De senaste dagarna har jag berättat om var det inte blir någon ombildning till hyresrätt i Stockholms allmännyttiga bostadsbolag därför att hyresgästerna eller bolagets styrelse sagt nej. DN har räknat på omvänt sätt och berättar utifrån det att "35 000 hyresgäster vill köpa loss sina lägenheter".
DN:s siffra omfattar antalet lägenheter i fastigheter där intresseanmälan för ombildning lämnats in till bostadsbolaget. Men det betyder ju inte att alla hyresgästerna i fastigheten verkligen vill ombilda. I innerstan betyder det istället att 67% av hyresgästerna sagt att det vore spännande att få ett pris på fastigheten. Utanför tullarna är motsvarande siffra 40%. Så är med alltså med "vill".
Och det där med att "köpa loss", återigen. Vadå loss? Man får det att låta som en befrielserörelse, lägenheterna ska räddas från någon som orättmätligen håller fast dem. Ett klart ideologiskt sätt att uttrycka sig.
I artikeln intervjuas, som vanligt, några ivrare som får berätta hur bra allt blir med en ombildning. Sekreteraren i föreningen, som ombildade i juni, säger att att hon och grannarna ville ha mer inflytande över boendemiljön, ordföranden säger: "Jag tror att alla här har köpt för att bo och inte för att sälja."
Varför talar journalisterna inte med dem som inte vill ombilda och med dem som far illa av ombildningsprocesserna? Och varför följer man inte upp vad som händer efter ombildningarna, om det stämmer med det där engagemanget och önskan att bo kvar?
Jag har flera gånger berättat om svårigheterna här med att få folk att göra något, hur få det är som vill vara med i styrelsen och hur glest besökta arbetsdagarna här. Omflyttningen har jag inte kommenterat särskilt ingående, men så här förhåller sig det med den:
Vid ombildningen i september 2000 var det 101 av 172 lägenheter som blev bostadsrätter, övriga kvarstod som hyresrätter. Vid utgången av år 2000 hade ytterligare några hyresgäster köpt, så då fanns 107 bostadsrätter och 65 hyresrätter. Vid årsskiftet 2007-2008 var antalet bostadsrätter 144 och hyresrätterna 28. Sedan ombildningen har alltså 43 hyresrätter blivit bostadsrätter, varav 18 under det första halvåret genom att hyresgästerna bestämde sig för att köpa trots allt. Övriga 25 är lägenheter som huvudsakligen blivit lediga genom att hyresgästen avlidit eller flyttat till äldreboende. Några få har flyttat till annan hyresrätt.
Bland bostadsrätterna förhåller det sig annorlunda. I genomsnitt byter ungefär tjugo bostadsrätter ägare varje år. Störst var omflyttningen under det första året efter ombildningen: redan under hösten 200o var det några som flyttade och under 2001 drog hela 30 bostadsrättare iväg. Kan man kalla det för annat än att de köpt för ekonomisk vinning? Inte mycket spår av önskan att stanna, förvalta, vårda och utveckla, tycker jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment