Höststädning

Den stilla gråvarma novembersöndagen höststädade vi kolonilotten från vissna och frusna växter och siktade fram massor med fin kompostjord som vi kunde breda ut över de nykrattade landen. Klart för vintern alltså, utom för de tre mössen som bott i komposten och som nu hastigt fick leta sig ett nytt hem.

För två veckor sedan hade bostadsrättsföreningen sin höststäddag. Några dagar efter den fick jag en lapp i brevlådan, från en av bostadsrättsinnehavarna. Hon var, milt sagt, inte särskilt nöjd med det engagemang som de övriga medlemmarna i föreningen visat för sin närmiljö. Av arton bostadsrättsinnehavare i just det här huset (där det också finns sex hyresrätter) deltog tre på städdagen. Med anledning av det skriver min granne så riktigt att en bostadsrättsföreningen är

"ett kooperativt boende och ett kooperativt ägande där vi alla som medlemmar är ansvariga för vårt boende och för fastigheten. Det innebär att vi alla är ansvariga för att vi får blommande rabatter, gröna gräsmattor, sopade gångar och rent från skräp både inne och ute."

Skrivelsen fortsätter med att berätta om vad som behöver göras - t.ex. ställa in utemöbler, slänga risk, sopa gångar, tvätta fönster i trapphus, skotta yttertrappor och hålla snyggt i källargångar - och vad konsekvenserna blir om det inte görs av medlemmarna: höjda hyror för att köpa in tjänster och sämre värde på lägenheterna.

Så ser verkligheten ut bakom bostadsrättsivrarnas prat om möjligheten att påverka sitt boende och den stora gemenskap som ska uppstå till följd av ägandet.

Tillägg måndag: Idag hörde jag att bostadsrättsföreningens trädgårdsgrupp består av tre personer - varav en är hyresgäst. På 172 lägenheter. Inte mycket att skryta med.