Nu har sonen och hans fru flyttat från femtonde våningen i finansdistriktet till en trappa upp i de - numera fashionabla - gamla hippiekvarteren i San Francisco. Lägenheten är väldigt trevlig, men inte märkvärdig på något sätt (förutom spisen, en gasdriven skönhet av atlantångar-mått, med separat grill och särskild varmhållningsplats). Ändå kostar det så mycket att bo där att två höga löner behövs för att betala hyran, de nödvändiga bilresorna till jobbet och annat som måste till. Om en lön faller bort kan vi inte bo kvar, säger sonen. Grannarna inunder har det bättre förspänt, hyran för deras lägenhet är 30% lägre, delvis därför att den inte är renoverad, delvis för att grannarna flyttade in för flera år sedan.
Alltså: Attraktivt område - höga hyror, ny hyresgäst - högre hyra än för den som tidigare bodde i lägenheten. Vill vi ha det så?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment