En blåsning till

I våras skrev jag om fastighetsägaren som ville slippa undan reavinstskatt och därför sålde sitt hus i Solna via ett dotterbolag. Köpare var en bostadsrättsförening, som betalade 96 miljoner kronor för aktier i dotterbolaget i tron att det gjorde dem till ägare av fastigheten. Men däri bedrog de sig, för kommunen beviljade inte förvärvstillstånd för köpet och sedan sade även hyresnämnden nej. Nu ligger ärendet i hovrätten, men prövningen där beräknas dröja ytterligare ett halvår. Bostadsrättsföreningen har alltså fortfarande inget hus, bara en massa skulder, ca en miljon kronor per hushåll. Familjerna kan inte sälja och de kan inte flytta, bara betala sina räntor och vänta på hovrättens utslag.

Idag skriver Svenska Dagbladet om Yvette, som inte var med i denna soppa från början, men som blev indragen när hon flyttade till huset i början av året. Yvette köpte då - som hon trodde - en lägenhet där av just den fastighetsägare som satt igång ruljansen med dotterbolaget. I samband med försäljningen hade fastighetsägaren förbehållit sig att få sälja ett par lägenheter direkt till spekulanter och inte till bostadsrättsföreningen. Nu sålde man dem som bostadsrätter fast några sådana egentligen inte finns eftersom fastigheten fortfarande inte ägs av bostadsrättsföreningen. Yvette äger alltså ingenting, utan har formellt bara en vanlig hyresrätt.

Mäklaren som var inblandad i försäljningen till Yvette tycker inte att det finns något problem, bara en formsak som kommer att ordna sig. Hyresgästföreningen tycker däremot att försäljningen till Yvette är brottslig och har därför polisanmält den.

Om bostadsrättsföreningens medlemmar kan man nog tycka att de till viss del har sig själva att skylla, som inte kontrollerat att förfarandet med dotterbolaget var i sin ordning. Kanske borde även Yvette har varit mer om sig och kring sig och inte litat på mäklarens försäkringar om att formaliteterna skulle ordna sig. Men de flesta tror nog att mäklaren ska vara kunnig och opartisk och se till det bästa för både köpare och säljare. Dessvärre är det inte så med den yrkeskåren, utan hos vissa av dem verkar okunskapen - eller kanske förmågan att blunda för det man inte vill se - vara lika stor som längtan efter det arvode de har tänkt sig att räkna in.

Man undrar hur många ytterligare som ska bli lurade innan ombildningspsykosen klingar ut.

Källa: SvD den 19 november 2007 samt blogginlägget "Blåsning" den 21 mars 2007