Vården som vara

När jag igår kom ut från Friskis i Ringen stod där några unga damer med papper i händerna och vackra leenden. Synen var inte ovanlig, för just gathörnet Ringvägen-Götgatan är alltid befolkat av sådana unga damer och rätt ofta öven herrar. Alla vill de något av oss: att vi ska byta mobiloperatör, gå med i Greenpeace eller skriva på någon av de oräkneliga namninsamlingar som vissa organisationer bedriver. Den här gången var budskapet ett annat och helt nytt i sin art:

"Vi har ett erbjudande från Gullmarsplans vårdcentral", sade flickebarnet ifråga. "Nej tack", sade jag snabbt, "jag är jättenöjd med den vårdcentral som jag går på, jag vill inte ha någon annan." Och så hastade jag vidare.

När jag så småningom kom hem kunde jag inte släppa händelsen. Vad var det egentligen för ärende som hon hade till mig? En efterforskning visade följande:

Värvarna var ute på uppdrag av privata Carema som just öppnat en vårdcentral vid Gullmarsplan. För att få patienter erbjuder Carema en check på 250 kr till var och en som listar sig hos dem. Det var det som den unga damen vill berätta för mig.

Om jag hade nappat på detta hade alltså min vårdcentral mist en patient. Inte så farligt, förstås, men om vi bleve många som gjorde likadant, då kunde det ställa till problem för både min och andra vårdcentraler här i söderort. Antalet listade patienter och antalet besök styr nämligen mottagningarnas ekonomi. Färre patienter ger mindre resurser. Och mindre resurser här i Björkhagen drabbar förstås dem som inte kan ta sig iväg någon annan stans, människor som mina tämligen skröpliga grannar.

Men Filippa Reinfeldt bryr sig inte om mina grannar. Hon tycker det är så bra med den nya vårdcentralen att hon hjälper till att göra reklam för den.

Av detta kan man lära att vården nu håller på att gå samma väg som skolan, den blir en vara som olika aktörer försöker få oss att köpa.

Så vill inte jag ha det. Jag vill ha den vård jag behöver av vårdpersonal som inte betraktar mig inte som en inkomstkälla utan som en människa i behov av lindring för sin plåga.

Inte bara goda bostäder till alla, alltså, utan också en god vård utan vinstintressen.

Därmed inte sagt att jag är helt emot privata alternativ inom vården. Min vårdcentral, som ägs och drivs av sin personal, lyckas hålla kommersen borta och ger oss som bor här en god vård, såvitt jag kan bedöma. Att de kanske får en mindre slant över kan jag stå ut med. Men att stora företag ska göra sig jätteprofiter på våra vårdbehov, det kan jag inte bära. Pengarna ska gå till vård, inte till vinst.

Tillägg 27.10. På dagens DN Debatt avhandlas samma tema. Där framgår att Carema ska ta över psykiatri- och missbruksvård i Stockholms läns landsting efter Maria beroendecentrum, vars ägare stoppat många, många skattemiljoner i sina fickor

B livande patient?

MTB-cyklister tar liften uppför Hammarbybacken och cyklar sedan nedför.

Jättebrant, jättefort. Inget för gamla hönsmammor att titta på under söndagspromenaden.