Hyresrätten och hemlösheten

Enligt den räkning av hemlösa som nyligen gjorts i Stockholm är antalet hemlösa totalt något färre än tidigare, men gruppen unga - 20-25 år- har ökat sedan förra året. Drygt 3000 personer handlar det om som inte har en vanlig bostad, utan bor på annat sätt, t.ex. på hotellhem eller i inneboenderum. Ungefär 300 av dem bodde på härbärgen och ett 90-tal sov ute.

De hemlösa är inte som folk är mest, utan de allra flesta av dem har haft ett tufft liv med olika former av utsatthet. Majoriteten har missbruksproblem, många har eller borde ha kontakt med psykiatrin och en hel del av dem skulle säkert också kunna ges olika neuropsykiatriska diagnoser.

Trots att de alltså har en svår uppförsbacke på vägen mot ett normalt liv så vill förstås även de hemlösa få en tillvaro som mer liknar de flestas. En viktig del i det är givetvis att få en bostad. För vissa handlar det, om man ska vara realistisk, om ett livslångt boende med stöd, medan andra, efter genomgången behandling, mycket väl kan klara av att bo i en vanlig lägenhet.

Hittills har slutfasen i en rehabiliteringsprocess kunnat bestå av att den f.d. missbrukaren fått pröva att bo i en tränings- eller försökslägenhet under ett år eller två med uppbackning av socialtjänsten. Om prövotiden utfallit väl har personen kunnat fått ett eget hyreskontrakt med möjlighet att leva någorlunda tryggt och hyggligt i en alldeles vanlig lägenhet i ett alldeles vanligt bostadsområde.

Tränings- och försökslägenheterna liksom de egna lägenheterna har anvisats av bostadsförmedlingen. Nästan uteslutande har det varit de kommunala bostadsföretagen som tillhandahållit dem, medan de privata fastighetsägarna varit skeptiska mot att upplåta lägenheter till denna grupp av hyresgäster.

I denna tid när de kommunala bolagens bestånd minskar i en rasande fart och de nya bostäder som byggs nästan bara är bostadsrätter, då inställer sig frågan var de hemlösa olycksbarnen nu ska få plats? Det mest sannolika svaret är: hos den kvarvarande allmännyttan, i områden där det redan finns fullt bekymmer. Och det är inte till gagn för den som försöker komma ifrån ett missbruk och andra bekymmer.

För lika lite som privatvärdarna velat vara bidra med försöks-, tränings- eller förturslägenheter, lika lite kan nog alla de nya bostadsrättföreningarna väntas vilja göra det. För även om kommunen teoretiskt kan köpa bostadsrätter för att ha till stödboenden av olika slag, så är det inte sannolikt att det kommer att kunna genomföras i någon större utsträckning. Bostadsrättsföreningarna vill ju värna värdet på sina lägenheter och det minskar ju om det finns folk i huset som inte ser så där riktigt välkammade ut som man förväntas göra.

Hotet med hyresrätten är alltså också ett hot mot rehabiliteringen av utsatta människor.