Semestrar

De senaste veckorna har det varit tomt i många av tjänsterummen på min arbetsplats. Men nu börjar de så sakta fyllas på igen och tydligen gäller det inte bara hos oss. I alla fall inte av massmedia att döma för både tidningar, tidskrifter och radion (och säkert även teve) har ägnat helgen åt sommarsummeringar och tillbaka-i-stan-skriverier. På dem låter det som om alla människor har ett sommarställe som, i likhet med SvD-krönikörens, är "närmast poetiskt i sin skönhet" och där man nu tillbringat hela sommaren sedan skolavslutningen (minst) med släkt och vänner och bad och saftkalas.

Men så är det ju inte. Vi är rätt många som inte har några sommarställen och många har ingen möjlighet att åka någon annan stans heller. Tittar man på statistiken så är det bara 39% av alla fackmedlemmar som har ett eget sommarhus eller tillgång till ett genom släkten. Som vanligt är gåvorna orättvist fördelade: av LO-medlemmarna har 29% tillgång till sommarhus och av SACO-iterna 51%. TCO hamnar mitt emellan med 43%. Av LO-folket är det 18% som varken har sommarhus eller reser bort på semestern, av akademikerna 7%.

Bland de hushåll som inte kommer iväg någonstans finns många ensamstående föräldrar och deras barn. Totalt beräknas ungefär en halv miljon barn under 18 år varken ha tillgång till fritidshus eller ha gjort någon semesterresa under de senaste tolv månderna.

Det här skriver inte journalisterna om, men det är kanske inte så konstigt. De och deras kompisar tillhör ju själva gruppen av högutbildade som ofta har både hus och pengar och kontakter. De, som sitter på Sudret och på Österlen, vet antagligen inte så mycket om hur det är att vara hemma i stan eller i förorten hela sommaren och bara ha en bassäng eller ett fågelbajsigt insjöbad att gå till.

Källa: LO-statistik