På kommunstyrelsens möte idag behandlas ett ärende som heter "Yttrande till länsstyrelsen i Stockholms län med anledning av laglighetsprövning, länsrättens mål nr 23834-07". Det låter ju förfärligt formellt och trist, och det är det förstås också till formen, men innehållet är intressant.
Vad det rör sig om är att en privatperson - Marie Levin - har överklagat kommunfullmäktiges beslut om ägardirektiv för Stockholms Stadshus AB vad gäller den fortsatta utförsäljningen av kommunala hyresbostäder till bostadsrätter. Marie Levin anser att beslutet är olagligt och ska upphävas därför att det inte behandlar alla kommunmedlemmar lika. Hon anser också att det är fel att stadens invånare är med och betalar de värderingar som ligger till grund för försäljningarna.
Stadens jurister håller inte med Marie Levin, utan anser att argumentet om likabehandling bara gäller när kommunen fattar beslut som gäller enskilda personer. Det som hon anför om kostnaderna för värderingen tillbakavisar juristerna med att principerna för värdering har fastställts av Stadshus AB och då blir inte någon laglighetsprövning aktuell för sådan kan bara göras av beslut fattade av fullmäktige och nämnder. Så kom man undan den granskningen.
Det är synd att Marie Levin inte åberopade 8 kap 1 § i kommunallagen i sin överklagan. Där sägs nämligen att målet för den ekonomiska förvaltningen ska vara att "kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer".
En prövning utifrån den aspekten borde kunna titta på både fullmäktige- och bolagsbeslut och granska såväl de faktiska kostnader som staden har för ombildningarna som de intäkter man missar. På utgiftssidan skulle då räknas in kostnaderna för t.ex. Bilda Bostadskontoret och kanske faktiskt även för värderingar. Juristerna säger nämligen bara att Stadshus AB "svarar för den initiala värderingskostnaden". Vem som betalar resten skulle man bra gärna vilja veta. Under posten för uteblivna intäkter borde förstås räknas in mellanskillnaden mellan det som fastigheterna säljs för nu och det som en försäljning på marknaden skulle inbringa.
För mig är det solklart att det inte är förenligt med en "god hushållning" att handskas så här med stadens pengar. Vad länsrätten skulle tycka i frågan kommer vi inte att få veta, för ingen prövning utifrån den aspekten är begärd, utan vi får nöja oss med det som rätten så småningom säger om Marie Levins skrivelse.
Oavsett hur det går i länsrätten, så var det ett bra initiativ av Marie att föra frågan dit. Heder åt henne.
PS. Vid en granskning av hushållningen kunde ju länsrätten också titta på vad staden betalar för sitt avknoppningskansli och till de affärsjurister som anlitats för rådgivning till personal som vill ta över stadens verksamheter.
Källa: http://www.insyn.stockholm.se/ks/insyn.aspx?page=agenda&nodeid=258279
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
"Det är synd att Marie Levin inte åberopade 8 kap 1 § i kommunallagen i sin överklagan."
En privatperson utan kunskaper i ämnet kan inte göra ett bättre försök än M-L. Heder åt henne!
Post a Comment