Dumskallarnas sammansvärjning

I onsdags när jag kom hem från jobbet satt det en lapp i porten. På lappen med Skanskas logga stod det "Rädda blommorna" och därunder följande: " Vi planerar att utföra arbeten. Beskrivning: Grävning i rabatten för avlopp längs med fasad. (Efter detta kommer en ställning att monteras där för renovering av fasaden!) Från datum: 080512."

Full av onda aningar kastade jag mig på torsdagsmorgonen på telefonen och ringde till Skanska. Jo, det stämde. Med början på måndagen den 12 maj skulle rabatterna längs i stort sett hela framsidan på huset grävas upp och på fredagen den 16 maj skulle byggnadsställningar börja monteras på baksidan och gavlarna av huset. Så fort rörläggningen var klar skulle byggnads-ställningar monteras även på framsidan av huset och sedan skulle fasadrenoveringen börja.

Samtal till F:a Mur & Puts bekräftade det hela och upplyste om att fönstren skulle börja täckas när byggnadsställningarna sattes upp och sedan skulle alltihop finnas kvar i ungefär två månader medan F:a M & P putsade om fasaden, målade fönster och bytte balkongräcken.

"Döm om min förvåning" är ett slitet uttryck, men det passar faktiskt här, för om det som jag fick höra hade jag ingen som helst föraning. Det hade inte mina grannar heller visade det sig när jag började dela ut brev till dem om vad jag fått reda på. Och det var inte bara hyresgästerna som inte visste, utan även bostadsrättarna var ovetande, till och med de (varav en nyvald styrelseledamot) som varit på bostadsrättsföreningens årsmöte den 5 maj.

Dagen efter det att jag delat ut mitt brev kom ett informationsblad från bostadsrättsföreningen där man skrev just detsamma som jag hade sagt. Någon ursäkt eller planering från deras sida fanns fortfarande inte.

Nu är det måndag och det mesta av rabatterna är uppgrävt av anläggnings-firman. Som tur var grep frivillliga krafter in i helgen och räddade de finaste plantorna: pionerna som just skulle gå i blom och riddarsporrarna som brukar vara så vackra senare under sommaren, men mycket har ändå gått till spillo.

I helgen skrev vi från lokala hyresgästföreningen till bostadsrättsföreningen och krävde att fasadrenoveringen ska skjutas upp till efter sommaren för de boendes skull, eftersom många här i huset är gamla, sjuka eller ledsna och skulle må väldigt dåligt av att vara inplastade och utan balkong hela sommaren. Idag delade bostadsrättsföreningen ut en kallelse till möte på onsdag där man ska informera om fasadrenoveringen. Man har alltså helt ignorerat det som vi sagt och inte brytt sig om att ge svara på våra krav och synpunkter.

När jag imorse talade med vår ombudsman på hyresgästföreningen sade hon: "Bostadsrättsföreningen har gjort alla fel som man kan göra." Ja, sannerligen. Istället för att informera oss i god tid och diskutera undringar och problem har man låtit oss själva upptäcka vad som vad å färde.

Många gånger under åren här har jag varit både irriterad och förbannat, men gråtit har jag inte gjort. Förrän nu. De senaste dagarna har jag gråtit över de förstörda blommorna i rabatten, över morgonsolen i köket som jag inte ska få se på flera månader och över de ljumma sommarkvällar som jag inte kommer att kunna sitta på balkongen. En hel del av tårarna har jag också fällt över enfalden och snålheten hos de styrande i denna bostadsrättsförening.

Dumskallarnas sammansvärjning finns det en bok som heter. Jag lyckades aldrig ta mig igenom den, så jag vet inte riktigt vad den handlar om, men titeln gör sig påmind just nu.

Fortsättning följer.