Ensamma mamman är inte ensam

Fast Barbara Ehrenreichs iakttagelser om hur de lågavlönade har det i USA är några år gamla så har de fortfarande giltighet. Det framgår av dagens Svenska Dagbladet, där man berättar om New Yorks satsning på att få ner antalet hemlösa. Borgmästaren Michael Bloomberg deklarerade 2004 att hemlösheten skulle minskas med 2/3 på fem år. Efter de första tre av dessa år finns visserligen färre ensamstående hemlösa, men i gengäld är fler familjer än någonsin utan bostad.

De metoder som Bloomberg initierade var dels ekonomisk hjälp med hyran under en begränsad period för dem som riskerade att förlora sin bostad, dels byggande av nya billiga bostäder. Lägenheterna har dock inte kommit den takt som förväntat och hyreshjälpen har inte gett de önskade effekterna.

Orsaken till att så många är utan bostad är, enligt Svenska Dagbladet, "de skenande bostadspriserna i kombination med en inte lika ökande minimilön som tvingar människorna ut på gatorna, ner i tunnelbanorna eller till härbärgena. En av de hemlösa säger att "staden bygger visserligen bostäder men hyran ligger på en alldeles för hög nivå. ... Samlar du burkar för att överleva är det rätt svårt att betala 900 dollar i månaden."

900 dollar i månaden är ändå billigt för att vara New York. G, som bor i en ganska sliten del av Brooklyn, betalar 1200 dollar i månaden för sin likaledes slitna lägenhet. Nu håller området på att öka i status och hyrorna kommer som vanligt att höjas när nya grupper börjar flytta in. Det är precis vad som redan hänt i East Village på Manhattan där A bor. För sin pyttelilla lägenhet betalar hon så mycket att hon inte ens vill prata om det.

Hur ska det gå för den ensamma mamman, som jag berättade om häromdagen, hon som bor på härbärge med sin autistiske son? Och för alla de andra som har det som hon?