Hårda tider

I dagens arbete ingick att läsa en ny skrift från Socialstyrelsen om hur socialtjänst och andra ska arbeta för att förhindra vräkningar. I inledningen behandlar man också frågan om hur människor över huvud taget ska kunna få en bostad. Den bild man ger är dyster:

"Ett allt hårdare klimat på bostadsmarknaden kan märkas. Det handlar dels om brist på hyreslägenheter, dels krav på referenser, en fast inkomst från anställning och frånvaro av betalningsanmäkrningar för att bli accepterad som hyresgäst. Detta leder till att hushåll med svag ekonomi idag har svårt att få ett hyreskontrakt. Det har till exempel blivit allt vanligare att hyresvärdar inte accepterar hyresgäster som huvudsakligen försörjer sig på ekonomiskt bistånd. /.../ En följd av dessa skärpta krav är att hushåll blir klienter hos socialtjänsten för att lösa sin bostadssituation, trots att deras problem i första hand handlar om en låg inkomst."

Någon som tror att den här situationen kommer att förändras till det bättre med ombildningar och Kochska hyreshöjningar? Där fattigfolk ändå får en bostad idag, det är hos allmännyttan (även om den också periodvis portat folk med socialbidrag, åtminstone i vissa områden). Men om den kvarvarande allmännyttan ska ha marknadshyror, om privatvärdarna fortsätter att vara obenägna att ta emot låginkomsthushåll och bankerna (utom då Blue Step, förstås) inte vill ge lån till dem med små eller inga marginaler - vart ska alla människor utan pengar då ta vägen? Ska socialtjänsten behöva bli andrahandsuthyrare i kolossalformat för att de arbetslösa, de utförsäkrade, de ensamma mammorna och alla de andra ska få någonstans att bo?

Källa: Vräkningsförebyggande arbete - stöd till socialtjänst och andra aktörer (Socialstyrelsen 2008)