Lärdomar

Söndagspromenaden idag gick genom Gamla Enskede, villaområdet inte så långt härifrån. Där finns underbara kåkar med burspråk, snickarglädje och spröjsade fönster, omgivna av uråldriga syrenbuskar och knotiga äppelträd. Till och med en gammal lägenhetsfantast som jag rörs i sitt hjärta av detta.

Innan jag hinner drabbas av avund för Ronny mig tillbaka till verkligheten med sina krassa påminnelser om hur mycket tid och kraft som går åt för att bo i en dylik idyll. För att inte tala om pengar. För smakar det så kostar det. Nämligen sisådär fem miljoner för ett normalhus. Följaktligen är det inte heller vem som helst som bor här, utan utbildningsnivån är högre än i staden för övrigt, liksom - förstås - medelinkomsten.

Annat var det förr.

Gamla Enskede är Sveriges första trädgårdsstad, byggd efter förebild från England och Tyskland, med en blandning av trevåningshus och villor, stora gröna ytor och gator som följer terrängen.

Marken där området ligger köptes in av Stockholms stad år 1904. Med stöd av en ny stadsplanelag avsattes stora arealer för det som skulle bli Stockholms första kommunalt planerade egnahemsbyggelse. Stadsplanen för området ritades av Per Olof Hallman, som också var inblandad i byggandet av Aspudden, Midsommarkransen och Röda bergen, även de områden kända för sina stora kvaliteter och nu följaktligen mycket attrativa på bostadsmarknaden.

I en presentation av området år 1911 sades: "I arbetet med dessa egendomars utnyttjande blef kommunens främsta uppgift helt naturligt den att bispringa de i ekonomiskt afseende mindre väl situerade, hvilka hårdast drabbades af bostadsnödens verkningar."

För att dessa mindre bemedlade skulle kunna bygga sig ett hus bildade staden en tomträttskassa där man kunde man låna till 80% av byggkostnaden. Marken uppläts med tomtätt till låg avgift för lång tid.

Tomträtten gav staden ett avgörande inflytande över husens utformning. Ett antal typhus togs fram, bland annat Enskedevillan på två rum och kök med brant tegeltak, röd panel och vita snickerier med vackra detaljer.

Det är de husen, byggda av arbetare och andra utan eget kapital, men med stöd av staden, som vi kan bese och beundra än idag.

Av detta borde vi kunna lära att marknaden inte löser alla problem, utan det krävs eftertanke, planering och offentligt ekonomiskt stöd för att skapa goda boendemiljöer som håller över tid och som kan efterfrågas även om den som inte har massor med pengar.

Källor: Stockholms årsringar (Stockholmia förlag 1997), Stockholms utanför tullarna (Stockholmia förlag 2003), www.stockholm.se/Utrednings- och statistikkontoret

PS. En lustig sak med Gamla Enskede är att invånarna där inte röstar som man skulle tro. I andra stadsdelar med välbärgad medelklass är väljarstödet för de borgerliga partierna tämligen kompakt, men i Gamla Enskede hade (s), (v) och (mp) faktiskt 42,4% i senaste kommunalvalet. Förklaringen är nog att de unga radikaler som flyttade in på 70-talet fortfarande bor kvar och har behållit åtminstone en del av sina gamla värderingar. Och det är roligt, det tycker i alla fall jag.