Amoraliteter

På bostadsbytarsajten ser jag flera personer som vill byta från det område i Björkhagen där man nyligen röstat för ombildning. Först tänker jag att det är folk som flyr från att bli kvarboende hyresgäster hos bostadsrättsföreningen, men snart får jag klart för mig att det kanske inte alls är så. Det visar sig nämligen att ett antal hyresgäster röstat ja till köp för att de själva ska kunna få trumf på hand vid byte i form av att den nya hyresgästen kan köpa billigt. De har alltså aldrig tänkt bo kvar och ta något ansvar för ombildningen, utan har hela tiden haft för avsikt att flytta därifrån. Vad de utsätter dem för som ville ha kvar Svenska Bostäder som hyresvärd, det struntar de blankt i.

En total brist på moral, vill jag kalla det för. Speciellt upprörande blir det när man betänker hur eftertraktat Björkhagen är och hur lätt de ändå skulle ha haft att byta. För en trerummare här har man behövt köa i i drygt tio år hos bostadsförmedlingen, för en större lägenhet det dubbla. Under sådana omständigheter tror jag inte att man behöver några lockbeten för att hitta ett byte.

DN berättar idag om bankernas skärpta krav på bolånesökande. Upp till 9% ränta måste man klara, annars får man inte låna. Mycket bra. Att långivningen blir försiktigare gör att enskilda personer löper mindre risk att trassla till sin ekonomi och det blir svårare att få igenom ombildningar när färre kan köpa.

Apropå ämnet amoralitet: gå och se Ken Loachs nya film It´s a free world, om människohandel och papperslösa flyktingar som tvingas svartjobba för att överleva. Upprörande och dessvärre alldeles sant och verkligt, både i Storbritannien där filmen utspelar sig och i Sverige.