Ny trend?

Svenska Dagbladets bostadsbilaga Magasinet har idag som vanligt några redaktionella texter som inledning till det som är bilagans egentliga syfte, att härbärgera annonser om de bostäder som för tillfället är till salu. Som vanligt handlar det skrivna om den någorlunda bildade medelklassen och hur de har det. Inget konstigt så långt alltså, men på en punkt skiljer sig materialet från det som brukar förekomma - både reportagen och dagens krönika handlar nämligen om hyresrätter.

Veckans krönikör är Milena Bergquist, som berättar om hur hon låter målaren Kenta renovera hennes och sambons hyreslägenhet (från 1902, förstås, med hela kittet av spegeldörrar, stuckatur, blyinfattade fönster osv.) Milena är kär i Kenta, en yrkesman med lång erfarenhet och stolthet över det han gör (om han även kommer i tid är jag också beredd att ge mitt hjärta till honom).

Det stora inredningsreportaget handlar om en funkisfyra på Södermalm, där det bor en trendspanare med familj i ett hus från 1959 "med bara hyresrätter". I dagens lilla reportage berättar en journalist om hur hon och familjen under sju år bott i två olika hus i Bromma. När de fick erbjudande om att byta radhuset mot en stor hyreslägenhet på Kungsholmen "tvekade de inte", berättar tidningen.

Veckans trädgårdsartikel avviker från dagens tema genom att handla om en radhusträdgård. Fast det får man väl säga är helt i sin ordning. Det finns trots allt gränser för hur mycket spännande i odlingsväg man kan få till på en balkong (även om det går att få plats med mer än folk anar. Fråga mig.)

Inte utan att man undrar om detta är uttryck för en ny trend, utlöst av den moderata omsvängningen i fråga om marknadshyror? Kanske kommer svärmeriet för bostadsrätter att avlösas av en ny vurm för hyresboende? Kanske blir det att man bor i hyresrätt det nya som man kommer ut med (och så leder det till en ny pride-rörelse som demonstrerar under parollen "Stolta hyresgäster").

Ett klart fall för trendspanerskan.