I fikarummet

Ingenstans kommer man i dessa dagar undan frågorna om ombildning och utförsäljning av bostäder. I vårt fikarum på jobbet pratas det och berättas historier om vad som händer runt om i stan. Säkert är det likadant på andra arbetsplatser. Det här är vad jag har hört de senaste dagarna:

G, som själv kämpar mot ombildningsplaner hemma i Bagarmossen, berättar om hur hennes gamla mamma har det. Mamma bor i Östberga, som hyresgäst i en nyligen ombildad fastighet. Efter ombildningen fungerar ingenting, soporna hämtas inte och det är skralt med servicen. De som drev ombildningen har alla flyttat, fast det bara gått några månader. -De har förstört boendet för många för att kanske tjäna 50 000 kr på att köpa och sedan snabbt sälja, säger G.

K, som bor på Ekerö, hoppas att de borgerliga politikerna där ska ändra sig om försäljning av det allmännyttiga Ekerö Bostäder. - Om det säljs, menar K, blir det Ekerö en segregerad kommun för bara folk som har pengar. Och vart ska ungdomarna ta vägen, undrar hon, om det bara finns villor och bostadsrätter eller privata fastighetsägare som har höga inkomstkrav på hyresgästerna.

E berättar om den 95-åriga damen i Nybohov på vars dörrklocka det en kväll ringde två bostadsrättsivarare. Ivararna hade med sig ett papper som de ville att damen skulle skriva på, omedelbums. Damen tänkte först göra som de sade, men släktingen som råkade vara på besök lade sig i och sade "stopp och belägg, det här vill jag allt kolla vad det är". Då blev ivrarna plötsligt otrevliga - och undra på det. För hade de fått som de ville hade den gamla damen skrivit på en intresseanmälan för ombildning till bostadsrätt, något som hon vid sin ålder ju inte är så intresserad av. Släktingen som grep in kämpar för övrigt mot ombildning i sitt hus på Tideliusgatan.

Den sista historien kom B med och den handlar också om en kvinna, medelålders denna gång. Denna dam, också hon bosatt på Södermalm, hade fått besök av representanter från bostadsrättsföreningen, som nyss fått ja på köpstämman till att köpa fastigheten. Damen, som bott 23 år i huset ifråga, hade inte bestämt sig om hon ville köpa, men lutade åt att inte göra det. Bostadsrättarna försökte få henne till ett avgörande och sade att hon måste bestämma sig inom två veckor för köp eller ej. Vad som skulle hända om hon inte ville köpa framgår inte av historien, men damen kände sig i alla fall väldigt pressad av situationen. I sin nöd ringde hon då till hyresgästföreningen, men där fick hon inget vidare stöd, tyckte hon, utan mest allmänt svammel. Det blev istället B som fick upplysa henne om att man har har rätt att fundera i upp till sex månader efter ombildningen på om man vill vara med eller ej.

Herre signe Du och råde, som min goda vän skulle säga. Jag är beredd att instämma. Lite beskydd av högre makter vore inte fel i denna tid när moralen tagit time-out och bara girigheten härskar.