Om att bo trångt

När jag var liten på 1950-talet sov jag i sängskåp. Inte i ett sånt som finns nu med jättesängar som fälls upp i hela sin längd mot väggen och sedan ser allt faktiskt ut som ett skåp. Nej, mitt sängskåp var en hylla med ett draperi bakom vilket sängen gömdes undan på dagarna. På natten fälldes sängen ned, kanske 75 cm bred, med säckande kejdebotten och tunn madrass, bäddad med broderat överlakan och vaddtäcke.

Sängskåpet var en förutsättning för att vi skulle få plats fyra personer i ett rum och kök. Trångboddheten var inget unik, de flesta vanliga familjer hade ont om utrymme, även om det blivit vanligt med tvårummare under efterkrigstiden.

När Radiotjänst år 1951 utlyste en pristävling om att skapa "hemtrivsel" fick man in många bidrag, som visade hur olika familjer gjort för att få det trivsamt hemma. I en heminredningshandbok som utgavs in anslutning till tävlingen skriver redaktören:

"Trångboddheten är det stora, allt annat överskuggande bostadsproblemet här i landet... Eftersom de flesta hem inte är och inte heller blir större än två rum och kök, och eftersom det också i de flesta familjer så småningom kommer barn, får man lov att tänka på det redan när man köper sina första möbler. Det går för resten knappast att undvika, när så många familjer inte får lägenhet förrän barnet är på väg eller redan har kommit. I så fall bör den första bosättningen vara spartansk - föräldrarna måste vara beredda på att det kan bli ett barn till, och att de så småningom måste nöja sig med det ena rummet för egen del och låta barnen få det andra."

De råd som i övrigt ges är att köpa lite i taget - inte de stora möblemang som varit populära under decennierna innan -, att blanda gammalt och nytt och att välja sådant som går att förändra och anpassa.

På det hela taget rätt välkända råd även från dagens heminredningsexperter. Däremot känns väl följande passus inte helt up to date, tack och lov:

"... husmodern, som i regel har sitt huvudsakliga arbete i hemmet, behöver också kunna få utförda detta arbete i lugn och ro, ha en skyddad arbetsplats och därtill en som är ändamålsenlig. Varje kvinna välsignar i sitt hjärta de tekniker och uppfinnar, som inreder hennes kök med alla moderna bekvämligheter. Det är inte lyx att ha rinnande vatten, elspis och värmeskåp och kylskåp, lättskötta och arbetssparande redskap."

Förutom bekvämligheterna behöver husmor också en skrivplats samt därtill en syplats, för "sömnaden är också en viktig del av husmoderns arbete". För att göra den trevligare kan man tänka på att sy "låter sig förenas med både inre meditation, samspråk med omgivningen och lyssna på radio."

Så kanske hon satt husmodern när hon broderade sitt monogram på de lakan som är alldeles för smala för min vuxensäng. Den behöver inte fällas upp mot väggen vare sig på dagen eller på natten utan tronar i ensamt majestät i det rum som bara är sovrum och ingenting annat alls.

Detta apropå en DN-artikel om den nutida trångboddhet som kallas compact living och som också kräver viss eftertanke.

Källa: Lilly Arrhenius Det levande hemmet (Radiotjänst 1951)