Marodörer

Förra helgen hade bostadsrättsföreningen höststädning. För en gångs skull var det rätt många av dem som var ute och jobbade, men det var ändå svårt att se något påtagligt resultat av deras mödor. Förrän idag.

Runt parkeringsplatsen, som ligger mitt på gården, står ett antal oxlar. Det är ett vanligt, men kanske ändå lite anonymt träd som om sommaren bär vackert gråludna blad. I juni blommar det med vita blommor och om hösten pryds trädet av orangeröda bär. Just dessa oxlar har förmodligen stått på sin plats i rätt många år, att döma av deras storlek.

Frågan är hur länge till de överlever. På städdagen tog någon sig före att beskära träden, men inte med någon finess eller sakkunskap precis. Ett av dem ser mest ut som en ledsen pinne, de andra har grenar kvar men de är avkapade lite hipp som happ. Ronny, som faktiskt har högskolepoäng om träd, menar att beskärningen ger öppningar för rötangrepp som gör att trädens livslängd kommer att förkortas.

Varför man gjort detta mot träden vet jag inte. Men jag kan gissa. För några år sedan fanns det folk som ville såga ner hela träden därför att oxelbären ramlade ner på deras bilar. Risken finns att det är samma sak som utlöst den här skövlingen.

Man undrar vad bostadsrättsföreningens medlemmar säger, de som på sin stämma i våras beslöt att anlita proffs för att göra de beskärningar som kunde behövas. Nu har någon tagit ett enskilt initiativ som går stick i stäv mot detta beslut.

Det ligger nära till hands att skälla dem som gör så här för amatörer. Men det ordet betyder ju - som vi alla vet - egentligen en person som älskar något. Och det kan det ju inte vara frågan om här. (Möjligen då en bilälskare, förstås.) Snarast är det här fråga om marodörer.