Värsta skräckisarna

I helgen har jag hört en massa skräckhistorier, fast inte såna där vanliga om spöken och monster. De här handlade om vad som kan hända när girigheten löper amok och tar livet av demokratin. En av dem har utspelats i Östberga, på en köpstämma där man skulle ta beslut om ombildning till bostadsrätt. Där begärde en av mötesdeltagarna votering efter det att mötesordförande tyckt sig höra ja på frågan om man skulle köpa. Ordföranden föredrog dock att inte "höra" detta yrkande utan meddelade att mötet beslutat säga ja med acklamation. Tvärt emot all föreningspraxis i detta land.

Ett ännu värre exempel finns i Solna. Där påstods tre damer ha röstat ja till ombildning - fast alla tre vid tiden för stämman hade varit döda i flera år.

Detta överträffar faktiskt vad som hände här och som redan det var fullständigt förfärligt. Här fanns ingen kontroll av vem som var med på köpstämman eller av om de som var där var medlemmar i bostadsrättsföreningen. På mötet ställdes bara frågan om mötet röstade ja till att köpa, inte om någon var däremot, för det hann man inte i all kalabalik som uppstod när ivrarna kastade sig om halsen på varandra efter det att de själva ropat ja.

I efterhand var vi några hyresgäster som försökte klandra stämman och få dess beslut upphävt. Vi gick ända till hovrätten, men när den inte ville besluta om inhibition fick vi ge slaget förlorat. Och så gick det som det gick, till någras fromma och andras förskräckelse.

Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag rått alla som var emot köp att inte gå på köpstämman och att inte skriva på några som helst papper, intresseanmälningar eller annat, som kommer från bostadsrättsföreningen. I det här sammanhanget verkar nämligen det gamla talesättet gälla - ger man djävulen ett finger så tar han hela handen.