Redan då

En positiv sidoeffekt av eländet med fasadrenoveringen här är att bostadsrättsföreningen bestämt sig för att den ska samverka med den lokala hyresgästföreningen. Vi har redan haft ett planerings-möte och ska snart ha en första formell överläggning. Eftersom jag tycker att det är viktigt att bostadsrättsföreningens nya styrelse känner till historien (ingen av dem bodde här vid ombildningen) har jag berättat för dem hur det gick till på köpstämman år 2000. Så här var det:

Alla som ville kunde gå in i lokalen där köpstämman hölls. Den som inte ville pricka av sig på brf:s namnlista behövde inte göra det, vilket medförde att bl.a. jag som icke-medlem i bostadsrättsföreningen, kunde gå in på möte utan att någon lade sig i det. Jag var därför med när frågan ställdes om beslutet om köp kunde ske med acklamation, jag var med när det ropades "ja" från olika håll och jag var med vid tumultet som följde på att mötesordföranden tyckt sig höra att mötet besluta förvärva fastigheten från Stockholmshem.

Bostadsrättsföreningen hävdade alltså att köpet gått igenom och anförde att det i den officiella röstlängden var 120 hushåll upptagna som närvarande och ja-röstande, dvs en röst mer än vad som behövdes. Men - en av de som avprickats hade redan gått hem när röstningen skedde och en röst ska ha avgivits per e-post, vilket inte rimligen kan vara giltigt.

Andra, som faktiskt varit med på mötet, sade efteråt att de försökt säga nej men blivit nedtystade. M, då drygt 80 år gammal, berättade: "Jag är medlem i bostadsrätts föreningen, kände mig tvungen att gå med. Var på köpstämman den 25 maj. Hade tänkt rösta nej, men blev överrumplad hur röstningen gick till. Upplevde det som en kupp. Kände mig sorgsen och snopen när jag gick därifrån. Jag vill ha kvar Stockholmshem som värd. "

Hyresgästen K, också en äldre kvinna som varit med på mötet, var inte ens medlem i bostadsrättsföreningen enligt sin egen uppfattning. Detta är vad hon skrev i en redogörelse för vad som hänt: "Jag har bara fyllt i papper om att få mera information. Vill inte vara medlem och har inte betalat någon avgift. Medlem i styrelsen ringde dagen innan och meddelade att jag skulle komma på köpstämman. Jag gick dit för att få veta vad köpet innebar och trodde köpet redan var klart. Tycker inte styrelsen gav tydlig information hur röstningen skulle gå till. Förstod inte vad ordet acklamation betydde. Jag har absolut inte tackat ja till något köp och vill bor kvar i Stockholmshem."

Eftersom det hela uppenbart inte gått rätt till överklagade vi motståndare (med hjälp av hyresgästföreningen) köpstämmans beslut till inskrivningsmyndigheten. Sedermera förde vi ärendet till Svea hovrätt, men var tvungna att avbryta processen när rätten krävde att vi skulle ställa ekonomisk säkerhet enligt rättegångsbalken.

Köpet gick därmed definitivt igenom och bostadsrättsföreningen kunde överta fastigheten i september 2000. Gissningsvis var de rätt glada när de fick veta att vi tvingats ge upp, men lika muntert var det inte för dem några veckor senare. Då visade det sig nämligen att bara 101 personer - knappt 60% - faktiskt köpte sin bostadsrätt. Så mycket luft var det alltså i röstsiffrorna: de bestod inte bara av folk som inte var där eller som inte förstod var det var frågan om, utan också av folk som röstade ja för att hålla sig väl med de drivande men inte tänkte köpa själva och av folk som trodde att de skulle få låna pengar men som fick nej av banken.

Skräckhistorierna i dagens SvD om ombildningar visar alltså inte på några nya företeelser, utan fiffel och båg i dessa sammanhang var redan fullt utvecklat för åtta år sedan.

I dagens DN skriver man om bolåneföretaget Blue Step, som jobbar nära ihop med Bilda Bostad. Tyvärr hittar jag inte just den artikeln i webb-tidningen, men väl en länk till en gammal artikel som också är bra.