Det pratas och pladdras numera, stundligen och allestädes. Mycket vill man inte alls höra, som det högljutt triviala eller påträngande intima. Men ibland händer det att man studsar till, skärper sinnena, börjar lyssna och finner att det är både viktigt och på riktigt. Så var det häromdagen. Vad jag hörde var detta:
En medelålders kvinna bodde som ensam hyresgäst hos en nybildad bostadsrättförening på Södermalm. I samband med stambyte i huset fick alla de boende evakueringslägenheter - utom hon. Så hon bodde där ensam, längst ner i huset. Efter ett tag med avstängda vattenledningar blev det en vattenskada i kvinnans lägenhet. Bostadsrättsföreningen skyllde på kvinnan, men hon ansåg sig utan skuld till vattenläckan. Eftersom de inte kunde enas hamnade ärendet i hyresnämnden. Samma dag som ärendet skulle upp i hyresnämnden gav kvinnan upp kampen. Mycket definitivt, genom att ta sitt liv.
Det sägs att hon inte är ensam. Åtminstone en äldre dam, bosatt i ett hus som förut ägdes av kommunala Centrumkompaniet och nu av ett engelskt bolag, ska också ha valt att ta sitt liv i rädslan för att fastigheten skulle ombildas till bostadsrätt.
Jag vet ingenting om dessa kvinnor. Kanske någon skulle säga att det måste handla om särskilt ömtåliga personer som nog skulle ha hittat andra skäl till att inte vilja leva. Kanhända är det så, kanhända inte. Men nu var det faktiskt i anslutning till ombildningar som de dog och då måste ju ombildningen betraktas som en riskfaktor i sammanhanget.
Man måste alltså ta på stort allvar att inför ombildningar och efter dem finns det människor som far mycket illa.
Vad säger de som arbetar med suicidprevention? Och vad säger Kristina Alvendal, som bär det yttersta ansvaret för ombildningarna?
Källa: Muntlig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Idag mer än någonsin känns det som om och humanitet och ideal ofta kommer i skymundan för pengar och vinst. Sådana här händelser går alltid att bortförklara så att ingen ska behöva ta ansvaret, allra minst en politiker.
Dessvärre är det väl så att det inte handlar om brist på ideal, utan på att somliga har helt andra värderingar än många av oss andra. Och det är ju faktiskt ett snäpp värre att utsätta människor medvetet än att göra det av förbiseende eller likgiltighet. Även om det senare är illa nog.
Post a Comment