Perspektiv

Sverige är faktiskt det enda land i världen som har en allmännytta för alla. I andra länder finns bara "sociala bostäder", som är avsedda bara för människor med inkomster upp till en viss nivå. Är det riktigt illa, som i England, är det bara riktigt fattigt folk som bor i de sociala bostäderna och så förstärks segregationen och de sociala problemen. (Där skulle man definitivt kunna kalla de de sociala bostäderna för en ny sorts "fattighus".)

I de flesta länder finns inget eller endast ett svagt besittningsskydd för hyresgäster. Vill husägaren kasta ut en är det bara att flytta. Flyttar man inte godvilligt låter ägaren huset förfalla så att det blir olidligt att bo kvar för att det varken finns värme, vatten eller ljus. En del värdar skickar stora grabbar i läderjackor att tala förstånd med den som inte ger sig av. Hyresgästerna har inget att sätta emot.

I inget annat land förhandlar man om hyran, så som vi gör i Sverige. Över allt annars har värdarna rätt att kräva plötsliga och höga hyreshöjningar utan att hyresgästerna har annat att sätta emot än att flytta. Om de nu kan hitta något nytt ställe att bo på.

I de gamla östländerna driver också stat och kommun på privatisering av tidigare allmänt ägda bostäder. Här behöver man inte ens betala något för ägarna är glada att bara bli av med ansvaret för de fallfärdiga husen. Dessvärre har inte heller de boende särskilt mycket pengar, så de som bor längst ned månar om sitt och vill inte vara med och betala för hissar eller trasiga tak, som inte berör dem direkt. Så fortskrider förfallet.

Detta och mer därtill lärde jag mig igår av Magnus Hammar, som arbetar med internationella hyresgästfrågor.

Vi har mycket att värna här, det förstår man när man hört hans berättelse.