Städning

Den mesta tiden när jag är hemma tillbringar jag just nu i sovrummet, det enda stället i lägenheten där jag kan se ut och där jag kan öppna fönstret. För att rummet ska fungera även i sina nya funktioner som matrum och vardagsrum tvingas jag flytta på mina bokhögar som brukar ligga vid sängen. Hittar då sånt som jag börjat på men inte läst klart för att något annat kom emellan, sånt som jag just skaffat för att det verkade såååå intressant, sånt jag läst och genast glömt bort att jag läst och så faktiskt några böcker som jag både läst och kommit ihåg.

Bland de senare fanns Agneta Klingspors Går det åt helvete är jag ändå född. Det är ingen insmickrande bok och knappt ens en sammanhängande historia. Däremot är det en berättelse om dem och det som många inte vill se, om staden bortom DN På stan och medelklassens livspusselproblem. Här luktar det t-sprit och dåliga tänder, folk rotar i papperskorgar och handlar till extrapris på Vivo, tittar tvångsmässigt på Glamour eller står genomlysta och sälla på Gotlandsgatan.

Boken "jag", som är författare, diskuterar med sin granne om böcker och skrivande. Grannen säger att biblioteken har plockat bort böcker som inte lånas ut. "Och de efterfrågar enbart författare som för uppläsningar, kända från tidningar och teve. Framtiden är här ... Hon klappar mig på axeln. Jag vet inte om hon skojar, hon kanske bara är realist och i mörka stunder ser jag vad hon ser och undrar hur det skulle vara att leva i ett land med bara storsäljarna kvar. Om ingen pissdålig, skumraskad eller åtminstone hatad bok våndades mellan ryggarna på de älskansvärda böckerna skulle det bli väl smalt. Ungefär som om innerstan enbart skulle bestå av skönhetsopererade, medan resten skulle vara utfösta till förorten."

Ja, just det finns anledning att fundera på idag.