Ogemytligt

Ikväll har haft vi bomöte i vår lokala hyresgästförening. Mötet hölls i bostadsrättsföreningens samlingslokal, som vi får låna utan knot och utan att vår verksamhet verkar kollidera med någon annan aktivitet där. Och det kan man förstå för lokalen är inte särdeles trivsam, halvmöblerad som den är med folks gamla uttjänta pinaler och med lampor som inte fungerar.

Det var bättre förr, som grannen gärna påpekar. Möblemanget var kanske inte så mycket tjusigare då, när Stockholmshem hyrde ut lokalen till hyresgästföreningen, men lokalen var full av aktiviteter. I ett rum fanns en vävstol, i ett annat hade man inrett ett mörkrum och i ett tredje fanns ett väl utrustat snickeri. Ett rum fungerade som bibliotek och på kontoret fanns en dator att låna. Folk lånade lokalen till vinprovningar och barnkalas och hyresgästföreningen hade sina möten där.

När bostadsrättsföreningen tog över fastigheten var en av deras första åtgärder att säga upp hyresgästföreningen från lokalen. Plötsligt var det alltså bostadsrättsföreningen som hade tillgång till de saker som hyresgäster skänkt eller som köpts in med pengar som hyresgästerna fått av Stockholmshem som ersättning för att de boende själva skötte om utemiljön.

Nu är allting borta, förutom några böcker och ett gammalt ishockeyspel. Fotolabbet har väl åkt i soporna nu när ingen slår och slabbar med framkallningsvätskor längre och vävstolen är det väl få som förstår sig på numera. Men en snickarverkstad borde vara intressant för alla dessa köksombyggare kan man tycka, så varför den försvunnit med alla verktygen är ett mysterium. Och varför man inte fyllt lokalen med nytt innehåll går inte heller att begripa, speciellt när allt skulle bli så trevligt och så gemenskapligt bara man fick igenom ombildningen.

Jag har alltid tänkt att hur man ordnar det omkring sig avspeglar hur man har det med sig själv och med andra. Tillståndet i samlingslokalen borde då tyda på att det inre livet i bostadsrättsföreningen är rätt torftigt. Man kan gissa att det beror på att varken ombildarna eller de nyinflyttade är så särdeles intresserad av annat än att ha någonstans att bo och att tjäna en slant när de flyttar vidare. Istället för samhörighet och trevnad blev ogemyt, på många plan.