Föreningsliv

Det är trevligt med skribenter som uttrycker sånt som man själv tycker och tänker och gör det på ett sätt som är mycket bättre än vad man själv kan åstadkomma. Är den som skriver sedan en person som det finns anledning att se upp till så där i största allmänhet, då kan man ju en stund få inbilla sig att man inte är så dum i alla fall.

Så där tänker jag när jag läser Bitar av mig själv, som är den senaste boken av Gun-Britt Sundström. I boken finns både gamla och nya texter, men oavsett tillkomstår är det klokt och lärt, ibland roligt, ibland indignerat, men alltid välformulerat och värt att stanna en stund vid.

Bland allt som avhandlas i boken finns vilka lärdomar man kan dra av föreningslivet, ett ämne som bloggen tidigare varit inne på. Gun-Britt Sundström citerar sin författarkollega Svante Foerster, som skrev

... ty det är på det grå språket
som demokratiens grundlag blivit formulerad:
"Votering är begärd
och skall verkställas."

Fast Gun-Britt är ett med detta föreningsliv är hon skeptisk. Ibland tvivlar hon på hela idén med representation och påminner om det förakt de som väljer kan känna för dem de valt. "I samma ögonblick som en människa blir 'förtroendevald' sätter misstron in: den där, hon tycker att hon är nå`! han ja, han ser nog till att sno år sig fördelar ..."

I värsta fall, menar Gun-Britt är föraktet ömsesidigt. Som exempel på det berättar hon följande historia:

"På årsmötet i bostadsrättsföreningen Trägen (U.P.A.) diskuterades husets hyresgäster. Ordföranden betraktar sådana som något Anticimex borde få åtgärda. Nu rapporterar han för föreningens medlemmar att han har koll på lägenheten tvärs över gården från sitt fönster en våning högre upp och att han har sett obehöriga vistas därinne. - Ingen av mötesdeltagarna yttrar sig.

Nästan alla hus i Stockholms innerstad ägs numera av bostads-rättsföreningar. Deras medlemmar har ofta inte den minsta lust att tillhöra en förening och ägna tid åt mötes-angelägenheter, många betraktar inte ens bostaden främst som hem utan som ekonomisk investering. Bostadsrättsföreningar blir därför lätt en tummelplats för kufiska småpåvar, sådana som inte hittat någon annan plats i samhället där de fått tillfredsställa sitt behov av att styra och ställa. Man kunde skratta åt dem, om det inte vore så att de äger makt över enskilda människors hem och liv. Många hyresgäster har alldeles ofrivilligt fått en sådan där förening till värd.

Det värsta med föreningen Trägen (Utan Personligt Ansvar) är inte de individuella knäppgökarna. Det värsta är kollektivets flathet. Att till exempel ingen mötesdeltagare ställer sig upp och säger "Men hallå! Vad menar du, obehöriga? skäms du inte att glo genom folks fönster!" Att hela den glesa skara som inställt sig till årsmötet stirrar i golvet och bara hoppas på att årsavgiften inte ska höjas. Att man inte törs kritisera styrelsen för att det kan leda till att man blir tvungen att ställa upp själv och göra jobbet, och man är ju liksom ingen föreningsmänniska.

Skolning i demokrati, tja. I den representatativa demokratins fulaste sida också: oansvarigheten."