Vår bostadshistoria

Stockholms stadsmuseum har fyra museilägenheter, som visar hur stockholmare bott under olika epoker i stadens historia. Äldst är Blockmakarens hus, en gammal träkåk på Söder, yngst är 60-talslägenheten på Kämpingebacken i Tensta.

Blockmakarens hus, som ligger på Stigbergsgatan 21, byggdes troligen år 1729 av en skeppstimmerman. Den siste private ägaren var blockmakaren Gustaf Andersson. 1917 hyrde han ut en del av huset till Emilia Gustavsson, som snart blev änka med fyra små barn. Emilia bodde kvar ännu på 1970-talet, då det beslöts att huset skulle bevaras som exempel på den gamla kåkbebyggelsen. I början av 1980-talet rustades huset upp till det skick det var i vid tiden kring 1920.

Den som vill se hur Emilia bodde kan gå på Stadsmuseets visningar av hennes gamla bostad. Är man intresserad av hur de finare klasserna bodde på 1880-talet kan man bese Stuckatörens hus på David Bagares gata. Stadens 1930-tal finns att se på Stickelbärsvägen, där en del av de barnrika familjerna då kunde få nya moderna lägenheter till låg hyra. I en miljonprogramslägenhet på Kämpingebacken i Tensta finns 1960-talet bevarat, in i minsta detalj.

Allt detta kan vi som är intresserade ta del av. Än så länge. Nästa år ska kulturförvaltningen spara 16 miljoner kronor. Bland de besparingsobjekt som diskuteras finns, i alla fall enligt Dagens Nyheter, två av musielägenheterna: Stuckatörens våning och Blockmakarens hus. De pengar som finns att spara ligger på hyran för respektive ställe. Stuckatörens våning kostar mycket:
168 000 kr om året vill hyresvärden - en bostadsrättsförening - ha i hyra. För Blockmakarens lilla hus vill den värden - kommunala bolaget Stadsholmen - ha 84 000 kr i hyra. Stickelbärsvägen och Kämpingebacken ligger i allmännyttans hus och behöver inte betala något.

Kulturdirektören vill inte säga om det verkligen blir på dessa saker man ska spara, men hon förnekar det inte heller. Däremot deklararer hon att nationaldagsfirandet nästa år minsann ska bli häftigt.

Men snälla - om man nu prompt ska fira något svenskt så borde väl den svenska bostadspolitiken ligga bra till. Den har faktiskt gett goda bostäder åt väldigt många människor under åren sedan Emilia flyttade in i sin stuga. Skulle man därför inte kunna strunta i något nationaldagsspektakel och lägga de pengarna på att göra det möjligt för stockholmarna och andra att få fortsätta besöka museilägenheterna?

Källor: DN 17.10.07 samt Stadsmuseets webbplats.