Vänsterpartiet har hittills kommit undan kritik från bloggen, men nu finns tyvärr anledning att undra över även vad (v) egentligen vill. I höstens budgetmotion skriver vänsterpartiet först en massa bra saker om goda bostäder till rimliga kostnader som en social rättighet och en massa annat som bloggen verkligen instämmer i. Som medel för att förverkliga detta föreslår (v) en statlig bostadsfond som kan ge investeringsbidrag till fastighetägare för ny- och ombyggnation av hyresrätter. Till fonden ska avsättas 10 miljarder kronor per år under tio år. Pengarna ska komma från Riksgälden och staten ska betala fondens amorterings- och räntekostnader under 30 år via exempelvis Statens bostadskreditnämnd. Med reservation för bloggens synnerligen begränsade kunskaper i ekonomi så tycker bloggen att det här låter som ett utmärkt förslag.
Men sedan kommer det som inte går att förstå, för när det gäller antalet nya lägenheter skriver (v) plötsligen: "Det övergripande målet är att det skall tillkomma minst 40 000 lägenheter per år de närmaste tio åren, av vilka hälften ska vara hyresrätter."
Men - varför ska bara hälften vara hyresrätter? Varför inte alla 40 000? Ingen motivering eller förklaring finns i förslaget, bara detta konstaterande att hälften alltså kan vara annat än hyresrätter. Jag förstår ingenting. Om man först säger en massa bra saker om hyresrätten, varför ska man då börja bekymra sig över byggandet av andra upplåtelseformer? Det man bör göra är väl att tala om just hur dessa billiga hyresrätter ska bli verklighet och inte om någonting annat.
Det vore också intressant att få veta vilken effekt på byggandet och på hyresnivåerna som (v) beräknar att de nya investeringsbidragen ska få.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment