Dagsnoteringar

Det är länge nu som bloggen tjatat om att man borde tala lika mycket om den segregerade innerstaden som om den segregerade förorten. Idag skriver faktiskt SvD just om detta, fast man kallar det inte för segregation utan för homogenitet eller heterogenitet. Det mest homogena området är Rinkeby, därefter kommer Norrmalmoch sedan Fittja. På femte plats återfinns Sofia-Katarina och på sjunde respektive åttonde Östermalm respektive Djursholm.

Och värre ska det bli, enligt länsstyrelsens projektledare för social utveckling: -Trots att politikerna vill ha mer blandade områden går Stockholm mot mer ökad likriktning och segregation.

De mest heterogena områdena är sådana som Tumba, Västra Jakobsberg eller Östertälje. Månne man kan söka asyl i Östertälje när det blir riktigt illa efter alla utförsäljningar och sånt?

I DN ondgör sig huvudledaren över att Stockholms miljöförvaltning ålägger bostadsrätts-föreningar att utöva s.k. egenkontroll över sina fastigheter. Det räcker, tycker DN, att kolla att "huset inte pyser av radon och andra farligheter", allt annat kan man lämna till bostadsrättsföreningen att ta ansvar för. "Det är inte rimligt att ... ålägga ideellt arbetande människor i små bostadsrättsföreningar en massa extraarbete och extrakostnader för en fastighetskontroll som de inte vill ha", skriver DN.

Men det är ju faktiskt redan så att många bostadsrättsföreningar också är hyresvärdar - och flera kommer det att bli i takt med att ombildningar trumfas igenom av knappa majoriteter. Då är det alldeles självklart att dessa kvarboende hyresgäster ska tillförsäkras en boendemiljö som är lika bra som andra hyresgästers. Därför är det precis som det ska vara om bostadsrättsföreningarna tvingas ha koll på saker och ting.

I Aftonbladet skriver Helle Klein så klokt och bra om "Sisyfos i ruinerna av kapitalismen". Så här avslutar hon sin krönika:

I spåren av den extrema ekonomismens fokus på den vinstmaximerande egoisten har känslan för det gemensamma trängts undan. Det enda kollektiva som återstår är den förtingligade tillvaron där vi alla ska sträva efter att bli vårt eget varumärke. Sisyfos är fullt upptagen med att fixa rätt logga till sin sten.

Alltmedan berget förvandlas till en grushög.

Men kanske kan det ur denna kapitalismens och girighetens kris växa fram en vilja till förändring.

Vem formulerar hoppet? Vem förmår förvandla saknaden till längtan efter något nytt? Häri ligger politikens möjligheter. Den vilsna Sisyfos måste åter få se konturerna av bergskammen och känna fast mark under sina fötter."

Just så. Framåt och aldrig glömma vari vår styrka består.