Helg

Mitt i tidningsläsandet kvart i nio på lördagsmorgonen börjar det klampa omkring folk på byggnadsställningarna utanför mina fönster. Snart börjar de slå med hackor mot putsen på fasaden så att stora bitar ramlar ner i rabatterna. Jag blir förstås rasande och ringer till en av styrelseledamöterna i bostadsrättsföreningen. Hon håller med mig om att störande arbete på veckoslut nog inte är vad man ska finna sig i och lovar att försöka göra något åt det.

När oväsendet ändå fortsätter går jag ut och pratat med arbetarna. De är helt oförstående till mitt påpekande att de - enligt vad deras uppdragsgivare meddelat - har arbetstid kl. 7-17 på måndagar till fredagar. Tvärtom, säger de, har de fått order att jobba just på lördagen.

Ännu mer förbannad går jag till bostadsrättsföreningens ordförande. Jo, han har lagt märke till att det jobbas, men vet inget om det och tänker inte göra något åt det, utan hänvisar till att den som är ansvarig, det är den konsult som föreningen anlitat.

Konsulten säger sig också vara ovetande om att det ska utföras arbeten på lördagen och säger att han ska kolla upp vad det är frågan om. Om han gör något vet jag inte, men efter några timmar upphör knackandet och stampandet i alla fall.

Kanske var det här straffet för att jag häromdagen dristande mig att fråga om hur arbetena egentligen framskred. Trots att byggnadsställnigarna sattes upp för nästan tre veckor sedan hade ju inget synligt hänt, påpekade jag, utom att vi fått fönstren inplastade. Förmodligen var det ofint att säga så, välartade hyresgäster borde nog tiga still och inte bry sig om att sommaren bara rinner förbi därutanför näten och plasten.

Nu när jag bråkat igen så kanske de ökar på tiden för renoveringen ännu mer. Först skulle den ta sju veckor, sedan sju plus sju veckor eftersom man skulle ta en sida av huset i taget, i enlighet - faktiskt - med de boendes önskemål. I nästa bud plussade man på med fyra veckor för den första omgången därför att man måste vänta på de nya balkongerna (som man - tänkt så det kan bli - glömt att beställa). Senaste beskedet säger att fas 1 ska ta ytterligare tre veckor. Har jag tur kan jag därmed börja använda min balkong i september. Vad jag nu ska göra med den då, förutom att hänga tvätt där.

Så är det att bo hos amatörer som inte kan planera och inte vill ta ansvar.

En annan som är trött på den den sortens boende är A. Han flyttade igår från sin fina bostadsrätt i Aspudden till en hyresrätt i Sjöstaden. Också fastigheten i Aspudden ombildades under den förra borgerliga mandatperioden, med bland andra A själv som tillskyndare. Nu har han ångrat sig, orkade inte längre med att vara den som fick fixa allt medan de andra bostadsrätts-innehavarna bara ställde krav utan att förstå att boendeformen innebär att man förväntas bidra med både arbete och engagemang.

Glad nyhet som avslutning: Drakenbergsområdet på Söder har sällat sig till dem som sagt nej till ombildning och ja till att ha kvar sin kommunala hyresvärd.