Visioner

Arkitekturhistorikern Eva Eriksson skriver i Svenska Dagbladet om visioner i stadsbyggandet. Sådana behövs, tycker hon, men de måste konkretiseras så att det blir tydligt vad staden faktiskt tänker göra. I den gamla cityplanen City-67 framgick det klart vad staden ville riva och varför: för att Stockholm skulle få ett centrum som kunde hävda sig i konkurrensen med kontinentens storstäder.

I den nya planen, Vision 2030, sägs istället att Stockholm ska bli "Capital of Scandinavia", vilket Eriksson med all rätt kallar för ett pinsamt och chauvinistiskt slagord. Om själva planeringen av staden säger visionen att där ska finnas "attraktiva stadsmiljöer med egna identiteter, som skapar möjligheter för stockholmarna att välja vilken del av staden som passar ens egen livssituation och livsstil".

Eva Eriksson kommenterar:

"Så kan man naturligtvis också beskriva en segregerad stad, förutsatt att man verkligen tror att valet är fritt och att alltså så många fler väljer Tensta än Östermalm därför att det passar deras livsstil bättre. Men i denna vision nämns
inte ordet segregation - eller överhuvudtaget något som kan låta problematiskt. Här svävar en anda av total harmoni över vår framtida stad."

Jag behöver väl inte säga att Vision 2030 är en produkt av den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus och att (s), (v) och (mp) reserverade sig när den antogs sommaren 2007.

Nu håller visionen på att bankas in i huvudet på alla anställda i staden genom jättebroschyrer och interaktiva "moduler" (det heter så) på stadens intranät. Vad medarbetarna svarar registreras (på enhetsnivå) och redovisas för ansvariga chefer. Trots det har bara en tredjedel av de anställda svarat. Hela indoktrineringskampanjen lär kosta 46 miljoner kronor.

Källa: SvD den 29.4.2008

Lag och rätt och ägarlägenheter

Min oro för marknadshyror och annat elände vid uthyrning av ägarlägenheter är onödig, om jag tolkar Barbro Engman rätt. Hon säger i sin blogg idag att hyreslagens regler om uthyrning av småhus ska gälla för ägarlägenheter. Konkret betyder det att hyresgästen har besittningsrätt, om än svagare än i en vanlig hyresrätt, eftersom ägaren kan säga upp kontraktet om han eller hon själv har behov av lägenheten. Regelverket betyder också att hyrorna inte blir fria, säger Barbro. Riktigt vad hon grundar det på vet jag inte, eftersom jag aldrig haft anledning att fördjupa mig i det som rör småhus, men jag får väl lite på henne, ordförande som hon är och allting.

Men jag undrar hur det blir om någon köper alla eller nästan alla lägenheterna i ett hus. Vilka regler gäller i ett sådant fall - är det fortfarande "småhusreglerna" med det svagare skyddet eller är det de vanliga "hyreshusreglerna" med det starkare skyddet för hyresgästerna?

Fast varför ska man egentligen alls acceptera ett svagare skydd? Samma regler borde väl gälla för alla?

Ägarlägenheter

Nu är lagförslaget om ägarlägenheter på gång, enligt Svenska Dagbladet. Mats Odells statssekreterare hoppas "att ägarlägenheter ska attrahera mer kapital till bostadsmarknaden och även öka rörligheten. Eftersom ägarlägenheten utgör fast egendom med lagfart kan den pantsättas, överlåtas, byggas om och hyras ut helt efter ägarens gottfinnande. Ägaren behöver inte ens själv bo i lägenheten utan kan tvärtom köpa så många han har råd med för att sedan hyra ut till ett pris som han, eller hon, själv bestämmer."

Den nya upplåtelseformen ska, till en början, gälla nyproduktion, påbyggnader på befintliga hus och ombyggnader av kommersiella lokaler, men på sikt kan det bli möjligt att sälja även enskilda lägenheter i befintliga fastigheter som ägarlägenheter.

Jag har svårt att se poängen med detta för någon utom för den som sitter på en förfärlig massa pengar som han inte vet vad ha ska göra med. Istället för att tillföra lägenheter till bostadsmarknaden så finns risk för att lägenheter inte bebos utan bara blir investeringsobjekt eller övernattningslägenheter.

Enligt hyreslagen ska bostadslägenheter användas till just att bo i. Om kontraktsinnehavaren inte bor i lägenheten kan han vräkas och lägenheten upplåtas till annan som bättre behöver den. För ägarlägenheter gäller inte detta, de kan bara stå där tomma utan att någon kan göra något åt det.

Den ägare som inte själv vill eller behöver bo i lägenheten gör förstås i allmänhet klokare i att hyra ut den. Men då finns alltså ingenting som begränsar vilken hyra som får tas ut. Här blir det verkligen fråga om marknadshyra - den som kan betala mest får hyra. Någon möjlighet att pröva om hyran är skälig finns inte, såvitt jag kan bedöma, så som hyreslagen nu är skriven.

Hela tanken känns om en återgång till gamla, onda tider. Allt åt den rike, åt den fattige intet. Jag hoppas att förslaget hamnar i papperskorgen, men om det genomförs så behövs definitivt ändringar i hyreslagstiftningen så att hyresgäster i ägarlägenheterna får samma rättigheter som andra hyresgäster.

Motbild

Jag har länge varit kritisk mot att hyresgästföreningen så ensidigt framhållit de problem som kan uppstå för dem som väljer att bo kvar som hyresgäster vid en ombildning till bostadsrätt. I senaste numret av Hem&Hyra har man ett helt uppslag i denna anda under rubriken "Försvinn! Vi vill inte ha dig här". I huvudartikeln redogörs för en undersökning som visar att kvarboende hyresgäster trivs sämre än de gjorde före ombildningen och att bostadsrätts-föreningar är överrepresenterade bland ärenden hos hyresnämnderna. I notiser berättas om några fall där bostadsrättsföreningar på olika sätt försökt göra sig av med hyresgäster. Ett av fallen är det som jag tidigare berättat om i bloggen, kvinnan på Södermalm som misstänks ha tagit sitt liv på grund av trakasserier från bostadsrättsföreningen som hon bodde hos.

På det andra uppslaget i tidningen har man däremot en solskenshistoria om 89-åriga Linnéa, vars tidigare hyresvärd var så dålig att hon faktiskt tycker att hon fått det bättre som hyresgäst efter ombildningen. Och det är ju bra att man berättar om ett fall där det faktiskt fungerar, men helhetsintrycket av det som hyrsgästföreningen går ut med blir nog ändå att dess företrädare - åtminstone vissa av dem - målar upp en mycket negativ bild av hur det är att bo kvar som hyresgäst. Den bilden, det vet jag, den bidrar till att folk köper vid ombildning, fast de egentligen inte vill.

Jag - som snart varit kvarboende hyresgäst i åtta år och inte lidit någon stor nöd - skulle vilja att man istället sade så här: "Börja med att rösta nej om ni inte vill ha någon ombildning. Blir det ombildning i alla fall, så köp bara om ni absolut vill det. Om ni inte vill köpa - låt bli. Då ska vi från hyresgästföreningen upplysa er om era rättigheter som hyresgäster och ni ska få allt det stöd ni kan behöva för att ni ska kunna bo kvar och ha det bra."

Ogemytligt

Ikväll har haft vi bomöte i vår lokala hyresgästförening. Mötet hölls i bostadsrättsföreningens samlingslokal, som vi får låna utan knot och utan att vår verksamhet verkar kollidera med någon annan aktivitet där. Och det kan man förstå för lokalen är inte särdeles trivsam, halvmöblerad som den är med folks gamla uttjänta pinaler och med lampor som inte fungerar.

Det var bättre förr, som grannen gärna påpekar. Möblemanget var kanske inte så mycket tjusigare då, när Stockholmshem hyrde ut lokalen till hyresgästföreningen, men lokalen var full av aktiviteter. I ett rum fanns en vävstol, i ett annat hade man inrett ett mörkrum och i ett tredje fanns ett väl utrustat snickeri. Ett rum fungerade som bibliotek och på kontoret fanns en dator att låna. Folk lånade lokalen till vinprovningar och barnkalas och hyresgästföreningen hade sina möten där.

När bostadsrättsföreningen tog över fastigheten var en av deras första åtgärder att säga upp hyresgästföreningen från lokalen. Plötsligt var det alltså bostadsrättsföreningen som hade tillgång till de saker som hyresgäster skänkt eller som köpts in med pengar som hyresgästerna fått av Stockholmshem som ersättning för att de boende själva skötte om utemiljön.

Nu är allting borta, förutom några böcker och ett gammalt ishockeyspel. Fotolabbet har väl åkt i soporna nu när ingen slår och slabbar med framkallningsvätskor längre och vävstolen är det väl få som förstår sig på numera. Men en snickarverkstad borde vara intressant för alla dessa köksombyggare kan man tycka, så varför den försvunnit med alla verktygen är ett mysterium. Och varför man inte fyllt lokalen med nytt innehåll går inte heller att begripa, speciellt när allt skulle bli så trevligt och så gemenskapligt bara man fick igenom ombildningen.

Jag har alltid tänkt att hur man ordnar det omkring sig avspeglar hur man har det med sig själv och med andra. Tillståndet i samlingslokalen borde då tyda på att det inre livet i bostadsrättsföreningen är rätt torftigt. Man kan gissa att det beror på att varken ombildarna eller de nyinflyttade är så särdeles intresserad av annat än att ha någonstans att bo och att tjäna en slant när de flyttar vidare. Istället för samhörighet och trevnad blev ogemyt, på många plan.

DN hetsar, igen

Idag går hela DN:s ledarsida till ett samlat angrepp mot hyrorna i Stockholm. Det nuvarande systemet att sätta hyror har, anser DN, "rubbat balansen på marknaden", eftersom människors värderingar inte får något genomslag på priset. Resultatet har blivit svarthandel med lägenheter och "en segregerad hyresmarknad som slår mot dem som inte har sin förankring i Stockholms innerstad." Med hyreshöjningar enligt Kochmodellen skulle däremot marknaden öppnas för alla som som vill hyra en lägenhet i Stockholm. Tycker DN.

Man blir nästan mållös.

I vilken verklighet lever egentligen ledarskribenterna på DN? I min ser det ut så här: de jag känner som bor i innerstan är alldeles vanliga människor, som fått sina lägenheter på helt normala sätt, antingen genom bostadsförmedlingen eller genom byte. Ingen har betalat några svarta pengar och ingen kan tänka sig att ta emot några heller. De är kort sagt hederliga människor med inkomster så att de klarar sig men inte så mycket mer.

Är det inte bra att dessa synnerligen genomsnittliga personer kan bo i innerstan? Är det inte bra att folk med riktigt knackig ekonomi också kan få bo i innerstan om de lyckas byta till sig en lägenhet där eller köar sig fram till en genom bostadsförmedlingen?

Med Kochska hyreshöjningar om 5% per på (givet nuvarande inflation, annars kan de bli högre eller lägre för det som gäller är inflationen plus 3%) skulle innerstadslägenheten snabbt bli för dyr för många av dem som bor där nu och en stor del av dem som vill inte till stan skulle inte heller ha råd att efterfråga något där.

DN kallar det nuvarande systemet för orättfärdigt, men det är naturligtvis DN:s eget förslag som är både omoraliskt och orättvist.

Källa: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=762701

Linje 3

Utförsäljningsministern Odell refererade häromdagen till den modell för de kommunala bostadsföretagen som lanserats av Sverige Kommuner och Landsting. Eftersom Odell verkar sugen att titta närmare på den är det viktigt att sätta sig in i vad modellen innebär. Kortfattat säger SKL följande:

Utgångspunkten är att de kommunala bostadsbolagen ska agera affärsmässigt, men syftet med verksamheten ska inte vara att maximera vinsten utan att uppfylla det ansvar som kommunerna har enligt lag för bostadsförsörjningen generellt och för särskilda grupper. Uppdraget till bolagen ska också kunna vara att bidra till integration och social sammanhållning genom ett blandat boende, att bidra till rörlighet på arbetsmarknaden genom att erbjuda en flexibel bostadsmarknad etc.

SKL finner inte att detta strider mot EG-rätten utan menar att uppdrag till bolagen av allmänt intresse kan motivera avsteg från gemenskapsreglerna och från krav på maximal avkastning. Man menar också att EU enligt Lissabonfördraget förpliktigar sig själv att respektera det lokala och regionala självstyret och att medlemsländerna därför har stort handlingsutrymme när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Så kan man alltså också tolka EU:s regelsystem om man vill. Och så långt låter väl allt rätt bra. Det man säger om att bolagens verksamhet ska rikta sig till alla (dvs ingen social housing här) är förstå också riktigt tänkt. Men sedan börjar man slira, för det visar sig att man anser att utdelningsspärren i Allbolagen ska tas bort och något ställningstagande för allmännyttans hyresreglerande roll finns inte, bara ett önskemål om någon form av spärr mot oskäliga hyror.

Något skäl att ropa hurra för denna tredje linje finns alltså inte (även om den förstås är bättre än Kochs). Och det var väl vad man kunde misstänka när Odell var så intresserad av den.

Och nu till något helt annat: Tiina skriver och undrar om det är bra eller dåliga nyheter att Kristina Alvendal lämnat Familjebostäders styrelse. Förut var Alvendal ordförande i Centrumkompaniet och nu finns det inte, påpekar Tiina och fortsätter: "Å andra sidan så sitter hon kvar som ordförande hos Svenska Bostäder. Det kan knappast innebära bra nyheter för deras hyresgäster."

Dessvärre tror jag inte att det spelar någon större roll om just Kristina Alvendal sitter på ordförandeposterna eller ej, utom kanske för arbetsklimatet i styrelsen. Det finns ingen ordförande och inget borgarråd som kan surfa runt och driva en egen linje särskilt längre, utan i alla partier finns piskor som viner när någon inte håller sig till den linje som de ledande i partiet lagt fast. Och just utförsäljningar av kommunal och statlig verksamhet är dessutom väldigt väl förankrade i de borgerliga leden. Attackerna mot de allmännyttiga bostadsbolagen i Stockholm började ju redan under den förra borgerliga mandatperioden (vilket t.ex. drabbade oss här). Alvendals mammaledighet kommer därför inte ha mer än möjligen marginell inverkan på poltiken. Tyvärr.

Källa: www.skl.se

Dagen efter

Igår kväll började jag skriva en kommentar till den Kochska utredningen, men den blev aldrig färdig för jag var nog alldeles för medtagen efter den starka och otäcka filmen "No country for old men" som vi sett strax innan. Idag läser jag DN och finner att reportrarna där jobbat bra och lyckas belysa både vad man kan tro om EU:s inställning till vårt nuvarande system för hyressättning och vilka konsekvenser ett nytt system skulle få. Inga ord behöver därför spillas här på att berätta om detta utan det räcker med att konstatera att utredningen är både förvirrad och obegriplig, man påstår och föreslår utan att ha belägg och och förklaringar till det man säger.

I intervjuer i medierna igår försökte journalisterna få Koch att förtydliga vad som menas med förslagen. Det enda substantiella de fick ur honom var att det behövs en "rimligare hyressättning" och att det "inte är något konstigt att man måste flytta - det gör ju villaägare om boendet blir för dyrt". På den punkten fick han dock mothugg av Mats Odell, som sade att han "aldrig kommer att införa en hyresprincip som driver folk från hus och hem". I övrigt var Odell märkbart ovillig att uttala sig om utredningens förslag, utan svarade att "jag säger egentligen ingenting". Desto mer talade han om Malmömodellen för hyressättning och om de synpunkter på allmännyttans roll som lagts av Sveriges kommuner och landsting och om den breda politiska enighet som finns i frågan inom SKL. Det måste man förstå som att Odell vill ha enighet om förändringar som gäller de kommunala bostadsbolagen och om hyrorna. Och det inger ju faktiskt visst hopp för då kan ju i alla fall inte de Kochska tankegångarna få genomslag.

Journalisterna har alltså, enligt min mening, skött sig bra den här gången. Det tycker inte Peter Wolodarski. Han är jättesur och kallar rapporteringen för propaganda. Godkänt får bara TT, men så har de också citerat den ständigt förekommande Stellan Lundström, känd marknadsliberal fastighetsekonom och således stark förespråkare av rena marknadshyror.

Dan före dan

Jag hade knappt hunnit komma in i mitt tjänsterum i morse förrän grannen ringde. Hon var upprörd över Barbro Engmans artikel på DN Debatt idag: "Varför skriver hon så där? Folk som läser det blir ju rädda och tror att det blir så dyrt att bo i hyresrätt att det är lika bra att köpa bostadssrätt."

Och visst är det en farhåga man kan ha - om utredningens förslag skulle gå igenom. Fast jag vill inte riktigt tro att en ändrad lagstiftning kommer att se ut som Koch väntas föreslå. För en hyressättning som i praktiken utrotar hyresrätten rimmar ju egentligen illa med de ideal som titt som tätt proklameras av de borgerliga politikerna, åtminstone här i Stockholm. I vart och vartannat papper som ligger på mitt skrivbord talas om valfrihet och mångfald. Stadens verksamheter ska så långt det går konkurrensutsättas, avknoppas och upphandlas så att brukarna (som det heter på kommunalsvenska) har många olika aktörer att välja på.

Menar man allvar med desssa honnörsord bör de väl gälla även för vårt boende. Varför ska vi inte få välja hur och var vi vill bo om vi får välja från vilket bolag som hemtjänstpersonalen ska komma eller vilken skola som ska få undervisa våra barn?

Kanske är jag naiv när jag vill tro att marknaden inte ska tillåtas ta greppet om våra bostäder och strypa hyresrätten som en boendeform för alla som vill ha den, både fattig och rik. Kanske är det så att det i denna fråga kommer att visa sig att moderaterna inte alls är så nya som de vill påskina, utan precis de gamla vanliga marknadsälskarna som vi känner dem från förr.

Vi får se framöver hur det blir. Men om det nu skulle gå så illa att Kochs tankar bleve lag bör man komma ihåg: lagar går att ändra. Det räcker med ett beslut av en riksdag med annan majoritet än den nuvarande så kan en lagstiftning à la Koch rivas upp.

Källa: DN den 17.4.2008

Gott råd från Aspudden

Jag vet inte om det var det här goda rådet som gjorde susen när ombildningen stoppades i kvarteret Vadaren, men det är så bra och viktigt att jag vidarebefordrar det i alla fall.

"Du som inte tänker köpa din lägenhet behöver bara komma ihåg detta:

GÖR INGENTING.

SKRIV INTE PÅ NÅGRA PAPPER FRÅN BOSTADSRÄTTSFÖRENINGEN ELLER
SBC - INGA PAPPER ALLS.

Om du har varit på något möte eller skrivit på något papper (ja – nej svar i enkäter osv) från bostadsrättsföreningen kan du ha blivit medlem utan din vetskap. Kontakta bostadsrättsföreningen, begär att få se deras medlemslista och se till att bli struken ur den."

Så skriver styrelsen för den lokala hyresgästföreningen och de har alldeles rätt. Precis det ska man göra när det blir tal om ombildning: absolut ingenting.

Källa: www.vadaren.se

Nej på Söder

På stora bostadsbytarsajten ser jag en annons där den hugade bytaren skriver att "fastigheten har precis röstat nej för att bilda bostadsrätt så Svenska bostäder kommer fortsätta att vara värd". Fastigheten ifråga finns på Barnängsgatan, på trendiga östra Södermalm (eller södra Östermalm som bekanten brukar muttra, han som växte upp på Götgatan i en helt annan tid).

Kan man säga nej i Barnängen så ska man väl kunna göra det på andra håll också.

Två exempel: Fältöversten och Aspudden

I Fältöversten är det nu en allas strid mot alla, det förstår vi när vi söndagsfikar hos A. som bor där. På köksbordet dukar hon upp inte bara nybakt äppelkaka utan också en hög med flygblad och andra dokument med motstridiga budskap. Några av papperen är från bostadsrättsföreningen och propagerar för att folk ska gå på deras köpstämma, andra är från hyresgästföreningen centralt och talar mot ombildning. Ett blad är från den lokala hyresgästföreningen, som tar avstånd från moderorganisationen och förespråkar neutralitet vad gäller om man ska köpa eller ej, ett flygblad är från f.d. hyresgästföreningaktiva på Södermalm som startat eget men arbetar mot att man ska köpa i Fältöversten.

Stort engagemang således i Fältöversten, men uppenbart uttröttande för vanligen aktiva och medvetna A. orkar knappt prata om det. Hennes reaktion visar nog på vikten av att den information som ges är av den vederhäftiga sorten. Och på vikten av att de som egentligen står på samma sida inte står emot varandra när det gäller.

När köpstämman väl hölls röstade drygt 80% för ombildning. Diskussionerna för och emot i själva ombildningsfrågan bör därför vara avslutade, men debatten om formerna för köpet hoppas jag ska fortsätta. För överlåtelsen av fastigheten från Boultbee till bostadsrättsföreningen ska ske via ett dotterbolag som bildats för att så lite skatt som möjligt ska betalas för köpet. Skatte-smitningen sker med Stockholms stads goda minne. Förfaringssättet med försäljning via dotterbolag har inte tidigare varit möjligt, men nu har den borgerliga majoriteten bestämt sig för att godkänna det. Den skyr alltså inga medel för att få igenom sin politik.

Hur det gått till och vad som fällde avgörandet på Örnbacken och Torsten Alms gata vet jag inte. Men det resulterade i alla fall att Ronnys f.d. grannar där röstade nej till ombildning i sitt bostadsområde. De vill ha alltså kvar Stockholmshem som hyresvärd och slippa de högre boendekostnader som de skulle få som bostadsrättsinnehavare. Nu hoppas Ronny att hans nuvarande grannar ska vara lika kloka som de gamla, och rösta nej de också.

Bondfångeri

Nu tänker AB Lock & Pock försöka etablera sig även här hos oss i söderort. Ja, de kallar sig förstås inte så, utan för det mesta heter de Bilda Bostad. Fast ibland går de under annan beteckning i form av namn som de lånat av någon boende i det område de bearbetar. Det förstår jag av rapporter från deras pågående härjningar i Skarpnäck. Det första mötet i ett nytt område ordnar BB i eget namn, men sedan låter man hyresgäster som varit på det mötet stå som arrangörer för nya möten. Fiffigt, men rätt ohederligt. Och inte så lite räddhågat, måste man säga.

Av referaten från Skarpnäck förstår jag att den konsult som agerade åt bostadsrättsföreningen här för åtta år sedan nu uppträder tillsammans med Bilda Bostad. Stackars de ombildningsivrare som anlitar honom. De kan råka ut för samma sak som här, där varken uträkningar eller utfästelser visade sig hålla efter ombildningen. Istället för billigare boende blev det höjda avgifter och av vindsvåningar, balkonger och boulebanor blev det - platt intet.

Källa: http://terjegunnarson.blogspot.com/2008/04/tisdag-84-bilda-bostad_09.html

En enda stor familj

I en krönika i dagens SvD konstaterar Klas Andersson att det är inne att äga bostadsrätt. Följaktligen tillhör även han själv, förstås, den ägande skaran. Och inte bara det, han är också ledamot av styrelsen i sin bostadsrättförening. Därför är det intressant att läsa vad han skriver om det sätt att bo som han valt att bo på.

Andersson tror att en av anledningarna till att folk vill bo i bostadsrätt är att "många värdesätter en ägande form där bostadsrättsinnehvarna tillsammans, genom förenade insatser, kan hålla nere kostnaden för att bo." Själv ställer sig dock Andersson, åtminstone ibland, frågan om det är värt att bo i "denna omhuldade och upptrissade bostadsform", för han vet att det gemensamma ägandet förutsätter "att man tacklar alla avtal, allt underhållsarbete och allsköns renoveringsåtganden på ett professionellt sätt."

"Till syvende och sist", skriver han" handlar det om att tackla olika boendes ofta spretiga viljeyttringar. Att bo i en bostadsrätts-förening är som att leva i en storfamilj. Här ska alla försöka samsas under samma tak. Stora ekonomiska värden står på spel.

Med tanke på att en hel del av de äkten- och partnerskap som spricker varje år beror på tvistefrågor om pengar är det förvånande att det ändå fungerar såpass väl att leva i denna storfamilj. Eller så är det bara en fasad. Att en trögrörlig hyresmarknad på många orter sättert käppar i hjulen för en skilsmässa från bostadsrättsföreningen."

Fast att döma av hur snabbt bostadsrättsinnehavarna här flyttar så är det ändå rätt många som både föredrar och klarar av att separera, åtminstone från den minst sagt dysfunktionella storfamilj som huserar i våra hus.

Själv har jag aldrig haft lust att bo kollektivt, inte ens på den tid det begav sig (som vi gamlingar brukar säga) och storfamiljerna såg ut som i filmen Tillsammans. Så jag är oförtrutet nöjd med att stå utanför både helgens städdag och kommande beslut om fasadrenoveringar för 20 miljoner kronor och allt annat som jag vet att bostadsrättsinnehavarna måste ta ställning till.

Källa: SvD den 9.4.08

Den våren

Min granne Sune är 77 år och har åkt Vasaloppet hur många gånger som helst. Utom i år, för denna frånvarande vinter har han inte kunnat träna tillräckligt. Att bara ränna upp och nerför Hammarbybacken, som ingår i hans förberedelser, räcker inte, det måste till någon skidåkning också före själva loppet. Nu gläds Sune i alla fall åt våren, fast den just idag gjort en sån där tvärnit som den ofta gör i april. Men just innan kallregnet började, berättar Sune, såg han en sädesärla, årets första här på gården.

Så är det med våren, den hävdar sin rätt och tar sig framåt steg för steg. Bara min tossiga julros förstår inte vad som är å färde utan sätter igång att producera kaskader med blommor nu, flera månader för sent.

Mothugg

I mitt försök att komma igenom alla de tidningar som samlats under vår semester hittar jag en ledarartikel av Peter Wolodarski. Att han propagerar för marknadshyror är ingen överraskning, för det har ju DN gjort länge, men lite uppseendeväckande är det att anser sig veta hur EG-rätten ska tolkas. Wolodarski påstår att "EU:s regler kräver att bostadsföretagen börjar agera affärsmässigt, annars gör de sig skyldiga till lagbrott" och att samma rätt också kräver att allmännyttans hyresledande roll avskaffas. Med denna inställning välkomnar Wolodarski förstås den Kochska utredningens förslag om kommunala bostadsbolag som agerar helt utifrån kommersiella kriterier och en hyressättning som sker utifrån efterfrågan på bostäder.

Det är dock inte alla som gör samma bedömning av EG-rätten som Wolodarski och Koch. Sabos förre vd Bengt Owe Birgersson påpekar att det inte finns några utslag i EG-domstolen från det bostadspolitiska området som är relevanta för det svenska systemet, utan de analyser som görs bygger på analogiresonemang från andra områden. Birgerssons slutsats blir denna:

"Det är därför fel utgångspunkt att ändra vårt regelverk utan en fullständig prövning i EG-domstolen. Sverige bör meddela EU att vår sociala bostadspolitik ryms inom reglerna för verksamhet i allmänhetens intresse. Om domstolen, vilket inte alls är givet, skulle döma ut den svenska ordningen får Sverige pröva att med stöd av andra länder med liknande problem, som Nederländerna, Danmark och Österrike och den gemensamma Cecodhas-organisationen få en ändring till stånd i EG-rätten.

Det vore tragiskt om vårt EU-medlemskap ... skulle tvinga fram de socialbostäder som ingen vill ha och dessutom desarmera allmännyttan, den kraft som i mer än en halvt sekel drivit utvecklingen på bostadsmarknaden."

Källor: DN den 28.3.2008 och Bofast nr 3/2008

CECODHAS är den europeiska bostadsorganisationen för kooperativa, offentligt ägda och ideellt grundade bostadsorganisationer. Organisationen har ca 45 medlemmar i 19 medlemsländer inom EU.

Rapport från Farsta

Min granne Birgitta är lika oförtruten motståndare mot ombildningar och marknadshyror som jag. Därför hjälpte hon igår till med den manifestation för hyresrätten som hyresgästföreningen höll på olika platser runt om i landet. Det hon hörde då fick henne att ringa mig tidigt i morse. Hon tyckte att jag måste skriva om vad de människor sagt som hon mötte där på Farsta torg. "De är så uppgivna", sade Birgitta, "och undrar vad som ska hända med vanligt folk när allmännyttan säljs ut och hyrorna kanske höjs mycket. En del vill kämpa emot, men misströstar om att det är någon mening med att göra det för de tycker inte att någon lyssnar på dem."

Så ser den del av verkligheten ut som ombildarna, utförsäljarna och marknadskramarna inte vill kännas vid.

Aprillördag

Om morgonen sover vi länge, fortfarande plågade av jetlagen. När det så småningom kommer till läsning av dagens tidningar kommer vi dock snabbt igång för i bladen finns både ett som annat för en smått kolerisk person att reta upp sig på. Till exempel veckans goda råd om inredning i SvD:s bostadsbilaga. Där menar en inredare och textildesignare bland annat att man bör använda "en professionell ljussättare för en komplett belysningsplan" och att man inte ska inreda rum som man inte använder. "En matsal som står tom alla dagar utom tio gånger om året blir med användbar om den kombineras med några sittmöbler" säger denne profet.

Säkert bra tips för en egen företagare i våning på sex rum och kök med flitigt använda kakelugnar och utsikt över Kungsholms kyrka, men knappast användbart för sjukvårdsbiträdet med två rum och kök och vy över parkeringsplatsen i Rågsveds centrum.

Läser också recensionen av Bodil Malmstens nya pjäs Nakna damer på nedre botten mittemot. Bodil är en av mina favoriter, både i bok-, pjäs- och bloggform, så jag kommer förstås bli tvungen att se även denna föreställning. En av dess figurer är, förstår jag av recensionen, sjömannen Roger, "en nedtonad sorg, en fattig anakronism som ännu hyr sin bostad". Jag vet inte om det är Bodils formulering om Roger, men det kunde vara det, för liksom Kristina Lugn vet Bodil att så precis fånga strömningarna i sin samtid. Och säkert har hon uppfattat det hela alldeles riktigt, att det är så somliga ser på oss hyresgäster. Även om vi inte alls är fattiga utan bara rätt och slätt föredrar att hyra.

Om dagen far vi till staden för en promenad i vårsolen. På Sergels torg står hyresgästföreningen och samlar namn för hyresrätten på ett stort vykort som ska skickas till Mats Odell. Vi skriver förstås både på jättekortet och säger vår mening på ett av de mindre kort som delas ut. Den som inte var där men ändå vill meddela sig med Odell kan gör det på adressen Mats Odell, Finansdepartementet, 103 33 Stockholm.

Om kvällen ser vi att skogbacken börjar lysa i vitt. Tänk - så många vårar, så många blommor och ändå sådan lycka över dessa vitsippor. Större faktiskt än över att se magnoliorna i Golden Gateparken och ökenlupinerna i Arizona.

Källor: SvD 5.4.2008 och 28.3.08

Marknadshyror i praktiken

Nu har sonen och hans fru flyttat från femtonde våningen i finansdistriktet till en trappa upp i de - numera fashionabla - gamla hippiekvarteren i San Francisco. Lägenheten är väldigt trevlig, men inte märkvärdig på något sätt (förutom spisen, en gasdriven skönhet av atlantångar-mått, med separat grill och särskild varmhållningsplats). Ändå kostar det så mycket att bo där att två höga löner behövs för att betala hyran, de nödvändiga bilresorna till jobbet och annat som måste till. Om en lön faller bort kan vi inte bo kvar, säger sonen. Grannarna inunder har det bättre förspänt, hyran för deras lägenhet är 30% lägre, delvis därför att den inte är renoverad, delvis för att grannarna flyttade in för flera år sedan.

Alltså: Attraktivt område - höga hyror, ny hyresgäst - högre hyra än för den som tidigare bodde i lägenheten. Vill vi ha det så?