Friday, February 29, 2008

Socialcheferna ställer krav

Föreningen Sveriges Socialchefer är sannerligen ingen revolutionär kamporganisation. För det mesta ägnar sig dessa hedervärda damer och herrar åt att på bästa sätt administrera de uppdrag som de rådande politiska majoriteterna ålägger dem och säger inte så mycket om vad de egentligen tycker om det som de förväntas göra. Men någon gång då och då händer det att de tar bladet från munnen och kommenterar det de ser hända i sina kommuner. Och det har de gjort nu, det vill säga egentligen hände det för flera månader sedan, men deras uttalande har inte uppmärksammats alls, så det får nog betraktas som en nyhet i alla fall.

Uttalandet, som antogs på föreningens årsmöte i september 2007, har rubriken "Socialcheferna ställer krav på regeringen: Ge alla lika möjligheter till en bostad!". Efter att ha beskrivit hur det ser ut på bostadsmarknaden idag - minskat antal hyresrätter, försämrade statliga bidrag till bostadsbyggande, för få nya bostäder, höga bostadskostnader - pekar man på konsekvenserna av den politik som förs: svårigheter att hitta bostad för personer som inte har så mycket pengar och ökad segregation med risk för svåra sociala problem i vissa områden. Avslutningsvis pekar man på "insatser som måste till för att vi skall få en social bostadspolitik värd namnet:
  • Kommunerna och de allmännyttiga bostadsföretagen måste ges särskilt gynnsamma villkor att bygga billiga bostäder, inklusive ungdomsbostäder.
  • Det måste byggas på ett integrerat och socialt ansvarsfullt sätt bl.a. genom ett mer blandat boende.
  • Stödet till förbättring av segregerade och utsatta bostadsområden måste kraftigt ökas.
  • Ombildning av allmänyttiga hyresrätter till bostadsrätter måste motverkas annars har vi snart inga hyresrätter kvar.
  • Samhället måste ta ett övergripande ansvar för fördelningen av bostäder.
  • Alla bostadsföretag såväl allmänyttiga som privata måste solidariskt ta ansvar för att alla får en bra bostad till rimliga priser."

Klokt sagt alltihop. Socialcheferna lever verkligen upp till sitt motto om att verka för "utveckling och nyskapande inom den svenska välfärden". Tänk om deras uppdragsgivare gjorde detsamma.

Källa: http://www.socialchefer.org

Wednesday, February 27, 2008

Årsmötestider

En trist sak med den här tiden på året är de årsmöten som man måste bevista när man är en någorlunda aktiv och ansvarstagande föreningsmedlem. Igår hade vi till exempel årsmöte i vår lilla lokala hyresgästförening. Som i alla föreningar blev det en del trugande och tack-nej-inte-jag innan alla poster hade besatts i styrelse och annat. Bostadsrättsföreningen verkar vänta sig samma svårigheter för de har redan börjat leta folk fast deras årsmöte inte är förrän i maj. Förmodligen har de lärt av de svårigheter som de hade förra året, när majoriteten av den gamla styrelsen avgick på en gång. Hur många platser som ska fyllas i år vet jag inte, men med det debacle som varit med de nedsågade träden kan man tänka sig att det finns ett antal styrelseledamöter som vill kasta in handsken.

Valberedningen har nu aviserat att man kommer att knacka på för att få tips inför årsstämman. I ett flygblad, som även hyresgästerna har fått, skriver man att bostadsrättsföreningen söker "engagerade, entusiastiska och handlingskraftiga styrelseledamöter". Alltihop är bra egenskaper som bör finnas i en styrelse, men nog skulle det kännas tryggare om man hade lagt till att man efterlyste folk som kan något också. Till exempel om fasadrenoveringar, som är ett av de större projekt som behöver genomföras under den närmste framtiden. Annars kan det som valberedningen kallar "en spännande fas" bli inte bara intressant utan också dramatisk på ett sätt som ingen vill.

Ska jag kanske anmäla mig som lämplig kandidat? Om det inte behövs några kunskaper så bör jag ju platsa, för jag kan ju vara både engagerad, entusiastisk och rätt handlingskraftig och är mån om att det ska bli bra här med både det ena och det andra.

Jaså inte? Låt gå för det då. Men nog skulle jag i alla fall vilja kräva rätt till boinflytande även för oss som bor som hyresgäster hos bostadsrättsföreningar. Det ska inte vara förbehållet dem som bor hos allmännyttan, utan alla hyresgäster oavsett hyresvärd borde ha rätt till löpande information och möjlighet att påverka sådant som är viktigt för dem i boendet.

Sunday, February 24, 2008

En svensk gated community

Intill det gamla kalkstensbrottet i Limhamn byggs nu vad som saluförs som "norra Europas modernaste livsstilsboende". Tidningen Skandinavisk sjukvårdsinformation vet inte till sig av förtjusning när man ska beskriva hur det ska bli på området, som döpts till Victoria Park:

"Med denna boendeform - en egen lägenhet med all tänkbar service i direkt anslutning - kan man njuta av semesterlivets avslappnade lyx varje dag. Victoria Park kan ses som en slags resort. Ingen behöver lämna området. Allt man behöver i form av förnödenheter, service, lyx, utrymme, tjänster, social samvaro och aktivteter finns på plats." I gemenskapsutrymmena har de boende tillgång till allt från reception, lounge, bibliotek, konferensrum, vinkällare, sällskapsrum, musik- och spelrum, restaurang, bageri, bar spa, gym, massage, svimmpingpooler både ute och inne, sjukgymnast, delikatessbutik mm. Troligen kommer även någon form av vårdcentral att inrättas på området. I trädgården ska man kunna spela golf, tennis och boule om man inte bara vill sitta där i någon av bersåerna eller paviljongerna. Och i själva lägenheterna blir det ekparkett och Poggenpohl och porttelefon med bildskärm i färg och hatthylla med specialdesignade galgar. Och så vidare.

Smakar det så kostar det förstås, men faktiskt inte mer än en ordinär bostadsrätt i Stockholms innerstad, 44 000 kr per kvadratmeter. Plus månadsavgifter, en vanlig för lägenheten och så en extra för alla faciliteterna. Efterfrågan är stor, många lägenheter är redan sålda fast de inte ens har börjat byggas än.

Huruvida området ska några verkliga murar och grindar runt om sig vet jag inte, men det behövs nog inte, det kommer att vara effektivt avgränsat ändå mot resten av världen, det förstår man av beskrivningen.

Lustigt att artikelförfattaren använder beteckningen "resort", som jag för övrigt inte kan hitta i min SAOL. Jag antar att hon tänkte sig en sådan "resort" som resebroschyrerna brukar berätta om. Men det finns andra betydelser av detta engelska ord, nämligen (enligt NE) "tillflykt, utväg; tillgripande /to av/, in the last resort som en sista utväg". Passar rätt det bra också just här. En tillflykt från det stökiga och bökiga levande livet och in i en stajlad kokong. Fasansfullt.

Källor: Skandinavisk sjukvårdsinformation 1/2008, www.ne.se samt http://www.victoriapark.se/

Saturday, February 23, 2008

I litteraturen

Bloggen har varit väldigt allvarsam av sig ett tag nu. För att lätta upp det hela tänkte jag berätta något roligt: Björkhagen finns nu inte bara i arkitekturböckerna utan även i skönlitteraturen. Det är Peter Kihlgård som i sin senaste bok låter huvudpersonerna Kicki och Lasse göra ett besök hos Kickis mamma i just Björkhagen. Jag kan inte säga att det är ett Björkhagen jag känner igen, men det är en rolig skildring av en ung mans första besök hos en blivande svärmor.

På vägen till Björkhagen varnar Kicki att mamman och hennes sambo är "lite speciella". Det får man nog kalla för ett understatement. Sambon Edvin är grå, spenslig och nästan helt tyst på grund av talsvårigheter som han fick när han hängde sig en gång, mamman Solveig är överdådig i både format, uttryck och allting annat. Hennes väsen fångas väl i beskrivningen av den måltid som aväts:

"... sen kom maten på bordet och från det att kåldomar, potatismos, ärter, lingonsylt, räkor, rädisor, keso och olika mögelostar ställts fram, allt på en gång, höll mamman en monolog om världens himmelsskriande förfall, speglad i tvättstuga, trappuppgång, livsmedelsbutik, tunnelbanespärr, teve, som endast avbröts av snabbt nedsvalda tuggor, hetsiga bloss på cigariller eller Kickis bortviftade invändningar."

Så där fortsätter det och man skulle kunna tro att besöket slutar med en katastrof, men det gör det inte. När Lasse börjar säga sanningar till mamman om att kaffet är det äckligaste han druckit och att det har smak av efterbliven ondska, då börjar först mamman och sedan alla andra att skratta och så har man "en förhållandevis normal" återstod av kvällen.

Mer tänker jag inte berätta. Läs boken själva istället, den är tät och stark som en granhäck och absolut värd att satsa tid och kansek även en slant på. Förresten finns den att köpa på bokrean som börjar i nästa vecka. Hur det nu gått till. Boken gavs ut förra året och reas alltså redan ut. Det verkar som om både boksäsongerna och årstiderna är ur led numera. Nästan nya böcker går på rean och idag blommande tussilagon nere i Sjöstaden, många veckor för tidigt.

När vi ändå är inne på Björkhagen: den som vill se hur vi ordnar det för katterna här kan titta på bloggen Katt-Trappa, där det finns en stilig kattrappa härifrån och flera från andra oss närstående förorter.

Källor: Peter Kihlgård Kicki & Lasse samt http://katt-trappa.blogspot.com/2007/01/bjrkhagen.html

Wednesday, February 20, 2008

Bra kämpat

På kommunstyrelsens möte idag behandlas ett ärende som heter "Yttrande till länsstyrelsen i Stockholms län med anledning av laglighetsprövning, länsrättens mål nr 23834-07". Det låter ju förfärligt formellt och trist, och det är det förstås också till formen, men innehållet är intressant.

Vad det rör sig om är att en privatperson - Marie Levin - har överklagat kommunfullmäktiges beslut om ägardirektiv för Stockholms Stadshus AB vad gäller den fortsatta utförsäljningen av kommunala hyresbostäder till bostadsrätter. Marie Levin anser att beslutet är olagligt och ska upphävas därför att det inte behandlar alla kommunmedlemmar lika. Hon anser också att det är fel att stadens invånare är med och betalar de värderingar som ligger till grund för försäljningarna.

Stadens jurister håller inte med Marie Levin, utan anser att argumentet om likabehandling bara gäller när kommunen fattar beslut som gäller enskilda personer. Det som hon anför om kostnaderna för värderingen tillbakavisar juristerna med att principerna för värdering har fastställts av Stadshus AB och då blir inte någon laglighetsprövning aktuell för sådan kan bara göras av beslut fattade av fullmäktige och nämnder. Så kom man undan den granskningen.

Det är synd att Marie Levin inte åberopade 8 kap 1 § i kommunallagen i sin överklagan. Där sägs nämligen att målet för den ekonomiska förvaltningen ska vara att "kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer".

En prövning utifrån den aspekten borde kunna titta på både fullmäktige- och bolagsbeslut och granska såväl de faktiska kostnader som staden har för ombildningarna som de intäkter man missar. På utgiftssidan skulle då räknas in kostnaderna för t.ex. Bilda Bostadskontoret och kanske faktiskt även för värderingar. Juristerna säger nämligen bara att Stadshus AB "svarar för den initiala värderingskostnaden". Vem som betalar resten skulle man bra gärna vilja veta. Under posten för uteblivna intäkter borde förstås räknas in mellanskillnaden mellan det som fastigheterna säljs för nu och det som en försäljning på marknaden skulle inbringa.

För mig är det solklart att det inte är förenligt med en "god hushållning" att handskas så här med stadens pengar. Vad länsrätten skulle tycka i frågan kommer vi inte att få veta, för ingen prövning utifrån den aspekten är begärd, utan vi får nöja oss med det som rätten så småningom säger om Marie Levins skrivelse.

Oavsett hur det går i länsrätten, så var det ett bra initiativ av Marie att föra frågan dit. Heder åt henne.

PS. Vid en granskning av hushållningen kunde ju länsrätten också titta på vad staden betalar för sitt avknoppningskansli och till de affärsjurister som anlitats för rådgivning till personal som vill ta över stadens verksamheter.

Källa: http://www.insyn.stockholm.se/ks/insyn.aspx?page=agenda&nodeid=258279

Sunday, February 17, 2008

Räkneövning

Kristina Alvendal har skickat ut ett pressmeddelande där hon berättar att 69% av de bostadsrättsombildningar som ägde rum under 2007 i Svenska Bostäders bestånd gällde lägenheter i ytterstaden. Det stämmer, liksom att merparten av dessa lägenheter fanns i Östberga. Vad borgarrådet glömmer att berätta är bland annat att husen i Östberga såldes för ca 6700 per kvm, ett uppenbart reapris mest till för att få igenom en försäljning i ett miljonprogramsområde. Hon glömmer också bort hur det ser ut med de intresseanmälningar som inkommit till bostadsbolagen men ännu inte hunnit behandlas. Tittar man närmare på dem får man en helt annan bild än den Kristina Alvendal vill frammana för våra ögon.

Då kan man till exempel se att av 15 000 lägenhet som omfattas av intresseanmälningar till Svenska Bostäder finns närmare 7000 i innerstan och nästan 2000 i attraktiva närförorter. Ca 2700 av lägenheterna ligger i miljonprogramsområden och övriga, ca 3600 är spridda runt om i förorterna. I några områden finns få eller inga intresseanmälningar alls, t.ex. i Vårberg, Farsta och Rinkeby. Förhållandena är likartade för de andra bostadsbolagen.

Om man vill kan man också se följande: Vid utgången av år 2006 fanns på Södermalm drygt 11000 allmännyttiga hyreslägenheter, drygt 20000 hyresrätter hos privatvärdar och drygt 28000 bostadsrättslägenheter. För närvarande finns intresseanmälningar som gäller ca 7000 lägenheter i Svenska Bostäders (inklusive Stadsholmen), Stockholmshems och Familjebostäders fastigheter på Söder. Om alla dessa ombildningar går igenom sjunker andelen allmännytta i stadsdelen från 18% till 6% och andelen bostadsrätter ökar till 60%.

Summan av denna sifferexercis blir å ena sidan: ett Södermalm där knappt en människa utan pengar och kontakter kommer genom nålsögat, och å andra sidan: förorter med något som bra mycket börjar likna social housing.

Källor: http://www.moderaterna.net/nyhet_visa.asp?id=4047; www.stockholmshem.se; www.svebo.se; www.familjebostader.com; http://www.stockholm.se/Extern/Templates/InfoPage.aspx?id=35072

Saturday, February 16, 2008

Bloggtips

Bloggen Alliansfritt Sverige är alltid på hugget. Nu har de nosat upp att Uppsalahem säljer ut sina lägenheter till marknadspris istället för till reapris som Stockholmsbolagen. Läs om detta och vad de annars så marknads-kramande moderaterna tycker om det på http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2008/02/februari-4-2008-ideologisk-ironi.html

Thursday, February 14, 2008

Så var det då

Den som läste bloggen häromdagen vet att borta är biblioteket och något kulturhus blir det inte utan istället ett dygnet-runt-gym i Hammarbyhöjdens lilla centrum. Man skulle kunna uttrycka det så att folkbildningen är deporterad och att det fria konst- och musikutövandet får vika undan för den nya kroppskulturen.

Uppenbarligen tror gymägaren att det finns tillräckligt med människor i Hammarbyhöjden som vill trampa trappmaskin och lyfta skivstång på nätterna. Själv är jag rätt tveksam till det. Men visst har det skett en stor förändring av befolkningen i området under de senaste decennierna. Nu bor här åter många unga människor och rätt mycket barnfamiljer, liksom det gjorde från början när området byggdes.

Hammarbyhöjden kom till som resultat av att Stockholms stad 1934 låtit göra en utredning om bostadsförhålladena i staden och med den som grund beslutat att börja bygga i egen regi. Sedan riksdagen beslutat om stöd till bostäder för barnfamiljer – barnrikehus – bildade staden först Familjebostäder tillsammans med HSB och därefter Stockholmshem med staden som ensam ägare. Stockholmshem blev sedan en av de stora byggherrarna i Hammarbyhöjden.

Sol, ljus och luft var ledstjärnan för tidens byggande och stadsplanerna skulle därför vara öppna med friliggande hus. Bostäderna skulle vara hygieniska med badrum och tillgång till tvättmaskin.

De första husen i Hammarbyhöjden uppfördes runt den gamla galgbacken, där Stockholms sista offentliga avrättning ägde rum 1862. Nästan alla hus som kom att byggas i området är smalhus i tre våningar, mest med två rum och kök, några få med tre rum. Lägenheterna är små till ytan, bara 40-50 kvm för tvåorna.

Barnrikehusen hade inte balkonger och inte kylskåp, till skillnad från hus som byggdes utan statliga subventioner. Däremot hade de badrum, trots att somliga ansåg det fel att det allmänna skulle subventionera en sådan sak.

Hur barnfamiljerna levde var en viktig fråga för dem som planerade barnrikehusen. För att familjerna verkligen skulle kunna flytta dit från sina gamla trånga lägenheter sattes hyran i de nya husen så lågt det gick. Bostadsbolagen engagerade sig också i att fostra familjerna i hur det skulle sköta de moderna lägenheterna I Hammarbyhöjden anställdes en vicevärdinna som bl.a. hade till uppgift att lära folk att bo. Vicevärdinnan var också föreståndare för en av de barnstugor som byggdes i området av HSB för att göra det möjligt för både kvinnor och män att förvärvsarbeta. En av barnstugorna var Hammarbygården, som på kvällarna användes till annan verksamhet, bl.a. som en av stadens första ungdomsgårdar. För den som ville göra annat än att sitta hemma eller vara på gården fanns vid Palandergatan biografen Kaza med 440 platser. Inte illa för en förort på den tiden och definitivt mycket mer än vad som finns idag i de flesta förorter.

Källor: Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag) och Klas Ramberg: Allmännyttan. Välfärdsbygge 1850-2000 (Byggförlaget)

Tuesday, February 12, 2008

Apropå demokrati

Igår ifrågasatte jag det demokratiska sinnelaget hos diverse personer, bl.a Kristina Alvendal. Idag måste man nog säga att tidningarna ger mig rätt i att det inte står riktigt rätt till.

Exempel nr 1 kommer från DN:s ledarsida, där man skriver om hur regeringen hanterar de frågor som de vill driva igenom och varför den ibland misslyckas i sina strävanden: "En förklaring som sällan hörs gäller tillvägagångssättet. Förr arbetade utredningar, deras förslag remissbehandlades och en eventuell kritisk opinion kunde sedan bedömas i regeringskansliet innan ett färdigt förslag lades fram. Idag arbetas förslaget fram i moderatkansliet och får sedan möta remissopinionen. Därmed blir det också regeringen som får bita i det sura äpplet."

Jag har förstås inget emot att regeringen åker på bakslag, men nog vore det väl bättre om man lät saker och ting stötas och blötas på det gamla beprövade viset där både experter och andra får säga sitt i en process som visserligen tar tid men ökar chansen för väl övervägda och förnuftiga beslut.

Exempel nr 2 på demokratibrist bjuder Svenska Dagbladet på. Tidningen har lusläst ett dokument från landstingsstyrelsens förvaltning och funnit att man ändrat i det så att riktlinjerna för avknoppning blivit helt annorlunda. I septemberversionen av dokumentet angavs att en majoritet av en personalgrupp i en befintlig verksamhet skulle vara för avknoppning för att en sådan skulle komma ifråga. I februariversionen av samma dokument sägs plötsligt, utan att något nytt beslut fattats, att det är "en fördel" om en majoritet är för avknoppning men det är inte längre något krav.

Några få personer i en personalgrupp kan alltså, med landstingets goda minne, driva igenom en privatisering av en verksamhet mot majoritetens önskan. Oppositionen är förstås förbannad och menar att landstinget blivit laglöst land där information kan ändras hur som helst. De anser att om avknoppning ska ske så ska en kvalificerad majoritet av personalen vara med och äga verksamheten. Naturligtvis har de alldeles rätt i detta. Om det nu prompt ska privatiseras.

Regeringen och landstingsmajoriteten tänker och agerar alltså på precis samma sätt som deras partikamrater gör i här i Stockholm.

Men kanske kan det bli ändring i alla fall när det gäller inställningen till utförsäljningen av våra bostäder. Joakim Larsson, som ska vikariera för Kristina Alvendal under hennes föräldraledighet, berättar nämligen i DN idag att han bor i en hyresrätt som han fått genom byte: "Vi lämnade en hyresrätt som skulle omvandlas till bostadsrätt. Det var vi inte intresserade av."

Äntligen alltså en (m)-företrädare som själv inte nödvändigtvis vill äga sin bostad och alltså borde kunna förstå att andra inte heller vill göra det. Man skulle önska att han också begrep att alla inte vill eller kan flytta från en ombildning, som han gjorde, utan att människor vill kunna bo kvar där de är rotade. Men det är väl att begära för mycket av honom.

Källor: DN och SvD den 12.2.2008

Monday, February 11, 2008

Plutokratsnobberi

Om kvällens demonstration för hyresrätten och mot utförsäljningar visste Svenska Dagbladets ledarsida redan i morse att berätta. Ledarskribenten Per Gudmundson ägnade en lång artikel åt att utgjuta sig över vad han kallar för "proffsdemonstranter". Det som avses med detta är något som jag skulle vilja kalla en mycket liten men mycket energisk skara personer i och kring det trotskistiska Rättevisepartiet Socialisterna. Svd ondgör sig särskilt över detta partis vice ordförande, som påstås vara allestädes förekommande sägandes förfärliga saker.

Jag kan tycka att den vice ordföranden inte verkar ha särskilt bra koll på historien och att hon har en tveksam inställning till vikten av att använda demokratiska metoder i det politiska arbetet. Men att Gudmundson använder detta för att misskreditera människor som vill protestera mot vad de tycker är fel, det är verkligen inte heller något bra sätt att bedriva politik.

Alla undersökningar, som görs om vad människor värderar i sitt boende, visar att det är tryggheten som är viktigast. Nu är den hotad för många människor i och med utförsäljningar till bostadsrättsföreningar och privatvärdar. Det är därför folk samlas, som nu ikväll utanför Stadshuset. Den absoluta merparten av dem som var där var alldeles vanligt folk som är bekymrade över hur det ska bli för dem själva och för deras barn framöver, inte några proffsdemonstranter.

Är det några som är professionella i det här sammanhanget så är det Gudmundsson och hans gelikar, de som sannolikt till en del tjänar sitt uppehälle genom de vinster som deras tidning får på bostadsrättsannonser. Kan det vara så att de börjar känna sig hotade och därför måste ta till sådana osmakligheter som i dagens ledare? Plutokratsnobberi, säger Ronny, om dem. Jag vet inte exakt vad han menar med det, men det låter rätt bra.

Källa: SvD den 11 februari 2008

Uppskjutet

Svenska Bostäder måste skjuta upp byggstarten för mer än hälften av de lägenheter man planerade att påbörja i Stockholm i år, Stockholmshem måste senarelägga ca 100 av 350 planerade byggstarter. Familjebostäder klarar däremot sitt mål på 500 påbörjade lägenheter.

Kristina Alvendal skyller på långsam handläggning av byggplaner och på att folk överklagar beslut. (Vore man elak skulle man kunna säga att hon nog inte gillar den demokratiska processen med information och samråd om stadsplaner och rätt att - i vissa fall - få beslut prövade i högre instans.)

Pelle Björklund, vd på Stockholmshem, har en annan förklaring. Han konstaterat att om man säljer stadens mark istället för att upplåta den med tomträtt, då är det svårt att få kalkylerna för en hyresrätt att gå ihop. Om det dessutom är så, vill jag tillägga, att regeringen drar in alla subventioner till bostadsbyggande och staden prioriterar bostadsrätter vid markanvisningar och genom utförsäljningar, då blir det väldigt, väldigt illa för den som vill hyra sin bostad till en rimlig penning.

Källa: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_854043.svd

Sunday, February 10, 2008

Noterat

Till och med på Svenska Dagbladets webbplats är man undrande över Michael Kochs besynnerliga förslag till ny hyressättning. I alla fall har den kloka kolumnisten Karin Thunberg reagerat. Tänk om tidningen i övrigt kunde ta lärdom av henne.

Hasseln har fått hängen, hackspetten har börjat vårtrumma och vintergäcken blommar nere vid Sicklasjön.

I Hammarbyhöjden har entusiastiska och driftiga människor trott att de skulle få öppna ett kulturhus i de fina f.d. bibliotekslokalerna vid torget. Nu har hyresvärden ändrat sig och tänker hyra ut till ett dygnetruntöppet gym istället. Det är inget fel på gym, men nog hade det vare mer angeläget med ett kulturhus här, speciellt som biblioteket i sina nya lokaler mer känns som ett dödens väntrum än som en levande mötesplats och inspirationskälla.

Folkpartiets Hans-Göran Olsson har börjat vacka om utförsäljning av kulturhus i Stockholm. Nu överväger han att gå med på försäljning till bostadsrätter av bland annat en del hus i Djurgårdsstaden. Stadsmuseet, som anser att byggnaderna ifråga har ett synnerligen stort kulturhistoriskt värde, menar att förvaltningen av husen "måste baseras på mycket kunskap, intresse, engagemang och framför allt resurser". Tror folkpartiet verkligen att en bostadsrättsförening besitter allt detta?

Ungdomar mellan 18 och 25 år vill bo fint, prioriterar boendet framför annan konsumtion och anser att hyresrätten alltid kommer att vara en viktig valmöjlighet. Fastighetsägarna, som låtit göra undersökningen om vad de unga tycker, konstaterar att det är ungdomarna som drabbas av det alltför låga byggandet i kombination med en minskning av andelen hyresrätter. Ja, inte bara de drabbas, utan även alla andra som av olika skäl anser det är att hyra som passar dem bäst.

Källor: http://blogg.svd.se./karinthunberg, Mitt i Söderort 5.2.08 och DN 9.2.08

Friday, February 8, 2008

Om att bo i andra hand

Utredningen om privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden, som tillsattes av (s)-regeringen och fick tilläggsdirektiv av (m)-regeringen, har nu presenterat sitt slutbetänkande. Uppdraget har varit att se över se ekonomiska och juridiska förutsättningarna för när privatpersoner vill hyra ut sin bostad i andra hand. På de flesta punkter föreslås inga ändringar, på några punkter föreslås förbättringar, som att studier på annan ort och tillfällig längre utlandsvistelse ska vara ”beaktansvärda skäl” för andrahandsuthyrning.

Om hyrans storlek sägs att bruksvärdesregeln i hyreslagen ska fortsätta att gälla. Det låter ju bra, men om man betänker de hot som finns mot allmännyttans hyresnormerande roll så känns det inte särskilt betryggande med den hänvisningen. Finns inget hyrestak kan ju även en andrahandshyra sättas hur hög som helst.

Det leder också till frågan om hur det ska gå med reglerna som gäller återbetalning av för hög hyra. Hur ska man veta när hyran är för hög om marknadshyror råder?

Utredningen föreslår att den tid för vilken man kan kräva återbetalning av en för hög andrahandshyra ska förkortas från två till ett år. Skälet till ändringen är att det ”i många fall leder till orimliga ekonomiska konsekvenser för den hyresvärd som omfattas av återbetalningsregeln”.

Men snälla nån – hur kan det vara en orimlig ekonomisk konsekvens att behöva betala tillbaka en ockerhyra? En sådan återbetalning bör knappast försätta uthyraren på ruinens brant eftersom hyrespengarna rimligen bara bör vara grädden på moset till övriga inkomster som han har.

En rimlig gissning är att förslaget om återbetalningstiden kommer från det borgerliga tilläggsdirektivet till utredningen. Det gör säkert också förslaget att höja schablonavdraget för andrahandsuthyrning från 4 000 kr till 18 000 kr per år. Höjningen tänks ”få en märkbar effekt på privatpersoners vilja att hyra ut den egna bostaden.”

Men är det inte så att har man anledning att hyra ut så gör man det. Andelen lägenheter som står tomma utan någon andrahandshyresgäst kan rimligen inte vara särskilt stort. Varför då utöka de statliga subventioner till andrahandsuthyrarna, när det som behövs är stöd till byggandet av fler billiga hyresrätter.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att man presenterar sådana här förslag när hyresrätten är på väg att utrotas i Stockholm. Tiina i Högdalen har en vision om hur det kan bli framöver när utförsäljningarna gjort sitt:

”Har man en extra trea kan man i snar framtid hyra ut det till 8-12 ( madrasser på golvet) akut bostadslösa / ungdomar / studenter / färska invandrare (gärna något illegala) / nyskilda / allmännyttans exhyresgäster mm. Du behöver inte ta ut något oskälig hyra, det räcker ju om ca 10 st betalar en skälig hyra, eller hur?”

Källa: SOU 2007:74 samt protokoll från kommunstyrelsen den 6 februari 2008 på http://insyn.stockholm.se/ks/insyn.aspx?page=agenda&nodeid=258276 .

Wednesday, February 6, 2008

Innanför tullarna

Ett evighetslångt sammanträde på jobbet gjorde att jag missade kvällens möte om Odellhyrorna. Allteftersom tiden gick och jag blev allt tröttare for tankarna iväg åt sina alldeles egna håll, så som de brukar vid sådana tillfällen. Först hamnade de på den nya orättfärdiga muren som Israel vill bygga och därifrån for de till de muromgärdade samhällen, gates communities, som växer fram i USA och i andra länder som är osäkra och segregerade.

Väl tillbaka i tjänsterummet läser jag på Wikipedia om dessa inhägnade områden och hur de byggs för grupper av människor som alltid har pengar och ibland gemensamma intressen, men framför allt en önskan att avskilja sig och få säkerhet och status. Inne i området finns oftast det mesta man behöver, som butiker, sjukvård och fritidssysselsättningar. Sällan behöver man ta sig ut därifrån för annat än möjligen att arbeta (om man nu är en sådan misslyckad person att man inte ordnat sin försörjning på annat sätt).

Gemensamma intressen alltså, men bara vad gäller den egna gruppen, inte samhället därutanför. Wikipediaskribenten konstaterar: "Given that they are spatially a type of enclave, they are more likely to have negative contributions to the overall capital of the broader community." Noll vilja att bidra med något till omvärlden med andra ord.

Man undrar hur lång tid det kommer att ta innan Kristina Alvendal med kollegor finner för gott att mura in sig och sina gelikar bostadsrättsägarna och de blivande marknadshyresbetalarna i Stockholms innerstad. Så kan de sitta där och ha det lugnt och skönt och tala om sina investeringar och Gucciväskor utan att blir störda av förortsbor och lantisar som låter och syns och är allmänt opassande och kanske till och med behöver och kräver saker.

Den som kan sin historia minns att det fanns sådana murar förr runt städerna med tullar där bönder och andra som ville in till stan minsann fick förklara sig och sitt ärende för stadens borgare.

Vad säger du, Kristina? Låter det inte lite lockande om du nu ska vara uppriktig?

Fast i Stockholm behövs numera inga faktiska murar, här kan kanske man helt behändigt sätta upp tullstationer också för människor på broarna in mot stan och skilja kreti från pleti, på samma sätt som trafiken sorteras för trängelskatten.

Tuesday, February 5, 2008

Mer om Odells hyresförslag

Den som vill veta mer om regeringens befängda tankar om den framtida hyressättningen får en chans till det imorgon, onsdag den 6 februari. Då ordnar hyresgästföreningarna i innerstaden ett möte med information och debatt med deltagande av bl.a. Daniel Liljenberg, som är politiskt sakkunnig hos Mats Odell. Mötet börjar kl. 18.30 på Norra Real (Roslagsgatan 1).

Saturday, February 2, 2008

Marknadshyror!

DN har fått en förhandstitt på vad allmännytte- och hyresutredaren Michael Koch håller på att jobba med. Enligt tidningen vill Koch att allmännyttan ska drivas som vilket privat bolag som helst och att bolagen ska sträva efter marknadshyror. Kommunerna ska få marknadsmässig avkastning på sitt insatta kapital och självkostnadsprincipen som grund för hyressättningen ska bort.

Koch vill införa ett system där hyrorna ska sättas efter hur långa bostadsköer och hur höga bostadsrättspriser som finns i attraktiva områden. Hur hyrorna ska faställas i andra områden framgår inte av DN, men man får väl anta att samma principer ska gälla även där. Konsekvensen skulle alltså bli att lång kö och höga bostadsrättspriser ger en hög hyra, medan kort bostadskö och låga bostadsrättspriser ger en lägre hyra. För Stockholms innerstad skulle förslaget, enligt utredningens expert, ge en hyreshöjning med 30-40%.

Utifrån DN:s korta referat är det mycket svårt att förstå hur det nya systemet rent praktiskt skulle fungera. Vilken tidpunkt ska man utgå ifrån när hyran bestäms och hur länge ska nivån sedan gälla? Vad händer om en massa människor inser att det är ingen idé att leta bostad i innerstan utan börjar köa för en tvåa i Hagsätra istället? Ska då hyrorna där plötsligt höjas? Hur bestämmer man efterfrågan när det inte finns någon bostadskö att stå i (vilket är fallet i många borgerligt styrda kommuner) eller när det inte finns några bostadsrätter att tala om?

Men oavsett hur utredningen besvarar dessa frågor, så är det klart att den hamnat långt ifrån det som den tidigare (s)-regeringens sade i sina direktiv till utredningen. Där talades vackert om allmännyttans viktiga roll som ett icke-vinstbaserat alternativ på hyresbostadsmarknaden, om att ha spärrar mot oskäliga hyror och om garantier för ett reellt besittningsskydd.

Alliansregeringen ändrade direktiven till att utredaren skulle lämna förslag till hur de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll skulle kunna avvecklas. Och detta verkar ju Koch ha tagit ad notam. Med hans förslag tappar allmännyttan helt sin roll som instrument för en bostadspolitik som syftar till att tillhandahålla goda bostäder för alla oavsett inkomst.

Frågan är vilket stöd Koch och hans uppdragsgivare Odell m.fl. har för sina förslag utanför sin egen snäva krets. De privata fastighetsägarna är glada förstås för att de tror sig kunna räkna hem resultat av sitt mångåriga lobbande för marknadshyror. Men i övrigt är det få som verkar hålla med utredningen. Till och med Sveriges Kommuner och Landsting anser att de kommunala bostadsbolagen inte ska vinstmaximeras och att de ska bidra till integration och sammahållning genom ett blandat boende.

Den officiella versionen av Koch-utredningen ska vara klar den 31 mars. Om utredningen verkligen lägger förslag i den riktning som nu presenterats lär en intensiv debatt följa. Vi får hoppas att den sida sedan vinner som anser att alla ska kunna bo överallt och att t.ex. Stockholms innerstad inte ska bli ett reservat för de rika.

Källor: DN den 2 och 3 februari. Direktiv 2005:116 Allmännyttans villkor och förutsättningar. Tilläggsdirektiv till utredningen om allmännyttans villkor. Sveriges Kommuner och Landsting, skrivelse 080117)till utredningen om allmännyttans villkor.

http://dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=739015

Friday, February 1, 2008

Diamanter

"Det är en stor sak för arbetande människor att köpa en diamant, förklarade han för sina söner, hur liten den än är. Frun kan bära den för dess skönhet och hon kan bära den för att den ger henne status. Och när hon gör det är hennes man inte bara en rörmokare - han är en man med en fru som har en diamant."

Så skriver Philip Roth om handlaren i USA som startade butiken "Envars Ur och Guld", där han sålde guld och diamanter på kredit till arbetarna i hemstaden.

Kanske är det samma sak med de alla de prylar - och bostadsrätter - som människor köper nu. De gör att man tycker sig bli något mer än en rörmokare.

Vad det nu är för fel på rörmokare, förutom att de aldrig kommer när de ska?

Källa: Philip Roth Envar (2007)