Sigge

Till sommaren fyller Sigge åttio år. I femtiofem av de åren har han bott i det här huset, tillsammans med sin Ulla. Han har sett mycket förändras under den tiden. Förr bodde här familjer med både tre och fyra barn i tvårumslägenheterna. Ungarna stojade ute på gatan och de vuxna gick in och ut hos varandra. Nu är det nästan för tyst utanför fönstret, tycker Sigge, och sällan kliver någon granne in genom dörren.

Trots de många åren är Sigge både rask och kry och fortfarande en handens man. Det är tur, både för Ulla, som hunnit få sina krämpor och inte längre kan göra allt det hon vill, och för andra äldre damer i huset. Sigge kan nämligen fortfarande krypa på knä och rensa avlopp och han vet hur man luftar ett element, så han är den som hjälper andra som varken kan eller orkar göra sånt. Numera är vi nämligen tvungna att fixa den typer av saker själva, för bostadsrättsföreningen tycker det blir för dyrt att anlita fastighetsskötare att göra det som Stockholmshem tidigare servade med.

Sigge är inte ensam om att tycka att det här är dåligt. Jag håller förstås också med honom, men påminner samtidigt om att vi hyresgäster ju får annat gratis som bostadsrättsinnehavarna måste betala för. Som när mitt kylskåp gick sönder. Då kunde jag skicka tillbaka räkningen för den nya termostaten med upplysningen att reparationen ingår i hyran.