Tertialtankar

I det kretslopp som stadens budgetprocess utgör är det nu dags för tertialrapport 2. Bland allt det som ska rapporteras den här gången finns en ny indikator (som det kallas i det ibland besynnerliga kommunala språket). Det man vill veta är "antal kommunala hyresrätter i ytterstaden som friköpts och ombildats till bostadsrätt".

Indikatorn är kopplad till ett långsiktigt mål från kommun-fullmäktiges majoritet om att "kvalitet och valfrihet ska utvecklas och förbättras" och till ett kortsiktigt som formuleras som att "stockholmarna ska erbjudas ökad valfrihet och mångfald".

Ett antal frågor inställer sig hos mig när jag läser detta, till exempel denna: varför vill man inte ha redovisat hur många innerstadslägenhet som ombildas och hur många kommunala hyresrätter som kommer att finnas kvar innanför tullarna? Eller: Är det mångfald om hela innerstan består av bostadsrätter eller nybyggda jättedyra hyresrätter där bara välbeställda människor kan bo? Eller: Vari består valfriheten för de hyresgäster som inte vill ombilda men blir påprackade en bostadsrättsförening som hyresvärd? Eller: Vilken kvalitet blir det i fastighetsförvaltningen när den sköts av amatörer?

Jag blir inte förvånad om utfallet av ombildningarna blir ungefär som det för vårdnadsbidraget och avdraget för hushållsnära tjänster: ringa intresse från fattiga och förortsbor, desto mer från dem som redan har och är om sig och kring sig.