Fler kluvna tungor

Idag var jag på sosse-fest i Kärrtorp för att lyssna på Nalin Pekgul, som jag gillar. Nalin talade kort, men konkret och bra. Bland annat kommenterade hon den borgerliga regeringens idéer om vårdnadsbidrag. Ett av hennes argument mot detta var att invandrarkvinnor som inte får jobb kan välja vårdnadsbidraget istället för socialbidrag. Då kommer deras barn att vara hemma med sin mamma istället för att gå på dagis där de kan lära sig svenska språket och om det svenska samhället. Det hade jag inte alls tänkt på - att vårdnadsbidraget också riskerar att försämra även integrationen, inte bara jämställdheten och barnens goda kontakt med båda sina föräldrar.

Eftersom jag ändå var där passade jag på att fråga en av de ledande sossarna vad deras lokala föreningar gör för att motverka ombildningar till bostadsrätt i allmännyttan här i området. Svaret jag fick var: "Ingenting." Han menade att socialdemokratin sagt nej till ombildning, men nu är frågan politiskt avgjord och då kan sossarna inget mer göra.

Att det är nu i praktiken, när de enskilda människorna ska säga ja eller nej till ombildningar, som frågan avgörs, intresserade honom inte. Inte heller att många känner oro och har massor med frågor. Det är en fråga för hyresgästföreningen, inte för de socialdemokratiska föreningarna, tyckte han.

För mig är detta en besynnerlig inställning. Hur kan man sitta och tycka något på ett politiskt möte och sedan bara glömma bort vad man tyckt när man går ut därifrån? Den politiska teorin och praktiken borde väl hänga ihop så att man agerar utifrån sin övertygelse?

Det verkar som om denne man drabbats av samma sak som Torsten i Bredäng: han talar med kluven tunga - säger ett och gör ett annat.