Fin förort

Britt, som strider för att få ha kvar sin kommunala hyresvärd i Västertorp, kan, om hon behöver tröst, ta en promenad i sitt bostadsområde. Där har hon nämligen chans att se både ett som annat som är riktigt fint.

Västertorp är ett exempel på de goda tankar som presenterades i programskriften Det framtida Stockholm, som kom 1945. Där framförde man för första gången i Sverige idén om trafikseparering och man hävdade grannskapstanken, dvs att demokratin gynnades av gemenskap i små befolkningsgrupper. Bostadsområdena skulle ha ett centrum med affärer, bank, samlingslokaler och annat och bostäderna skulle ha en god utformning.

Allt detta genomfördes alltså i Västertorp, som fick ett litet småstadscentrum med alla sorters butiker längs sin huvudgata och en biograf vid torget. Bostäderna, mest tvårummare, någon enstaka trerummare, byggdes i låga lamellhus eller i stjärnhus. Gammal växtlighet sparades så att gårdarna blev gröna och i ett större grönområde anlades den fina lekparken Lugnet.

I Västertorp finns fortfarande de skulpturer som sattes upp i början av 1950-talet efter donationer av direktören i ett av de bolag som byggde husen. Bland skulptörerna finns Arne Jones, Henry Moore och Bror Marklund. Även inne i Västertorpsskolan kan man se god konst i form av en fresk av Vera Nilsson och mosaik av Otte Sköld.

Den som vill bekanta sig med Västertorp tar sig lämpligen en promenad - kanske i sällskap av av Britt - med start vid statyn Gubben och geten på Störtloppsvägen. Gå en sväng runt torget och se på de övriga statyerna där, gå sedan genom portalen i centrumhuset, uppför trapporna och så genom lekparken bort till Terrängvägen. Tag till höger på Skidvägen och se på skulpturerna där och sluta så utanför Västertorpsbadet, där man kan vila en stund i famnen på någon av Pye Engströms politiska figurer från 1970-talet.

Källa: Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag 2003) samt visst eget vetande.