Marknadshyror

När sonen flyttade till San Francisco för ett år sedan fick han snabbt tag i en hyreslägenhet i centrala stan. Hyran var dryga 17 000 svenska kronor i månaden för en tvåa på närmare 70 kvadrat, men då ingår förstås både portvakt, festlokal, kontor, gym och jacuzzi som finns i huset. Kontraktet, som skrevs på ett år, går snart ut. Om det ska förlängas på ytterligare ett år vill värden höja hyran med 10%. Vid förlängning en månad i taget blir höjningen 100%.

Sonen tycker att det faktum att det går att få en lägenhet med någon veckas varsel bevisar att det är bra med marknadshyror. Och det är det förstås också - för dem som kan betala. Men för alla de andra? Till exempel för dem som lever på den amerikanska minimilönen på 7-8 dollar per timme. Var ska de bo? Som den ensamma mamman, som den yngre sonen fotograferade i New York, hon som bor på härbärge tillsammans med sin autistiska son?

Är det en så här marknadshyreförespråkarna vill ha det i Sverige - begränsade hyreskontrakt och obegränsad rätt att höja hyran? Jacuzzi för de rika och härbärge för de fattiga?