga hem och var vanvårdade och undernärda.

Som en första insats för barnen lät Agnes grunda landets första skollovskoloni, men hon insåg att mer måste göras. Inspirerad av vad hon sett vid en studieresa till London lyckades Agnes bli vicevärd i några slitna fastigheter i närheten av hennes skola. Agnes lyckades få Stockholms stad, som ägde husen, att snygga upp både byggnader och gårdar och att sänka hyrorna.

Stärkt av detta fick Agnes ett antal inflytelserika personer att teckna sig för aktier i ett bostadsbolag, AB Stockholms Arbetarehem, vars syfte var att låta bygga sunda och ändamålsenliga bostäder för arbetarfamiljer. Bolaget drevs med minsta möjliga vinstintresse: högst 4% av vinsten fick delas ut till aktieägarna, resten skulle avsättas till en fond för fortsatt byggande och till en annan fond som skulle ge hyresgästerna fördel i boendet, t.ex. genom hyressänkningar.

År 1892 började stiftelsen bygga ett gathus vud Sibyllegatan 52 och ett vid Jungfrugatan 43. På gården uppfördes ett gårdshus med tvättstugor, torkvind, bakugn, badrum och torrdass. I lägenheternas kök fanns vedspis, rinnande kallt vatten och avlopp, i rummen kakelugn. Antalet lägenheter var 66, fördelat på trettio st ett rum och kök, fjorton st ett rum och kokvrå och tjugo st enkelrum med kakelugnsspis. Vid nyåret 1893-94 bodde i dessa lägenheter 145 vuxna och 143 barn under femton år, alltså drygt fyra personer per lägenhet.

Dessa första hus blev en sådan framgång att stiftelsen lät bygga fler liknande fastigheter, först på granntomten, sedan på andra adresser.

I gårdshuset fanns också samlingssal och bibliotek, där det ordnades symöten, föreläsningar och annat. För att stärka sammanhållningen bland hyresgästerna gav Agnes Lagerstedt, som själv bodde i fastigheten, dem medbestämmanderätt i gemensamma intressefrågor. Mot Sibyllegatan inrättades en kooperativ handelsbod och hyresgästerna lät bilda en egen sjukkassa.

Allt detta på grund av att Agnes ömmande för sina elever. Vilken kvinna. Hon är sannerligen värd att ha en egen gata bland de andra bemärkta damerna i Fruängen.

I början av 1950-talet såldes fastigheten på Sibyllegatan till en privat intressent, som ville riva husen och bygga nytt. Efter diverse turer bestämde sig dock Stockholms stad för att husen skulle bevaras och kommunfullmäktige beslöt därför 1985 att expropriera fastigheten. Den som vill kan tack vare det fortfarande gå och titta på denna tidiga föregångare till det som så småningom blev våra allmännyttiga bostadsbolag.