Tiderna förändras

DN har just haft några artiklar om trångboddhet, med vilket numera förstås att man har ett rum per person, kök och vardagsrum oräknat. Gifta och sambor förutsätts dock dela rum. En person i en etta tillhör således kategorin trångbodda, liksom en tvåbarnsfamilj i en trerummare.

Annat var det förr. 1937 hade man inga normer för hur mycket utrymme som behövdes, tvärtom. För att få bo i de nya barnrikehusens lägenheter om dryga 40 kvm krävdes t.ex. att man hade minst fyra barn.

Den som vill se hur det funkade kan bege sig till Stadsmuseets museilägenhet på Stickelbärsvägen vid Roslagstull. Där har man möblerat en av lägenheterna så att den ser ut som när familjen Jonasson bodde där i slutet på 30-talet. Av de fyra barnen bodde tre i det mindre rummet och ett i kökssoffan, föräldrarna sov i den utdragbara ottomanen i det största rummet. Trots att så mycket folk hade sin bostad där så känns lägenheten luftig och inte alls övermöblerad eller bemängd.

Kanske började man så småningom tycka att det kanske inte var så bra i alla fall med sex personer på två rum. 1947 infördes i alla fall den första trångboddhetsnormen: då skulle en tvåbarnsfamilj ha två rum och kök, kanske just en sådan lägenhet som den jag bor i nu. De som flyttade in här när huset var nytt tyckte säkert att de hade gott om plats, särskilt om de kom från de omoderna kyffena på Söder där det var både trångt och mörkt och kallt. Nu fyller jag upp hela lägenheten alldeles på egen hand och tycker rätt ofta att den känns trång.

Förklaringen är förstås att jag har oändligt mycket per pryttlar än t.ex. familjen på Stickelbärsvägen. De hade ingen teve, ingen stereo, ingen dator, ingen kaffebryggare, brödrost eller matberedare och inte en massa böcker, kläder, skor, friluftsutrustning. De hade en radio, några få leksaker till barnen och ett eller annat ombyte av kläder. Mer var det inte.

Att något av detta är bättre än det andra vill jag inte påstå, men jag har svårt att tro att familjen Jonasson for särskilt illa till följd av just sina bostadsförhållanden eller avsaknaden av prylar.

Den som vill veta mer om barnrikehusen kan t.ex. läsa det jag skrev om Hammarbyhöjden den 14 februari 2008.