När man är hemma på soffan med snuva och feber orkar man inte med så mycket mer än att tycka synd om sig och att bläddra i ett eller annat magasin av enklare slag. När ett extratjockt nummer av Allt i hemmet damp ner i brevlådan igår blev jag därför rätt nöjd. Efter en stunds tittande och läsande här och där började jag dock känna mig lätt olustig och ställde mig frågan: vad är det för en värld som skildras här? Husen och våningarna - för att inte tala om köken - är alltid väldigt rymliga och är antingen byggda vid förra sekelskiftet och varsamt renoverade i tidstypisk stil eller byggda efter arkitekriktning på familjens önskemål, inredningen består av designklassiker och auktionsfynd. Människorna som bor i all denna skönhet är själva vackra, vita samt försedda med två-tre söta barn, en dekorativ katt och jobbar som formgivare, lärare eller har inredningsbutiker.
Varför finns det ingen inredningstidning som skriver om Fatima och Ahmed från Irak och om hur de får till ett trivsamt hem för sig själva, sina fem barn och mormor i en trea i Vårberg efter att ha tvingats lämna sitt hemland och alla sina tillhörigheter där? Eller om tappra vårdbiträdet Jessika, 25, och hur hon inrättar sig med de ouppackade flyttkartongarna i sin sjunde andrahandslägenhet på två år? Eller om gamla missbrukaren Tommy, 53, som inrett sitt första hem på evigheter i en försökslägenhet i Rågsved med hjälp av hemutrustningsbidraget (och det är inte stort) från socialtjänsten?
Jag överlämnar dessa förslag till den som är hugad och vågar skildra också den mindre glamorösa sidan av livet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Men allvarligt, vem vill läsa om det? Jag köper inte inredningstidningar för att få se fula hem, det kan jag se hos grannen, helt gratis. Eller kolla på Blockets andrahandsuthyrning om socialrealistisk inredning lockar dig. Själv vill jag få inspiration till ett snyggare hem, inte se hur sunkigt det ser ut hos folk utan koll.
Sahar ser det egentligen ut i Sverige.
http://detsannasverige.com/
Sa gar det nar samhallet ska ta over ansvaret for skonhet: allt faller NER till samma niva.
Björn
Tack för tipset om sajten. Naturligtvis ser det ut så som den beskriver, det har ju bland andra Lars Tunbjörk beskrivit väl. Men det finns ju en massa annat också, eller hur? Och att det fula skulle ha något med ett gemensamt ansvar att göra kan jag inte förstå. Hur menar du egentligen?
/Inger
Post a Comment