Sorglig soppa

DN gör sig idag även på nyhetsplats till språkrör för det partsintresse som företräds av Fastighetsägarna Stockholm. Efter att ha läst artikeln ifråga har man anledning att grubbla över vad tidningens journalister egentligen har betalt för. Man trodde ju att det var för att komma med allsidiga belysningar av olika saker, men icke så denna gång för här handlar det om att helt okritiskt referera en synnerligen besynnerlig propagandaskrift som fastighetsägarna låtit publicera.

Syftet med skriften är förstås att slå fast att hyrorna måste höjas, framför allt i Stockholms innerstad. Att kraftiga hyreshöjningar driver ut folk utan pengar från innerstan är inget argument för fastighetsägarna, eftersom staden redan är så segregerad. Som stöd för det kommer man med bl.a. det rafflande avslöjandet att flyktingfamiljerna i Elektravägens genomgångsbostäder år 2005 hade en medelinkomst som var endast 11% av medelinkomsterna hos familjen Bonnier och deras grannar på södra Djurgården. Tänk, det hade vi aldrig anat.

Att de siffror man talar om utgör medelvärden och att det i alla bostadsområden finns hyresgäster som har betydligt mer inkomster än medelinkomsten och de som har betydligt mindre, det låtsas man inte om, utan medelvärden får utgöra ursäkt för att kasta ut de sista fattiglapparna från stan.

Samtidigt som fastighetsägarna vill bevisa att hyrorna i innerstan är för låga i förhållande till hur attraktivt området anses vara, så tvingas man erkänna att de är högre än hyrorna i närförort och ytterstad. Den s.k. normhyran i innerstan ligger nämligen på 990 kr/kvm, medan den i söderort bara kommer upp till 862 kr/kvm. Att detta är tvärt emot vad fastighetsägarna själva brukar hävda, det glider man snabbt förbi.

Sämre soppa än detta har man sällan smakat. Häll ut den i vasken, kära fastighetsägare och låt oss istället föra en saklig och konstruktiv diskussion om hur vi tillsammans ska rädda hyresrätten så att den blir ett bra boende för alla som vill ha den - och överallt.

Nog för idag med detta, även om mer finns att säga. Är lite trött just nu nämligen, eftersom jag var på cyberbröllop i natt. Med hjälp av två datorer deltog familjen här i Sverige när Ronnys yngste gifte sig i USA med sin amerikanska fästmö. Allt var helt enligt regelboken med tårögda föräldrar, diktläsning till brudparet, skålar och bröllopstårta på Gotlandsgatan och ett rart och lyckligt brudpar i Los Angeles. Förmedlat via webbkamera på ömse håll. Fantastiskt!