Rädslan är farlig

I fikarummet häromdagen kom samtalet att handla om den stackars kvinna från Gällivare som nu hittats död. Mördaren mötte hon på en parkeringsplats längs vägen hon åkte på. Enligt mannen träffades de av en slump och så började hon förebrå honom för något och så bara blev det så att hon låg där och var död.

-Men hur kunde hon, säger någon, hur kunde hon gå ur bilen när det var en främmande man där? Och hur vågade hon skälla på honom därute ödemarken? Jag skulle ha låst bildörren och åkt därifrån när jag såg honom.

Någon annan berättar att hon inte gärna går ut om kvällarna i staden och gör hon det så blir det taxi hem. Ta tunnelbanan vågar hon inte, där är ju så bråkigt och så är det den mörka gångvägen hem. Säger till ungdomar som är stökiga gör hon inte. Man vet inte, kanske har de kniv och ger sig på en. Bäst att låta dem vara.

En tredje drar sig för att ta reda på hur det är fatt med folk som hon ser ligga på marken utomhus. Tänk om de är tokiga eller smittar ner en med något läskigt. Bättre att polisen får ta hand om det.

Men kära vänner - vad är det som ni är så rädda för? Om ni inte vågar gå ur bilen, då missar ni möjligheten också till de goda mötena. Om ni inte vågar åka tunnelbanan, då har inte de unga annat att mäta sig mot än varandra. Om ni inte vågar se efter vad som hänt, då kanske en livet svinner ur människan som ligger där på trottoaren.

Och idag står det i alla tidningarna att en av tre svenskar vill bo extra säkert, till en exempel i ett ihägnat område med portkod eller lås. Jag antar att det är ett utslag av samma rädsla som mina arbetskamraters.

Visst finns det farliga människor. Och dem ska man akta sig för. Men de är inte så många. De flesta är faktiskt rätt hyggliga. Det gäller att lära sig vem som är vem och vara rädd för rätt personer. Att frukta allt och alla är det verkligt farliga. Då inskränker vi våra liv och börjar vara på vår vakt. Rätt vad det är står vi där med knivar och skjutvapen vi också, för att skydda oss mot de där andra, som verkar så läskiga. Och rätt vad det är har vi skjutit. Och så kanske det ligger någon där och bara är död.

Jag minns inte längre vem som sade det, men jag vet att det är sant: rädslan urholkar själen. Och samhället, kan man tillägga.

För övrigt är det så att de som råkar illa ut på stan, det är inte kvinnorna eller de gamla, det är de unga männen. Kvinnorna löper störst risker i sitt eget hem, det är där de blir slagna, sällan någon annan stans.

Om det inhägnade bostadsområdet Victoria Park skrev jag här tidigare i år.

Gated community på Manhattan, New York