Men barnen då?

Flaggar för bilarna - men inte för barnen.

Nu har det pratats och kampanjats i månader och år, känns det som, inför det amerikanska presidentvalet. Medan vi väntar på resultatet kan vi passa på att begrunda vad man inte pratat om. Det är förstås en hel massa saker, men en av de viktigaste är: barnen. Jag har i alla fall inte hört någon kandidat säga: "Vi måste satsa på barnen! Vi måste se till att alla barn har det bra och att deras föräldrar får stöd så att de kan ge barnen det som barn behöver." Ja, Obama har förstås pratat om någon sorts sjukförsäkring för barn, men det är allt. Och jag är inte ens säker på att det är alla barn som han menar ska inkluderas i detta.

Och ändå så finns det så mycket som skulle behöva göras. Ta det här med föräldraförsäkring, till exempel. Ännu när barnbarnet föddes för en månad sedan hade hans både smarta och välorienterade föräldrar inte lyckats klura ut hur länge mamman skulle kunna vara hemma med honom. Nu vet de att det handlar om ungefär fem månader, sedan ska mamma tillbaka till jobbet och någon annan får ta hand om lilla R.

Och då bor familjen ändå i Californien, en av de få delstater som faktiskt har föräldraledighet sedan några år. Visserligen inte mycket att tala om med svenska mått, men bra för att vara i USA: sex veckor med 55% betalning (max 916 dollar per vecka) för mamma och faktiskt lika mycket för pappa. Dessutom får mamman åtta veckors föräldraledigt från sitt jobb och pappan en vecka från sitt.

Enligt The Family and Medical Leave Act (FMLA) är den enda "förmån" som ges i samband med barnafödande att mamman garanteras att ha jobbet kvar under upp till tolv veckors föräldraledighet. Vill hon vara hemma längre än så kan hon alltså förlora sin anställning. Inte underligt att bara 70% av amerikanska mödrar över huvud taget tar ledigt från jobbet när de får barn.

Inte heller på andra sätt är USA särskilt barn- eller föräldravänligt. Ingen gratis mödravård, inga gratis förlossningar, ingen gratis barnavårdscentral. När barnbarnets föräldar vill väga honom mellan besöken hos den privata barnläkaren går de till ett hörn på en barnklädes- och barnpryttelbutik där den smarta personalen satt upp några vågar.

Om de nu kan ta sig till butiken. Är bilen trasig blir det svårt. Tunnelbana och cablecars går finns inte där familjen bor, utan bara bussar. Och för att ta sig upp på dem med barnvagn måste man be föraren att fälla ner rullstolsliften (som i och för sig är en jättebra sak) och sedan finns ingen plats att ställa barnvagnen på. Svärdottern, som brukar åka buss till jobbet varje dag, har aldrig sett någon barnvagn på bussen.

USA sett med farmorsögon är inte vackert.

Om nu Obama blir vald, så som nästan hela världen hoppas, tänk om han kunde bli den som inför åtminstone någon grundläggande allmän välfärd för barnfamiljerna. Och inte minst -skriver under FN:s barnkonvention.

Den som vill veta mer om bristen på föräldraledighet i USA kan läsa här.